Ögonen likt en slöja motar bort stressen i mitt inre liv. Den milda brisen lugnar mig. Massor med människor går till flygbåten på väg härifrån, när jag i motsatt riktning går in mot taxistationen. Jag släpar min keyboard, en gitarr och en resväska fullpackad med utrustning, kläder och kalsonger. Jag ska vara kreativ i tre veckor här på ön. Jag som inte älskar båtar, inte tycker om att vara på en ö. Men det är ett otroligt privilegium att vara här. En utpost för oändligheten, inombords och utanpå, när jag stiger i land på ett äventyr.
Capri är en historiskt väl placerad ö i människans berättelse.
Sjörövare, romarriket, världskrig och Napoleon badar i historien med Brigitte Bardot, Oscar Wilde och kejsar Tiberius som knuffar folk från en klippa efter orgierna. Kan vi faktakolla det?
Hur ska det här gå? Jag som är så hemmakär.
Snart är det varieté på Liseberg dessutom. Borde vara hemma men är här i stället, på ett vistelsestipendium.
Miljoner fåglar väcker mig varje morgon med en kakofoni av ljud som får mig att tänka på livets skönhet. Jag spelar in ljudet på min telefon så jag kan ta fram det sen när jag kommer hem.
Bor i en av Villa San Micheles gästlägenheter i den lilla byn Anacapri högt bland bergen. Molnen lugnar mig. Dom känns väldigt nära. Som bomullsvadd. Ögonen fryser till i ett sånt där ögonblick som kommer finnas kvar i ett vykort som jag skickar till mig själv som ett minne.
Det är precis som det ska vara. Drömlikt, tidlöst och ofantligt vackert.
Miljoner fåglar väcker mig varje morgon med en kakofoni av ljud som får mig att tänka på livets skönhet. Jag spelar in ljudet på min telefon så jag kan ta fram det sen när jag kommer hem.
Allt är egentligen bra, men lite ensamt.
Jag vill så gärna njuta fullt ut men har dom där små stenarna som skaver i mig. Det är livets mening. Göra något bra och ha roligt.
Promenerar genom pergolan från villan till kapellet.
Tittar ut över den napolitanska bukten. Häpnadsväckande.
Lägger min hand på sfinxens rygg. Jag önskar mig något.
Villa San Michele är världsberömd. Den uppfördes under 1890-talet av Axel Munthe. Testamenterades till Svenska staten. Axel är också världsberömd och borde ha en egen storfilm eller tv-serie. Han var läkare, författare och före sin tid. Han älskade djur. Fåglar och hundar. Han var dessutom livläkare åt drottning Viktoria fram till hennes död 1930. Jag omfamnar honom och hans gärning. Jag ska läsa hans bok som var en bestseller förra seklet. Det mest tilltalande för mig är att han älskade fåglar och köpte ett berg för att rädda dom undan slakt. Villa San Michele på Capri är en miljö ni inte ska missa i livet om ni får möjlighet.
Äter: Jag pausar min glutenbojkott och äter mig igenom all pasta. Raviolin bäst hittills. Lagar egen mat också. Fantastiska grönsaker. Paprikor stora som meloner. Enorma avokados. God salsiccia som jag steker själv när regnet duggar mot taket. Jag ska äta cordon bleu när jag är tillbaka.
Läser: Binti-trilogin, del två. Hemkomsten. Av Nnedi Okorafor. En Pippi Långstrump-tjej som har en del gemensamt med Lisbeth Salander. Spännande. En egen verklighet. Sci-fi och Astrid Lindgren samtidigt.
Ser: NHL-hockey. Toronto Maple Leafs. Champions league-fotboll. Sen en del Trump. Och gitarr-tutorials.
LÄS MER:Lisebergs osynliga dörr öppnades
LÄS MER:Hunden är människans bästa vän
LÄS MER:Broddar som ger fäste i livet
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
