Ramnebros Rameliana - Povel hundra gånger om

Povel Ramel skulle fyllt hundra år i juni. Men vi behöver inte vänta till dess för på lördag sänds delar av Rameliana i SVT. Då sitter Jens Ramnebro, i lugn och ro, bänkad framför rutan. Att åka till Stockholm för en TV-intervju tar för lång tid. Han har flängt landet runt tillräckligt sedan han kom på den eminenta idén om att skapa en egen Rameliana. Förresten har han ett litet flasklamm att se till på sin gamla släktgård tre mil utanför Falkenberg.

Kontaktade Povel Ramels dotter Lotta

– Jag började med att kontakta Povel Ramel-sällskapet i februari förra året. De tände på idén och satte mig i kontakt med Lotta Ramel, som blev helt lyrisk och som sa att vi måste fråga om Karamelodiktstipendiater vill vara med, berättar Jens Ramnebro.

Sagt och gjort. Stipendiaterna Carl-Einar Häckner, The Real Group, Johan Glans, liksom Babben Larsen och Anne-Lie Rydé, tackade ja direkt. Liksom ytterligare tvåhundra andra personer som medverkade på scen.

– Jag gjorde spellistor till alla artister med sånger jag tyckte skulle passa för dem och för att ingen sång skulle bli sjungen mer än en gång, påpekar Jens Ramnebro som hade ordet mångfald i fokus, vilket inbegriper en show med allt från musikstilar med en ensam trubadur till trio, stråkkvartett och kör.

Efter mycket logistik gick det hela av stapeln på Trägår´n i mars i år. Sedan fortsatte showen till Munchenbryggeriet i Stockholm och avslutades på Moriskan i Malmö. Sammanlagt 12 timmarna pågick det konserter i varje stad.

– Jag känner mig väldigt nöjd och glad och kan tänka mig göra det igen. Men nästa gång måste det gå runt, för jag tänker inte ta banklån för att täcka förlust igen, säger Jens Ramnebro som har en idé om att nästa turné skall gå i Norrland.

Lever sin dröm i stort sett

Jens Ramnebro lever sin dröm. I stort sett. Timmarna som musiklärare kunde varit färre, just för att räcka till att arrangera fler långa musikshower. Det behöver inte vara Ramel, utan kanske Monica Zetterlund i framtiden; att låta andra musiker få tolka de sånger hon sjöng. Men nu är Povel Ramel fortfarande kvar i kroppen. Och det har han varit sedan Jens Ramnebro stötte på honom i tioårsåldern. Först sjöng han Ramel-låtar tillsammans med sin mamma, sedan själv och numera sjunger han dem med sina elever. Barnen är flera hundra till antalet och kan väldigt många sånger av Povel vid det här laget.

– Jag fastnade direkt för ordleken med de halvt lånade orden och för humorn. Det är käcka melodier och enkla sånger. De ligger helt enkelt bra i munnen, menar Jens Ramnebro och sjunger en snutt av: ”Får jag lämna några plommon ” ”Jag mår inte riktigt bra”.

Det tog många år innan Jens Ramnebro insåg att det var en sång av Nils Ferlin och Lillebror Söderlundh, som Ramel lånat hälften av.

Elverna gillar att sjunga Povel Ramels texter

Många av Jens Ramnebros elever gillar att sjunga den och alla från förskoleklass till sexan vet i dag vem Povel Ramel är. Och en hel del känner till Evert Taube. Eftersom Jens Ramnebro gjort en liknande show om honom, vid två olika tillfällen. På Musikens hus i Majorna och på Liseberg. Då arbetade han som musiklärare i Lövgärdet. Och innan dess på Sveriges Radio P2 i Stockholm.

Men nu har han slagit ned sina bopålar på landet. Här omges han av hönor, får och flera odlingar. I byn Ramnared finns bara sju hus och en skola. Ett av dem arbetade hans mormor i som lärare och i ett bodde morföräldrarna. I det bor han nu i, och här föddes hans mamma. För åtta år sedan tog han över gården och trivs bra nära naturen och djuren.

– Jag flyttade hit efter Håkan Hellströms första Ullevikonsert 2014. Min flickvän och jag visste att vi skulle gå skilda vägar och vi ville göra något fint tillsammans en sista gång, berättar Jens Ramnebro som verkar datera tillfällen på samma sätt som en del knyter ihop väderminnen med olika situationer.

Nu kommer en skön period och snart är det sommarlov. Sedan är det dags för nya musikminnen.

TEXT

Agneta Slonawski

livsstil@gp.se