Gustav har vigt hela sitt liv åt dahliorna

Furorna står kappraka och ramar in Skyrsjön nedanför husen. Vägen genom det myrrika Vättlefjäll slutar här; endast vindens saktmodiga sus hörs och öronen vilar tacksamt. Att Angereds centrum med sitt myller och larm endast är några kilometer bort är svårt att ana.

Runt gården bildar hortensia och ringblommor färgrika öar och strax bakom husen tronar ett helt hav med Gustavs stoltheter, dahliorna. Röda och vita främst men en del även i rosa nyanser. Den brungrårandiga katten smiter skyggt över gårdsplanen och försvinner snabbt. Här råder frid och långsamt liv, men för några generationer sedan lekte en månghövdad samling barn på gårdsplanen, varav ett var Gustavs far.

– Pappa var nummer tretton i syskonskaran och hela familjen rymdes i två rum och kök.

Gustav pekar på en av de röda små stugorna nedanför huset där vi sitter. Han fortsätter att berätta:

– Pappa gick aldrig i skolan men kunde läsa redan vid tre års ålder. Räkna fick han också lära sig, det var viktigt att kunna när man sålde grönsaker. Syskonen lärde sig det mesta av varandra.

Det fanns alltid mat till den stora familjen: det odlingarna gav, och så var det mycket fisk i sjön och orrar och annat ätbart i skogen.

Hans pappas specialitet var blommor och i synnerhet dahlior och han var en av de första försäljarna inom torghandeln på Olskrokstorget. Han sålde också sina varor – utöver blommor så var det ägg och grönsaker – på Kungstorget, och där var Gustav med och jobbade från tidig ålder.

”Gustav på torget” blev hans epitet. Han kämpar fortfarande för sin gård, sina odlingar och framförallt för sina dahlior, trots envis och svår ryggvärk. Tillvaron har inte alltid varit lätt, och en hel del tunga sorger har kantat livsvägen. Men en urstark vilja och en religiös tro håller både kropp och ande igång.

– Jag har haft god hjälp, inte minst när jag var med om en motorcykelolycka och klarade mig fullständigt helskinnad. Min systerson som satt bakpå undkom oskadd även han, trots att vi hamnade under en tung lastbil. Då var det Jesus som skyddade oss, det är jag övertygad om.

Gustav är född samma dag och år som Elvis, den 8 januari 1935.

– Jag föddes hemma hos min moster i Gårda. Mamma åkte strax tillbaka till gården efter förlossningen och fortsatte att jobba.

De ägde då fem kor, två hästar och ett femtiotal höns. Ett tag hade handelsträdgården fem anställda och verksamheten blomstrade. Mamman dog 1969, pappan några år därefter och Gustav blev själv kvar på gården. Det blev många ensamma år, först för 20 år sedan blev Gerd en del av hans liv.

– Hon var då änka sedan länge och hade sett mig på torget. Hon sa att hon hade lite mat över efter en fest och bjöd hem mig, och på den vägen är det.

Gerd är nu hans sambo och de bor i en bekväm lägenhet i Gamlestaden. Hon har bistått honom med mycket och just nu är hon hans ”manager” som har koll på kalendern och bokar in saker.

– Hon har varit till god hjälp på många sätt, men nu vill hon inte vara här uppe längre, det är lite tråkigt.

Men Gustav har kontakter och får hjälp av en grupp volontärer med diverse sysslor. Det finns alltid ogräs att rensa i odlingarna och i växthusen, och gården behöver rustas upp. Han hoppas att en ny generation ska ta över vartefter men har ännu inga planer på att lägga av.

– Blommorna och gården är mitt liv, säger han.

Och det är inte svårt att förstå när man ser dahliornas magnifika blomning och blickar ut över nejden. När jag lämnar Gustav och gården har tystnaden åter tagit över, och det är bara en korps kraxande som hörs.

Maria Löfstedt