Maria tar täten i kampen mot prostatacancer

November månad kan man se extra mustascher lite överallt, på affischer, i tidningar och på såväl män som kvinnor. Orsaken är Mustaschkampen som vill uppmärksamma vår vanligaste cancersjukdom, den som bara drabbar män. Det är kändisar, föredrag och tillställningar – allt för att samla in pengar till prostatacancerfonden och forskningen.

I början av året presenterades resultatet av Maria Frånlunds forskning. Den visar att organiserad PSA-screening minskar risken att dö av prostatacancer med 30 procent. Samtidigt finns risken att för varje liv som räddas behandlas tio män i onödan där förlorad potens och urinläckage ligger i vågskålen. Kruxet är alltså att hitta de ”rätta”, farliga, tumörerna och behandla bara dem.

I april kom Socialstyrelsens beslut att säga nej till allmän screening av just det skälet – men öppnade för regionerna att prova själva.

– Vi börjar med att bjuda in män födda 1971, en grupp där man förväntar sig hitta minst cancer, men räknar ändå med att hitta 50-60 nya fall, förklarar Maria Frånlund.

Många järn i elden

Vi träffas uppe på urologavdelningarna där också nya centrum för prostatacancer ligger. Maria har offrat lunchen för att hinna med intervjun. ”Ingen fara, jag åt en stor baguette på förmiddagen.” Efter intervjun har hon patientmottagning, för att sedan snabbt ta sig ner till Svenska Mässan för generalrepetition inför promoveringen dagen därpå då doktorshatten väntar.

Fullt upp med andra ord, men hon är van att ha på sig många hattar – som verksamhetschef, kliniker och forskare.

– Klart det är lite svettigt ibland när man ska boka möten och få ihop helheten. Men jag får ju en överblick.

Uppvuxen i Jämtland

Hur startade resan hit? Maria berättar.

Hon är uppvuxen och gick gymnasiet i Östersund. Flyttade till Göteborg och läste kemi och biologi på universitetet.

Men det var medicinutbildning som lockade och Maria kom in på den här i Göteborg. Det blev AT-tjänstgöring i Alingsås.

– Vid det laget var jag less på Västkusten och allt regn och rusk. Jag är en gammal längdskidtjej som tycker om att springa och åka skidor i fjällen och var nära att flytta hem igen.

Maken blev räddningen

Då träffade hon sin man som ”räddade” henne till Göteborg. Hon blev kvar.

Som läkare var det handkirurgi som lockade, ”jag gillade att operera, gärna lite pilligt sådär”, men där fanns inga tjänster.

I stället blev det ett vikariat som underläkare på urologen.

– Det var 2002 och det var lite udda då. Inte många tjejer där, men mycket prostata, minns Maria och ler.

Hon fick ett fantastiskt mottagande på kliniken och blev entusiasmerad och intresserad.

– Det fanns också en bredd på specialiteten som jag gillade.

Specialistläkare i urologi

Hon utbildade sig vidare till specialistläkare i urologi. Samtidigt var hon intresserad av ledarskap och förändring. Maria hade en chefstjänst inom slutenvården innan tjänsten som verksamhetschef blev vakant. Hon sökte och fick den som 40-åring.

– Lite ungt kanske, men jag trivs i rollen som chef. Jag gillar att påverka, förändra och utveckla och ha helhetsansvar.

En dag i veckan har hon mottagning, helt ”vanliga män” som går på kontroller. Så har hon då forskat och lagt fram en avhandling och åker också runt och föreläser för patientföreningar.

Hur orkar hon är frågan man ställer sig.

Håller sig i fin form

Aktiv fritid är en del av svaret.

Någon kanske känner igen Marias namn från resultatlistorna i swimrun där hon stadigt placerar sig i topp, bland annat i Ö-loppet i Göteborgs skärgård.

– Jag löptränar tre gånger i veckan och simmar två. På sommaren blir det något varje dag. Vår familj har en aktiv livsstil och barnen har sitt med sina träningar.

Ska hon räkna upp vad man kan göra för att minska risken för prostatacancer kommer en aktiv livsstil också först. Och att äta sunt, inte röka och dricka måttligt. Allmänna hälsoråd med andra ord.

Den ärftliga riskfaktorn kan man inte påverka – mer än att testa sig i tid.

Vad händer framöver?

– Behandlingen har blivit oerhört mycket mer avancerad och mer precis de sista tio åren. Dessutom har vi nya läkemedel som förlänger överlevnaden på spridd prostatacancer. Tio år framåt är vi ännu mer selektiva och bedömer riskerna utifrån individen. Vi använder mer magnetröntgen och bilddiagnostik.

– Jag ser positivt på framtiden.

Håkan Bjärsdal

namn@gp.se