Pernilla styr över hav och hamn

Vintersolen skiner mer än den värmer när Pernilla Bernhardsson möter upp utanför gallergrinden. I ena handen har hon en extra gul väst som hon räcker över, ett måste när man besöker hamnområdet. I bakgrunden skymtar Ölandsbron och ett blåsigt Kalmarsund.

Att vara ansvarig för hamnskyddet är en del av hennes arbetsuppgifter men hon beskriver sitt arbete som väldigt omväxlande. Inom hamnområdet finns flera stora företag och deras anställda och precis som på ett större fartyg fungerar hamnen som ett sorts minisamhälle.

Ingen dag är sig lik, det kan vara att ordna med inpasseringskort, hålla i kontakter med kommunen eller att samordna kring ett kryssningsfartyg som är på besök.

– Jag trivs jättebra i Kalmar, fast när det gäller havet är Västkusten ändå rätt sida för mig. Det är andra dofter. Saltvatten, klippor och skärgård. Östersjön är lite mer badbalja.

Liknelsen gör hon med glimten i ögat, men har man som Pernilla erfarenhet av att jobba på supplybåtar, som cirkulerar kring oljeplattformarna långt utanför Norges kust, så kanske jämförelsen är relevant. När det drog ihop sig till dåligt väder på Nordsjön fick alltid någon båt ligga kvar över natten och fungera som båtvakt, så ingen fiskebåt gick för nära och drog med sig en ledning. När hon vaknade efter en natts storm hade hela hytten möblerats om. Blir hon sjösjuk? Svaret beror på vem som frågar.

– Under vintern på Nordsjön är det ofta är dåligt väder och när det rullar konstant så kan de första veckorna vara rätt jobbiga, men sedan blir man ett med båten. Och man hittar sina knep för att må bra. Fast ombord är det ingen som erkänner att man blir sjösjuk. Absolut inte, då är man ingen riktig sjöman.

Pernilla växte upp i Grebbestad och närheten till havet har alltid funnits där. Familjen hade en liten båt som ofta tog dem ut till härliga sommarbad i den bohuslänska skärgården. Det var dock inte väntat att hon ville bli kapten, för det var ingen i släkten som hade jobbat med något som hade en koppling till havet.

– Jag är yngst av fyra systrar och har ofta gjort de udda valen. Jag har varit bestämd och gjort som jag velat. Mina syskon har mer vanliga yrken som lärare och sjuksyster.

I unga år drömde hon om att bli pilot. Så blev det inte. Istället var det en sjökaptensutbildning vid Chalmers som fångade hennes intresse. Hon lockades bland annat av att man jobbar intensivt en period och sedan är ledig ett tag, istället för att arbeta måndag till fredag, nio till fem. Plus att hon alltid gillat ansvar och att leda projekt.

– Jag är den som när det blir ett grupparbete gillar att vara den som leder. Så jag kände att jag har en personlighet som passar kaptensyrket. Kombinationen av ansvar, vara med och leda och att jag har lätt att prata inför folk.

Sjökapten är en passande bakgrund för hennes nuvarande jobb, men när flyttlasset tidigare i höstas gick från hemmet på Lindholmen, Göteborg till Kalmar, hade hon redan lämnat sjölivet sedan ett par år tillbaka. Att jobba ombord långa perioder och vara borta från hemmet blev efter några år inte lika roligt. Så de senaste åren har hon jobbat som fartygsagent med hela Västkusten som arbetsområde.

Idag känns det bra med ett arbete på landbacken och det känns inte alls lockande att mönstra på en båt, men man ska aldrig säga aldrig. När hon berättar om alla fina minnen och magiska kvällar från tiden på olika fartyg förstår man att det ändå är något speciellt att vara på sjön.

– En del av charmen är att havet är så föränderligt och att man är så isolerad från omvärlden. Samtidigt är det lite spännande och ibland till och med lite läskigt.

Hon har jobbat en del på Östersjön, som hon beskriver som en trafikerad motorväg med alla fartygsrutter ner mot Kiel och Lübeck. Pernilla skiner upp när hon berättar hur de med fraktbåt bröt sig genom isen upp till, finska Kemi. Eller när hon en tid var på östkusten i Nordamerika. Från Newfoundland, där man lastat pappersrullar, ner till Virginia och sedan upp till Portland.

– Jag minns en gång när vi med en fraktbåt stannade mitt på Medelhavet. Vi gick emellan Tunisien, Italien och Frankrike. Det var mitt i sommaren och vi hade kört in lite tid och kunde stanna för en badpaus. När man simmar bredvid den här jättestora båten och samtidigt vet att det under en är 3 000 meter djupt. Det är lite otäckt men samtidigt en väldigt härlig känsla.

Roger Johansson

tvadagar@gp.se