Resan från Landvetters flygplats till Eriksberg tar sisådär 30 minuter, det är en del trafik men inte så farligt. I baksätet av minibussen sitter två Hollywoodskådisar och en koreograf. De pratar om den äldres sommarstuga strax norr om New York. I framsätet sitter undertecknad, en deltidsarbetande som gärna tar odd jobs som det heter på språket som talas där bak.
Halvvägs in på Lundbyleden i höjd med Brunnsbotorget får de faktiskt ta en paus
Det ska filmas några scener till en utländsk storproduktion och en flock skådisar, regissörer, producenter, sminkörer, hundar, barn och gud vet vad har landat i Göteborg.
Att filmteamet hamnat just i Göteborg är en produkt av tokiga idéer. Teamet behöver ett fartyg av gammal karaktär att filma på, aha: Ostindiefararen! Dessutom måste det ju finnas en infrastruktur för att kunna ta hand om en filmproduktion, åh: Gothenburg film studios med anknutna filmbolag. För utan de två pusselbitarna hade det varit svårt att lösa den utländska produktionens behov.
Här sitter vi då tillsammans i bilen, de tre passagerarna diskuterar världsvant stora scener i London och New York men nånstans halvvägs in på Lundbyleden i höjd med Brunnsbotorget får de faktiskt ta en paus. Här kommer en syn de inte får varken i London, New York eller kanske Paris för den delen.
– Please take a look at the truckdriver and see something different!
De tre dramatikerna - drar som om det vore regisserat – ett gemensamt andetag och nästan kvittrar: ”Titta på glittret!”, ”En ung tjej!”, ”Men … Hemma är ju en truckdrivers tjocka gubbar, inte såhär!” och tillslut: ”Tack, för du visade oss detta!”
Vad fick de se då, jo någonting så unikt som en ung tjej bakom ratten på en stor lastbil med styrhytten pimpad med glitter och själv ser hon ut att kunna vara en influenser. Av dem som går på landets lastbilsförarutbildningar är nästan en tredjedel tjejer och det börjar märkas ute på vägarna (och kanske på genomsnittliga midjemåttet vid landets tradarfik?).
Det går några dagar och det regnar och regnar och regnar på filmteamet, skådisarna och framförallt statisterna som sliter och drar i Ostindiefararens tampar samtidigt som ett gäng norrmän från specialeffektsavdelningen sprutar ner stackarna med en brandslang. Statisterna ska föreställa ett gäng luggslitna sjömän, filmen utspelar sig på 1700-1800-talet-nånting.
Klas från Skåne är statist, han jobbar egentligen med att fixa dekoren men med fårorna från jobbet som fiskare i Hanöbukten och piprökandet gör att han blivit värvad till statistavdelningen. Fast nu beklagar han sig för att det känns som att norrmännen med sköter vattenkanonen siktar mot honom. ”Jag är ju skånsk, varför ska de hämnas på just mig?”. Det är kallt kallt kallt, men jämfört med då för 200 år sen kan statisterna gå in i ett varmt rum och värma sig när scenen är färdig.
Tack vare några galningar som fick igenom den helt knäppa tanken att bygga en enorm replika av ett hundratals år gammalt vrak och några andra dårar som kom på idén att bygga en filmstudio på Hisingen i en gammal industrilokal står vi här och snackar lite skit på piren medan pengarna tickar in.
Hollywoodgänget har mest jobbat och försökt torka på sina hotellrum, men när de haft tid har flera flängt runt på stan, var har de tagit sig då? Haga, stadsdelen som skulle varit riven om inte någon kommit på den tokiga idén att man kunde låta området vara kvar.
Förresten så finns det en dykare som heter Mikael. Han är enligt egen utsago den enda människan i världshistorien som åkt på båda ostindiefararna, han ska ha stått på originalets akterspegel när det vinschades upp på 80-talet, det låter som en riktigt tokig idé.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
