I en liten havsvik längst ut på Orusts västra sida, bortom allfarvägarna, ligger Lilla Kålviks Båtbyggeri. Det finns ingen skylt som visar vägen till varvet men det behövs inte, för alla vet ändå hur man hittar dit.
Doftar starkt av trä och fernissa
Inne i varvslokalen doftar det starkt av trä och fernissa. Längs med väggarna hänger mängder med mallar och verktyg och utsikten genom de stora fönsterna är betagande. Havet utanför ger löften om sommar och båtturer i skärgården.
Christina Andersson har arbetat hela sitt liv med att bygga träbåtar från grunden. Hon och brodern Björn tog över varvet när pappa Roland Persson hastigt gick bort 2003 och idag driver hon och hennes Johnny båtbyggeriet.
– Det är så roligt att Johnny också vill bygga båtar och vi jobbar bra tillsammans, säger Christina Andersson.
En stor julle står uppställd mitt på varvsgolvet. Den är en beställning som ska vara klar innan semestern och det är bara det sista finliret kvar innan jullen kan levereras till kunden.
Bygger fyra - fem båtar per år
– Det tar runt 1 500 timmar att bygga en sådan här båt, så vi hinner inte bygga så många per år. Kanske 4-5 stycken. Allt är gjort från grunden, den här är klinkbyggd och spikad med kopparspik som inte rostar, berättar Christina Andersson.
Varje båt som byggs blir speciell och nästan som en familjemedlem för henne. Det kan vara svårt att skiljas från en båt vid leverans, men oftast väljer ägarna att vinterförvara båten på varvet. På så sätt får Christina Andersson återse båtarna vintertid.
– Alla båtar har sin själ och jag tycker om alla jag byggt. Jag kan inte säga att jag är missnöjd med en enda. Känslan av att bygga en båt från grunden är fantastisk. Trä är ett levande material som ändrar sig hela tiden, säger hon.
Christina Andersson är född in i båtbyggarlivet. Hennes pappa Roland Persson hade båtvarv i Henån och släkten har en lång tradition av båtbyggeri bakom sig. När hon var liten fick hon hjälpa till efter förmåga, sprang omkring och lekte bland byggprojekten och fick mer avancerade arbetsuppgifter ju äldre hon blev. Efter högstadiet började hon arbeta heltid hos sin pappa.
Går i pappas fotspår
– Vi kom alltid väl överens och arbetade bra ihop. Blev vi sura på varandra gick vi bara iväg en stund och sen var det bra. Att gå i hans fotspår var ett självklart val för mig, jag har aldrig velat arbeta med något annat. Hans modeller och idéer är de jag arbetar med fortfarande, säger hon.
När så hennes pappa hastigt gick bort i en bilolycka för 20 år sedan kastades livet omkull. Plötsligt fick Christina Andersson och hennes bror Björn ta ansvaret för varvet som nu hade flyttat sin verksamhet till Kålvik ute vid Mollösund.
– Det var en stor chock och en svår tid efter olyckan. Men vi jobbade på så gott det gick. Min son Johnny kom snabbt in i arbetet och det var tur att jag hade honom, säger Christina Andersson.
För henne är arbetet med materialet viktigt, att forma och se en båt sakta skapas med kärlek och med händernas hjälp. Det är ett stundtals tungt arbete, speciellt när de långa borden ska böjas för att båten ska få sin runda form.
– Där ute i den långa lådan på väggen ångar vi borden, sen springer vi in med dem och formar dem runt båten. Borden är långa och ofta otympliga och det måste gå fort innan de kallnar. Det är tur att jag och Johnny är så samspelta, säger hon och skrattar.
Hon har stött på en del fördomar som kvinna och båtbyggare i en av tradition mansdominerad miljö.
Inte ändrat något i ritningarna
– Det hände att man frågade efter min pappa eller Johnny, fast jag stod där framför dem och kunde svara minst lika bra. Men då brukade pappa peka på mig och säga ”hon kan svara”. Nu känner de flesta till hur vi arbetar så det händer allt mer sällan, säger hon.
Hon har inte ändrat något väsentligt i pappa Rolands båtmodeller och vill inte göra det heller. Att bygga båtar som han gjorde blir ett sätt att hålla honom levande och hedra hans hantverkskunskaper.
– Han var en duktig båtbyggare och det finns ingen anledning att ändra något som är bra. Så vi bygger efter hans modeller och jag har aldrig känt ett behov att sätta en egen prägel på båtarna, säger Christina Andersson.
Hon bygger främst snipor, jullar, ekor och andungar. De runda mjuka formerna gör sig bra på havet och båtarna blir sjödugliga även när havet är krabbt och västanvinden sliter i fören. Båtarna byggs mestadels i ek från Polen och Tyskland och Andungar byggs i mahogny.
– Med tanke på krisen på virkesmarknaden så är vi glada att vi har ett stort lager ek liggande sedan flera år eftersom virket ska torka så länge. Men priserna kommer säkert gå upp, säger Christina Andersson.
2019 fick Christina Andersson och Lilla Kålviks Båtbyggeri utmärkelsen Årets Företagare på Orust. Ytterligare ett bevis på att traditioner och hennes hantverk skattas högt.
Sättet att bygga båtar på klassas numera som världsarv
– Nu har till och med sättet vi bygger båtar på klassats som ett världsarv. Det är fantastiskt roligt, säger Christina Andersson.
Nästa år fyller hon 60 år men att sluta jobba som båtbyggare är inte ens en tanke som slagit henne.
– Nej, ålder är bara en siffra. Så länge jag orkar kommer jag fortsätta. Bygga båtar är mitt liv, säger hon och skrattar.
Christina Andersson
Ålder: 59 år
Gör: Träbåtsbyggare på Orust.
Familj: Make, tre barn och fem barnbarn.
Gör på fritiden: Är med barnbarnen.
Inspireras av: Pappa Roland Persson.
Motto: Var snäll och var rädd om det du har, man vet aldrig hur livet blir.
