Nordin har lämnat kulringen – och gått på skattjakt

När han lämnade idrotten hade han 13 SM-guld, en sjundeplacering i EM och ett personligt rekord på 20,73 – det tredje bästa resultatet i svensk kulstötningshistoria. Ändå var han bitter och besviken på Friidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kommitté, som han inte tyckte gav något vidare stöd under karriären, bara ryggdunkningar när det gick bra.

Bitterheten finns kvar, men också kärleken till själva idrotten. Det var roligt att sträva efter rekord och perfekt teknik under kulkarriären och han menar att det är drivna människor som blir idrottare.

Varför just kulstötning?

Jimmy hittade en kula hemma i en skrubb i Söderhamn, där han bodde med pappa och bror. Kulan var hans pappas, han hade tävlat i skolmästerskap i ungdomen. Jimmy tog ut kulan i trädgården och provade att stöta med den. Det gick bra.

Idrottsman på heltid

Efter några månaders kulstötning hemma, påhejad av pappa, blev han medlem i Söderhamns IF. När han gick ut gymnasiet var idrotten hans heltidssyssla. Han tävlade i flera olika friidrottsgrenar och har bland annat ett lagguld i tyngdlyftning. Men specialiteten var alltid kula.

– Det är liksom spjut, diskus och stavhopp en extremt teknisk gren där du måste vara skicklig, väldigt stark och snabb. Det roliga är att du får ett resultat på en gång och kan hämta kulan och stöta den igen och igen för att försöka nå en perfektion.

Han slutade med kulstötningen 2003 och gjorde sedan comeback ett par gånger. Men 2011 var det slutgiltigt över. Sedan dess har Jimmy Nordin satsat på musiken och gett ut några country- och rockskivor, samt gjort diverse påhugg som webbsidesmakare och byggsnickare. Ibland har han dykt upp i rubrikerna; när han har startat politiskt parti, skrivit sina memoarer eller försökt bli uttagen till ”Idol”.

Hängiven skattletare

Själv tycker han mest att han försöker leva livet efter sitt eget huvud. De senaste rubrikerna har handlat om hot om fängelsestraff för metallsökande utan tillstånd. Jimmy Nordin är hängiven hobby-metalldekterist, det vill säga han älskar att gå på skattjakt med metalldetektor. Sådant kräver tillstånd från länsstyrelsen och ska sökas för en tydligt avgränsad geografisk plats, till en kostnad av 700 kronor per ansökan, oavsett om den beviljas eller ej.

Det är det där tillståndet som har saknats ibland när Jimmy har letat skatter. Han ser sig som en aktivist som lobbar för att ändra lagen genom att trotsa förbudet. Men samtidigt menar han sig också göra en insats för svensk historieforskning. Detta eftersom fynden hamnar på museum i stället för att ligga kvar i jorden.

Hur kom du in på det här?

– Jag gillar väl gamla saker framför allt. När jag var liten samlade jag på frimärken, mynt och kapsyler. Och det är ett väldigt spännande äventyr att leta efter saker, det är som paket på julafton eftersom man inte vet vad man kommer att hitta.

Överlevnadskonstnär

Jimmy Nordin är med andra ord en man med många strängar på sin lyra och svår att placera in i ett fack.

Hur presenterar du dig för folk på en fest?

– Det är svårt för folk att ta in alla kunskaper som man har, så det är jättesvårt att presentera sig. Jag brukar säga mångsysslare. Överlevnadskonstnär brukar jag använda också.

Mannen, som 1999 tog sitt första SM-guld på dåvarande hemmaplanen i Malmö, drömmer numera om en annan sorts guld. För gamla bronsmynt i all ära, att hitta en rejäl guldklimp med metalldetektorn vore inte så tokigt. Fast ska han göra sådana fynd får han nog lämna svensk mark.

– Australien är ett bra ställe att åka till. USA är inte heller dumt. Där har jag varit och kört lite grann, men skulle vilja vara kvar längre och leta guld. Det är väl målet, att hitta en stor guldklimp så att jag får en liten buffert med pengar. Då behöver jag inte fundera på att göra en webbsida eller snickra en trall.

Hobbyodlare

Han beskriver tillvaron som omväxlande, han sysslar med sådant som han tycker är roligt. På sistone har odling blivit ett nytt intresse i hans liv. Han och hans fru har en kolonistuga där han odlar alla möjliga saker och ser hur det växer.

– Det är astrevligt att se något som fungerar på riktigt, som inte är konstgjort eller tillrättalagt på något sätt. Utan det är ett frö som man planterar och vattnar och ser gro och som man sedan måste ta hand om för att det ska växa så bra som möjligt.

Malin Eijde