Tjejerna får bland annat hjälp med att ordna praktikplats och tilldelas en kvinnlig mentor som stöttar med allt möjligt, som att söka jobb, skolan eller kanske bara vara en extra kompis.
– Det är väldigt viktigt att våra mentorer är etablerade på arbetsmarknaden och i det svenska samhället. Så att de kan visa vad som finns i Göteborg och vilka yrken man kan utbilda sig till. Våra mentorer tillhör själva inte normen, de kan vara nya här eller kanske har bott utomlands ett par år och återvänt och blir därför goda exempel och viktiga förebilder.
Lola visste tidigt att hon ville jobba med samhällsfrågor. När hon var nio år satt hon hemma i soffan i Alingsås och tittade på tv med familjen. Nyheterna visade ett inslag om Somalia och Lola utbrast självsäkert:
– Jag måste läsa politik för jag ska bli president i Somalia.
Lite mer konkret blev ”läsa politik” studier i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Lola har ett tydligt minne från den där gången då hon lade fram sina presidentambitioner. Då var hon övertygad om att det var så det skulle bli.
– Senare insåg jag att det inte är så jag ska förändra världen, det gör man i stället där man är, man får börja på det lokala planet.
Lola är medveten om att hon själv på många sätt är en förebild men är väldigt tydlig med att hon inte vill bli reducerad till ”en kvinna med somalisk bakgrund som har lyckats”.
– Men det är viktigt att man i den ideella världen har en representation från de grupper av människor man arbetar med. Inte för att de ska representera just den gruppen men kanske att de har lättare att få kontakt med dem.
Lola är ansvarig för KFUM:s alla sociala verksamheter som riktar sig mot nyanlända ungdomar. Ett annat exempel är en öppen fritidsverksamhet där nyanlända får prova på olika aktiviteter och ges redskap för att lära sig mer om föreningslivet samtidigt som man även försöker slussa ut ungdomarna till andra föreningar.
– Det roligaste med arbetet är att möta människor, speciellt ungdomar. Jag får lära mig mycket av att de delar med sig av sina liv och tankar. Höra deras drömmar och kunna stötta dem, inte genom att uppfylla allas drömmar men att ge dem verktyg, slussa dem vidare. Det ger mig mycket glädje. Nyligen hade jag kontakt med en ensamkommande kille som var med i ett projekt när jag började och nu kommit in på Malmö universitet. Det är rätt mäktigt att vara med om det, även om jag bara var med på en liten bit på den resan så är det häftigt.
Hon har alltid varit intresserad av politik och samhällsfrågor. Att hon som nioåring tittade på tv-nyheterna var ingen tillfällighet, det var då och är fortfarande favoritprogrammet. Det var därför inte helt otippat att hon valde samhällsprogrammet på gymnasiet. Ett av hennes första jobb var som volontär för Röda Korset där hon gick runt och informerade om ensamkommande ungdomar när folk knappt kände till begreppet ensamkommande.
Varifrån kommer drivet att förändra politiskt och viljan att hjälpa de som står lite utanför?
– Jag tror att det är resultatet av att jag bor i Sverige. Att jag som barn förstod att vi var flyktingar och egentligen inte skulle ha varit här, men nu är vi här och hur ska vi förhålla oss till det? Jag hade säkert haft samma driv om jag bott i Somalia, jag tror man har vissa egenskaper, men mitt driv då hade kanske inte handlat om politik utan om något helt annat.
Förutom svenska, engelska och somaliska pratar Lola även franska eftersom hon gjorde en utbytestermin i Lille, Frankrike.
– Det var väldigt nyttigt för mig. Att läsa i ett annat land, speciellt statsvetenskap, ger en perspektiv på hur man kan se på olika politiska frågor.
I hennes egna framtidsplaner ingår bland annat att under 2018 läsa sin master i folkhälsovetenskap med inriktning på kvinnor, barn och utsatta i samhället. Sedan vill hon starta sin egen ideella organisation.
– Jag vet inte exakt hur det ska se ut. Bara för att man startar en organisation behöver den inte vara jättestor, det skulle kunna vara bara jag, men jag vill i alla fall jobba med hälsofrågor för kvinnor och barn.
Lola Ahmed
Ålder: 30 år
Bor: Göteborg
Gör: Verksamhetsutvecklare inom socialt arbete på KFUM, Kristliga föreningen av unga människor. Även ansvarig för föreningens språkcafé vid Järntorget
Intressen: Jobbet, även om det låter tråkigt. Annars det klassiska som att läsa, träffa vänner och resa. Och så ska jag börja skriva kalligrafi (konsten att skriva vackert). Jag har märkt att man inte skriver så fint nuförtiden, så om jag går en kurs så kan jag börja skriva fina brev för hand.
