– Får man göra något man tycker om blir man glad. Detta gör mig lycklig, säger Ulrika och sveper ut med armen mot sin arbetsplats i vardagsrummet hemma i Floda.
På soffbordet står hästarna i rader, både otäljda och täljda, mängder av knivar i olika storlekar sitter i sina ställ, och på golvet runt arbetsfåtöljen är det fullt av spån som vittnar om Ulrikas flitiga arbete.
– Jag har alltid drömt om detta, berättar hon vidare.
Sonen såg annonsen
Men det var sonen Johan som såg att firmorna i Dalarna annonserade efter nya täljare och tyckte att mamma skulle söka.
– Och det gjorde jag. Intresset var stort. Det var ett 100-tal som fick prova på men bara några som antogs, däribland jag, säger Ulrika.
Detta var för två år sedan. Efter att aldrig ha täljt en trähäst (den hon fick av sin farfar blev liggande), täljer hon nu för de två stora företagen i branschen; Grannas A. Olsson Hemslöjd AB och Lelles Dalahästar AB.
Startade egen firma
Ulrika startade egen firma för täljandet som hon har parallellt med sin andra firma som säljer kök.
– Det är perfekt att sitta och jobba med hästarna medan datorn jobbar med något tungt ritprogram, förklarar Ulrika. Nu tar nog täljandet lika mycket tid som ”köksjobbet”.
Varje täljare sätter sin profil på hästen.
– Jag kan direkt se i affären om det är en häst jag har täljt. Mina är lite kompakta och kraftiga med breda rumpor. Farfar skulle skälla på mig och säga att de har för tjocka ben, säger hon leende.
Hur lång tid tar varje häst?
– Det är så olika. Men det kan bli både sju och tio på en dag. De som bara är några cm stora är pilliga och ibland går de sönder under arbetet. De stora är å andra sidan mycket tyngre att jobba med och de allra största orkar jag inte. Där blir täljandet för tungt för mig.
Tillsammans är de runt 100 personer, mest äldre herrar, som täljer dalahästar och flertalet sitter i Dalarna. Många täljer inte mer är kanske tio hästar om året, medan Ulrika redan blivit en storproducent och alltså är uppe i lika många om dagen ibland.
Att hon är en av få kvinnor som täljer dalahästar, och en av de yngre, har väckt uppmärksamhet. SVT/Dalarna ringde och ville hälsa på och göra ett reportage om den unga kvinnan i den gamla gubbiga branschen.
– De tog för givet att jag bodde i Dala-Floda, i närområdet. Men de backade ändå inte när de fattade att det gällde Floda utanför Göteborg, 40 mil söderut…, berättar Ulrika och skrattar gott.
Även TV4 hörde av sig och hastigt och lustigt satt Ulrika och täljde i morgonsoffan i direktsändning.
Ser sig som nybörjare
Trots uppmärksamheten ser hon ändå detta som en hobbyverksamhet och betraktar sig ännu som en nybörjare i branschen.
Hon har många andra strängar på sin lyra. Köksfirman är nämnd och Ulrika är också utbildad florist och har jobbat som sådan. I bagaget finns även påbörjade sjuksköterske- och lärarutbildningar. Sedan jobbade hon i bygghandel i flera år och lärde sig ritprogram. För sju år sedan startade hon köksföretaget.
Ishockey och dragracing
När hon inte jobbar finns två stora fritidsintressen. Ishockey är det ena, det är maken och sonen som dragit med henne där.
Sedan är hon ett stort fan av – dragracing.
– Det var en kompis som sysslade med det och jag hade förutfattade meningar. Men så var jag med på en tävling i USA år 2011. Sedan var jag såld. Jag vet inte riktigt vad det var, kanske ångorna som satte sig i skallen.
Ulrika lyser av entusiasm när hon berättar och går runt och pekar på affischer på väggen.
– Det är fart och fläkt, alla får vara med, och det är trevligt folk. Jag har verkligen fått äta upp att jag tyckte det bara var idioter och nördar som sysslade med det.
Vi går vidare ut på altanen.
– Jag gillar att odla också, säger Ulrika och visar stolt upp stora pelargoner som övervintrat.
Strax intill står husbilen, hastigt och lustigt inköpt nyligen.
– Vi tröttnade på att inte kunna hälsa på folk i dessa corona-tider. Nu är det enklare. Det är så vi fungerar i den här familjen – det är kort tid mellan tanke och handling. Likadant var det när vi hamnade här i detta huset i Floda. Det började med att vi körde fel … och sen gick det på en vecka.
Lugnt och rogivande
Att tälja är dock lugnare och rogivande. En ständigt pågående process, menar Ulrika. Rena terapin.
– Nu känns det som att jag ska hålla på med detta hela livet, så länge jag kan. Jag brinner verkligen för det. Det är världens bästa jobb.
Ulrika Lindén
Ålder: 52 år.
Yrke: Täljare, köksinredningsdesigner, florist.
Familj: Maken Michael, vuxna sonen Johan.
Bor: Villa i Floda.
Intressen: Dragracing, ishockey.
Dalahästen
Dalahästar har tillverkats sedan 1600-talet som en biprodukt till traktens möbelsnickeri, eller som en leksak som såldes på marknader i Mellansverige.
Dalahästen är en av de vanligaste symbolerna för Sverige och i synnerhet för traditionell svensk allmogekultur.
Källa: Wikipedia
Steg för steg mot färdig häst
Så här är processen från träd till färdig dalahäst:
1) Bräder kommer från Siljansågen i Mora till fabriken. Stora hästar görs i fur/tall, de små av al.
2) Grovkonturen av en häst sågas på bandsåg för hand.
3) Den ofärdiga hästen kommer till täljarna, som täljer och sätter sin prägel på hästen.
4) Den täljda hästen går tillbaka till fabriken …
5) … för spackling och lackering.
6) Hästen går vidare till målning …
7) … och sedan tillbaka till fabriken för klarlack.
8) Hästen färdig för försäljning.
”Det är sex eller sju personer som hanterar hästen för hand. Samma som för 100 år sedan. Det är det som gör det personligt”, säger Ulrika Lindén.
