– 60-årsdagen blir en påminnelse om att ta tag i alla de lösa trådar jag vill hinna följa upp, säger jubilaren.
Heléne Lööw gillar att bygga upp saker. Oavsett om det gäller nya organisationer, kurser eller forskningssamarbeten.
– Jag har haft ett fantastiskt spännande yrkesliv där jag har fått ägna mig åt väldigt många olika saker. Förhoppningsvis har jag också gjort någon nytta, säger hon.
Inte för att hon på något sätt har slagit av på takten eller ens funderar på att trappa ned. Tvärtom. Även nu när hon är sommarledig funderar hon på upplägget av undervisningen nästa termin och på vilka forskningsprojekt hon vill hinna titta närmare på, samtidigt som hon renoverar sitt hus.
– En stor fördel med att bli äldre är att man får en mer avslappnad attityd till saker och ting. Man har lämnat ”racet” och kan sitta nöjd med det man har. De stora livsprojekten – barn och i viss mån karriär – är etablerade och man kan ställa sig lite vid sidan av allt det där.
Åstadkommit mycket
Men så har hon också åstadkommit mycket. Förutom all forskning om fascistiska rörelser har Heléne Lööw varit chef för Forum för levande historia mellan 2003 och 2006. Hon har även arbetat på Brottsförebyggande rådet och regeringskansliet.
Nu är hon verksam vid Uppsala universitet där hon varvar forskning och undervisning.
– Jag gillar det. Att bara forska kan bli instängt och att bara undervisa kan bli dränerande. En mix av båda är perfekt.
Hennes val av forskningsområde har med uppväxten i Uddevalla att göra. Där och på hela västkusten fanns det starka nazistiska fästen som präglade det politiska landskapet, också långt efter att kriget var slut.
– Andra världskriget och dess efterverkningar var högst påtagliga även under min barndom och ungdom. Till Uddevalla kom också många överlevande flyktingar och sjöfarten som förband oss med övriga Europa bidrog sannolikt, berättar Heléne Lööw.
Hon visste tidigt att det var historia och forskning hon ville ägna sig åt. ”Det fanns inget annat alternativ”, som hon uttrycker det. Redan i sin D-uppsats på universitetet valde hon att titta närmare på nazismen i Bohuslän.
Antesemitiska åsikter förs vidare i generationer
Sedan dess har det blivit åtskilliga forskningsprojekt, som har mynnat ut i flera böcker, bland annat fyra stycken om nazismen i Sverige. Hon har även fördjupat sig i hur samhällets motreaktioner mot extremism har sett ut och hur antisemitiska åsikter förs vidare mellan generationer.
Just de preventiva åtgärderna och vad samhället och medievärlden fokuserar på för tillfället är saker som ibland gör Heléne Lööw frustrerad. Dynamiken som hela tiden uppstår mellan media, debattörer och politiker kring olika samhällsproblem blir lätt tröttsam, tycker hon.
– Det är väl en av åldrandets baksidor. Att man ser hur allt går i cykler, att bara en fråga åt gången får plats i debatten och hur det saknas långsiktiga åtgärder som bygger på evidens. I stället ska ytterst komplexa frågor lösas med någon quick fix som för tillfället är på modet, suckar hon.
Det var inte bättre förr
Liksom det bedrägliga i att hänvisa till svunna tider som någon problemfri idealtillvaro där brottslighet knappt existerade.
– Men så fort något inte snabbt går att googla är det som om det inte har hänt – eller så tror man att vi försöker förtiga och undanhålla fakta. Fast det finns hyllmeter med forskning dokumenterad.
Heléne Lööw beskriver det som ett av historiens dilemman. Att varje generation måste erövra och tolka dåtidens skeenden utifrån sin kontext.
En annan insikt vid 60 är att de ”gemensamma minnena” inte är självklara längre.
– Till exempel att mina studenter, som är födda i början av 2000-talet, inte känner till terrordådet mot israeliska idrottare vid OS i München 1972, medan jag minns det väldigt starkt.
Tur då att en ny termin står för dörren där Heléne Lööw kan fortsätta sitt folkbildande värv.
– Bara vi slipper zoom-eländet. Om inte den vanliga undervisningen kommer igång tror jag att män i vita rockar får komma och hämta mig!
Heléne Lööw
Ålder: Fyller 60 år den 17 augusti.
Gör: Docent i historia vid Uppsala universitet med särskild inriktning på extremism och samhällsskydd. Forskar om nationalsocialism, fascism, intolerans, hatbrott och om samhällets motreaktioner.
Bor: I Stockholm.
Familj: Två söner.
Om att fylla 60: ”Jag har aldrig haft något emot att bli äldre, livet rullar på. Alternativet är ju inte så lockande, om man säger så.”
Så firar hon födelsedagen: ”Vi brukar alltid äta skaldjur på födelsedagarna i vår familj – tårta skippar vi däremot. Ingen gillar det!”
Fritidssyssla hemma: ”Just nu varvar jag odling av tomater och husrenovering med att gräva i mina arkiv. Jag vill bringa lite ordning och ta tag i några av de lösa trådar som uppstått under mitt yrkesliv. Saker som jag vill hinna titta närmare på.”
Läsupplevelse: ”’Finlands okända krig’ av Oula Slivennoinen och Aapo Roselius. En oerhört fascinerande bok som handlar om tiden efter första världskriget då finska, svenska och danska frikårer tog strid för att förverkliga drömmen om ett Storfinland. Läser även Sam Carlqvists nya fantastiska diktsamling ’De namn våra döda minns’. Gamla klassiska deckare blir det också alltid på sommaren.”
