Sång på liv och död - drabbad av J.S Bach

Att Karin en dag skulle stå på de stora scenerna i Europa förutom att sjunga med flertalet symfoniorkestrar i Sverige fanns inte i fantasin när hon var liten.

– Det var inte ens en utopi, det har bara gradvist växt fram. Jag tyckte väldigt mycket om att sjunga helt enkelt.

Musikens påverkan och närmast magiska kraft upptäckte Karin tidigt då hon med pappa Gunnar uppträdde på äldreboenden i hemtrakten i Håcksvik i Svenljunga kommun.

– Det var så stort att se hur människor som mest verkade vara i sin egen värld plötsligt fick ny glans i ögonen av en strof i en visa eller bara en ton. Jag förstod att musiken kunde kommunicera långt bortom orden och nå rakt in i människors hjärtan. Det gav inspiration för livet.

Karins pappa var folkskollärare men också ledare för kyrkokören i hemsocknen Håcksvik och ganska självklart hamnade Karin där.

Präglade hela livet

– Att sjunga i kyrkokören betydde mycket för mig. Det var min första musikaliska skolning som jag inser har präglat hela mitt fortsatta sjungande.

Utöver kyrkokören spelade Karin piano på Kommunala Musikskolan.Det starkaste musikaliska sångarvet kommer kanske ändå från mamma Leilas familj. Leila kom från Finland till Sverige som krigsbarn när hon var 6 år.– Min morbror Kauko blev uppmuntrad att söka in på operautbildning i Helsingfors. Så blev det inte men han har sjungit i hela sitt liv.

Sista åren på gymnasiet i Mark började Karin sjunga i Örby kyrkokör, något som blev ett nytt musikaliskt uppvaknande.

– När vi sjöng Bachs Johannespassion blev jag totaldrabbad och sedan dess har Bach en stor plats i mitt hjärta. Bach går inte att komma förbi, han är både krävande och inspirerande för sångare genom sitt unika sätt att leka med tonerna. Bach är grunden för mig när jag tar mig an andra kompositörers verk.

Drabbades av musiken

Nu hade Karin alltså på allvar drabbats av musiken. I Örbykören blev hop tipsad om musiklinjen på Helsjöns Folkhögskola i Horred.

– Det blev två otroligt utvecklande år. Jag fick inspiration av bejakande lärare, fick leva ut till mitt rätta jag och fick hjälp att hitta min egen röst.

Karin utbildade sig till sångpedagog och musiklärare på Musikhögskolan i Göteborg och fick jobb i Falkenberg 1997.

– Jag var alltid lika glad att se när en elev fick den där glimten i ögonen som visar att man drabbats av musikens magiska glädje. Men jag kände att det var inte vad jag skulle göra i längden.

Parallellt med lärarjobbet tog hon olika solistuppdrag. Det blev slitsamt och dessutom fick hon problem med rösten och fick gå till en logoped. Så en dag beslöt hon att ta tjänstledigt för att helt satsa på sången.

Manegen var krattad

Nu gällde det att leta jobb. Karin tog kontakt med dirigenter och kyrkomusiker i hela landet, provsjöng och fick uppdrag.

– Särskilt tacksam är jag för att Stefan Parkman, dirigent för Uppsala Akademiska Kammarkör, och kompositören Sven-David Sandström visade sådan total tillit till min sång, trodde på mig och engagerade mig även på utlandsturnéer. Tillit är så grundläggande för trygghet och utveckling.

Manegen var nu krattad för de stora scenerna och det har blivit en lång serie framträdanden ofta med strålande recensioner i Stockholm, Stuttgart, London och på Berliner Philharmonie där hon bland annat sjungit Verdis Requiem och Beethovens Missa Solemnis.

Hon är också kontrakterad som solist på en stor fredskonsert på Berliner Philharmonie i maj 2023.

– Att sjunga med riktigt bra musiker utmanar, inspirerar, utvecklar och får mig att plocka fram mitt absolut bästa. Men jag älskar också att dela musikupplevelser i mindre sammanhang eller att coacha min sons pojkkör eller andra körer. Det är underbart att vara delaktig när de upptäcker att de kan så mycket mer än de anade. Och jag stortrivs som trummis i mitt tjejband.

Sång på liv och död

En person som Karin gärna lyfter fram är röstpedagogen och operasångerskan Marianne Schell, hennes lärare i många år.

– Hon lärde mig att sång är på liv och död. Total närvaro med fokus på rätt teknik där det gäller att satsa allt med hela kroppen och samtidigt våga släppa taget och kontrollen.

Att sjunga med hela kroppen kan låta lätt men kräver mer än man tror.

– Kroppen kapslar in våra problem och sorger som skapar spänningar av olika slag som hindrar oss att vara avslappnade och släppa taget. För min del har jag också haft besvär med min scoliosrygg.

Lösningen för Karin har varit terapi, yoga, löprundor och sedan ett och ett halvt år tillbaka styrketräning med personlig tränare.

– Det känns som en investering för livet. Det är närmast mirakulöst att känna hur kroppens nya styrka och stabilitet frigör kraft i sången, hur min röst har fördjupats när spänningar försvinner.

Karriären var i full gång när corona drabbade.

Tid för inre reflektion

– Visst har det varit ekonomiskt snålt men som frilansare är jag van vid det så jag har alltid en buffert och jag har inga dyra vanor. Enstaka distansjobb hjälpte till. Men jag upptäckte också att även om musiken är viktig är den inte hela mitt liv. Jag har sett nya platser i Varbergstrakten, testat vågsurfing och latinodans, haft mer tid för inre reflektion och umgänge med min son och nära vänner i små sammanhang, njutit av naturens växlingar och mest av allt vågat känna tillit till livet och förnummit en slags själsfrid och förnöjsamhet. Jag tänker mycket på hur viktigt det är att våga bryta gamla invanda mönster och att öppna upp för det okända. Men nog ska det bli underbart att få sjunga igen nu inför allhelgona och advent!

Birgitta Tingdal