Ger med hjärtat till var och en efter ens behov

Julstress och klappjakt kan i pandemitider få vem som helst att famla efter gamla trygga signaler - kanske är det därför frälsningsarméns klassiska slogan: ”Håll grytan kokande” känns extra angelägen en decembermånad när munskydden når nya försäljningstoppar.

– Det här är absolut en väldigt viktig tid för oss. Tanken är ju att vi ska försöka få göteborgarna att dela med sig av sitt överflöd så att vi - så här i juletid - kan hjälpa särskilt utsatta människor. För många är det här en särskilt tuff period, säger Elsa Björkqvist som ännu letar lite grann efter passformen i sin nya roll som officer i frälsningsarmén.

Håller på att växa i uniformen

– När jag för drygt 20 år sedan var färdigutbildad läkare kändes den där vita rocken allt väldigt stor till en början. Och nu är det lite på samma sätt med min löjtnantsuniform; jag håller på att växa in i den, säger hon och ser fram emot nya spännande möten en fredagseftermiddag mitt i Göteborgs innerstad. Tillsammans med kårens duktiga blåsmusiker och en gryta som i den bästa av världar ska komma att koka över av generösa bidrag.

– För mig är inte den traditionella uniformen jätteviktig just i det här sammanhanget. För egen del bär jag hellre en väst som det står Frälsningsarmén på. Men musikerna har ju uniformen på sig, och det är viktigt att folk känner sig trygga med vilka vi är. Man ger ju inte pengar till vem som helst.

Delar upp tiden mellan vårdcentralen och frälsningsarmén

Det är mindre ett halvår sedan den nu femtioåriga trebarnsmamman Elsa Björkqvist fullgjorde sina två år vid frälsningsarméns officersskola. Maken Lars hann före men medan han valt att helt lämna sitt gamla liv som matematik- och musiklärare för att tjänstgöra i armén, föredrar Elsa att dela sina arbetsdagar mellan det gamla läkarjobbet och uppdraget i frälsningsarméns kår med Husargatan i Haga som utgångspunkt.

– Tisdag och torsdag är jag på vårdcentralen i Torslanda, övriga dagar här i Haga. Det kan lätt bli lite mer arbete än man egentligen tänkt sig på båda ställena, men jag hoppas och tror att jag kommer att hitta balansen. Det handlar ju till stor del om att jag måste ha lagom förväntningar på mig själv. Rimliga krav.

På Hagakårens högkvarter är aktiviteterna lika livliga som någonsin i tomteverkstan. Här träffas regelbundet ensamma mammor med sina telningar och erbjuds en gång i veckan dessutom gemensam middag. Här kan nya svenskar vässa sina språkkunskaper och människor som bär på beroende eller ett oläkt sår erbjuds att ta plats i ett tolvstegsprogram.

Pengarna ges till de mest behövande

– Och pengarna som läggs i den kokande grytan fördelas efter ansökningar så att de verkligen når dem som behöver stödet allra bäst. Inte en enda krona fastnar i vår administration, försäkrar Elsa Björkqvist.

Mitt uppe i alla vardagsaktiviteter står den traditionstyngda kåren inför utmaningen att säkra återväxten. Men hur kommunicerar man med unga människor idag?

– Har man ett relevant budskap tror jag egentligen att formerna är underordnade. Men det gäller förstås att hitta ett språk som fungerar i vår samtid samtidigt som vi slår vakt om den trygga förankringen i arméns rötter. De kårer som lyckats bäst med nyrekryteringar har varit beredda att ändra en del saker för att nå fram. Som gudstjänstformerna till exempel, och det finns också en pågående diskussion kring uniformens roll.

– Men frälsningsarmén har ju funnits i över ett hundra år i Sverige och jag är övertygad om att vi har en roll att fylla även de kommande hundra åren.

För egen del känner Elsa allra störst glädje och tillfredsställelse i det enskilda samtalet.

– När jag sitter med någon som berättar om sitt liv och jag får be för personen och sedan se den här människan gå hem med frid i hjärtat - då älskar jag verkligen det här jobbet.

Magnus Sundberg

Lars Hjertberg

namn@gp.se