Den lilla stören som simmar i akvariet framför talarscenen tycks ta tillställningen med ro. Den är tio månader gammal och än så länge bara en halvmeter lång. Men som vuxen kommer den att bli en bjässe på nära fem meter och väga flera hundra kilo – och med lite tur bli uppemot 140 år gammal.
Utsättningen av stör beskrivs som ett av Sveriges mest betydelsefulla naturvårdsprojekt. Det är den första arten som återintroduceras sedan bävern 1922.
– Att få vara med om att få tillbaka en utrotad art… Som biolog blir det här svårt att toppa i mitt yrkesliv. Det är en ikonisk fisk, en urtidsdrake. Jag är väldigt stolt och nöjd, säger Linnéa Jägrud, akvatisk biolog på Sportfiskarna och projektledare för Störens återkomst.
Efter flera tal och sång till fiskens ära släpptes så de sex första ut i älven.
Vid utsättsplatsen i Kungälv delar sig Göta älv i två armar, med Hisingen emellan. Den östra, som passerar Göteborg, har behållit namnet Göta älv medan den norra en andra flodarmen heter Nordre älv. Det är en lämplig plats ur flera aspekter.
Här flyter älven i en lugn ström, där man hoppas störarna ska finna sig tillrätta i sin nya miljö. Här finns också en lämplig lekbotten, dit de förhoppningsvis återkommer för att lägga sina ägg. På denna plats ska dessutom kung Erik av Pommern vid ett besök i Kungälv år 1432 ha fått en atlantstör som gåva.
Har förberetts på hemlig plats
Det var för elva år sedan som biologen Dan Calderon på Miljöteknik i Väst tog det första initiativet till att få tillbaka stör i Göta älv. Arten fanns där fram till slutet av 1800-talet då den dog ut på grund av överfiske och försämrad vattenkvalitet. Men avgörande för återinsättningen var om den verkligen lekt i älven eller bara passerat förbi. Kunde det finnas några ledtrådar på Göteborgs naturhistoriska museum?
När museiintendenten fann unga störar i samlingarna, bevarade i alkohol och försedda med datum och fångstplats, fick man beviset på att arten faktiskt lekt i älven.
– Jag är så tacksam för att museet sparat de tre små fiskarna från 1800-talet. Utan dem hade det här varit svårt att driva igenom. Det är den enda bekräftade reproduktionen i Sverige, säger Dan Calderon.
Museet började tillsammans med Göteborgs universitet, Sportfiskarna, Dan Calderon och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersöka möjligheten att återintroducera stör i Göta älv. Projektet Störens återkomst tog fart, och i januari i år gav länsstyrelsen klartecken.
I slutet av april kom ett hundratal unga störar till Göteborg från Leibniz-Institute for Freshwater Ecology and Inland Fisheries i Berlin, som är ledande när det gäller återetablering av arten. Här har de på hemlig ort förberetts inför utsättningen i älven.
Bland annat har 78 av störarna fått en liten sändare inopererad i magen. På så sätt kan forskarna följa deras rörelser via mottagare i älven. De kan också se var fiskarna trivs och hittar mat.
En nyckelart
Det handlar inte bara om att rädda en utrotningshotad art, utan också om att få tillbaka en pusselbit i ekosystemet. Stören är en nyckelart som kommer att gynna många andra arter och få positiva effekter på ekosystemen i både älven och havet. Bottnarna syresätts när den bökar efter mat och den kommer sannolikt att äta en del invasiva arter.
Framöver kommer GU-studenter studera bottenfaunan och fisksamhället, både för att kartlägga störens tillgång till mat samt undersöka hur älvens näringsväv påverkas.
Själv har Dan Calderon fascinerats av fisken sedan barndomen. Han växte upp vid Nordre älvs delta och har hört historier om stör i älven sen han var liten.
– Jag känner en fascination för denna urtidsfisk, som kan bli så mycket äldre än oss människor.
Dan Calderon tror att merparten av de utsatta störarna kommer att ta sig till havet via Nordre älv. Men det kommer att ta ett par månader innan de är stora nog att klara salthalten ute i havet. Sedan tar det minst tio år innan de kommer tillbaka för att leka i älven.
Det bedöms finnas lämpliga lekbottnar vid både Kungälv, Göta och Lilla Edet. Dit kan stören simma utan svårigheter. Men vattenståndet kan förändras snabbt, beroende på Vattenfalls elproduktion.
– Jag tror inte det är några större problem för dem att ta sig tillbaka, oavsett flöde. Fallhöjden är bara en meter. Däremot kan det bli problem om man korttidsreglerar i samband med leken. Då skulle äggen kunna spolas bort, säger Dan Calderon.
Hur många av de hundra störarna som lyckas komma tillbaka vet man inte. De unga störarna är visserligen redan en halvmeter långa, men de riskerar ändå att ätas upp av större fiskar.
– Många av dem kan ha gått under innan det är dags att återvända för att leka. Därför behöver många fler sättas ut framöver.
LÄS MER:Forskare vill testa ditt minne i gigantisk demensstudie
LÄS MER:Ny billig metod förvandlar avloppsvatten till dricksvatten
