Ibland känner jag mig som en elefant som balanserar på en liten, liten spindeltråd uppe i luften. På ena sidan tråden finns pengar, ideal, vita tänder samt rev- och nyckelben. På andra sidan finns dubbelhakor, ekonomiska missöden, gasiga magar och slitet hår. Oavsett vilken sida jag faller ner på finns det något att hämta på den andra sidan, i alla fall när det kommer till mitt jobb. Alla människor med sociala medie-konton utstrålar ju någonting och oavsett grad av ansträngning så gör vi alla redaktionella val.
För det lite äldre klientelet består valen i vilken räkmacka som passar bäst att lägga på Facebook eller vilket osmickrande foto av barnen som ska hamna på internet för all framtid. Detta klientel är inte heller rädda att lämna efter sig väldigt elaka kommentarer om kändisar men det är en annan krönika.
För det yngre klientelet, oavsett öppet eller stängt konto på Instagram, blir de redaktionella valen ännu viktigare när rätt typer av bilder med omsorg ska läggas ut för Gud förbjude att det skulle hamna en bild där som inte går i linje med exakt den estetik redaktionen valt.
I den mindre staden, om jag blickar mot kvinnor som ofta är intressantare att analysera, finnes på sociala medier en väldigt Schyffert och Lindströms “Ljust och fräscht”-kompatibel estetik med vita utemöbler på en ljus trall, en kopp kaffe fotad ovanifrån där en vacker kvist som står i en väldigt diskad glasvas kikar fram i ena hörnet eller kanske en bild på barn klädda i beiga kläder i linneimitation. Jag tror nämligen att det sällan är riktig linne, det hade blivit alldeles för skrynkligt för denna estetik.
Reser vi mot en lite större stad är estetiken hos många tjejer och unga kvinnor nonchalant och då passar halvdruckna vinglas med vännerna en suddig kväll på stan perfekt in på just det kontot. Följt av en outfit med en precis lagom för stor vintage-läderjacka matchat med dyra sneakers, självklart nya sådana. För att toppa den veckans inlägg postas då en selfie, nonchalant min såklart men tagen i perfekt solsken, kanske i badrummet där halva ansiktet skuggas och den halvöppna munnen är på väg att säga något som också passar in i personens nonchalanta men hemligt medvetna liv.
Det finns naturligtvis många fler estetiker, men (till exempel) den med gender reveals och hårband med stora rosor på bebisar där boxig plastrotting syns i bakgrunden intresserar mig inte, så den lämnar vi därhän.
Jag tror nämligen att det sällan är riktig linne, det hade blivit alldeles för skrynkligt för denna estetik.
Vi kan inte heller bortse från den största valutan i det ekonomiska systemet Instagramföljare. Har du följare är du potentiellt rik, det öppnar sig nämligen flera nya världar när följarna börjar trilla in. Samarbeten och gratis gåvor är en sak men också jobbmöjligheter då du skulle kunna få en egen serie på SVT Play där du pratar om ditt spännande liv.
En värld som också öppnar sig är den oundvikliga förebilds-världen där du helt plötsligt är en förebild, vare sig du hade tänkt på det eller inte.
Estetiken och de redaktionella valen blir inte mindre med många följare på Instagram och där är vi tillbaka på elefanten som balanserar på en liten liten spindeltråd. Det är nämligen en oerhörd balansgång att vara en semi-ung kvinna med många följare på Instagram.
Vem vill jag vara?
Vill jag att mina följare ska se mig som ouppnåelig med ett perfekt ansikte, en liten kropp som verkar omöjlig att skaffa och en garderob som också är det? Vill jag att de ska se mig som en helt vanlig tjejkvinna med mensvärk och fläckar på t-shirten och ekonomiska problem ibland? Båda dessa typer verkar ju framgångsrika på sina sätt med följare som dyrkar dem, den ena för att den är så vacker och verkar leva ett liv värdigt modellerna i ett modemagasinen, den andra för att den vågar vara som alla andra med relaterbart daller på magen och kanske är så tokig att den råkar ha omaka strumpor på sig ibland.
Inom vissa ramar kan jag ju faktiskt bygga upp ett helt liv som till synes är precis det jag vill att det ska vara.
Den första personen jag beskrev känns väldigt tidskrävande och verkar kräva en enorm hängivenhet för att orka och ha råd att skapa det där utseendet. Då blir det tandblekning och lagom mycket botox, fillers, dyra märkesskor (Prada) och personliga tränare. Kostscheman men gärna ett foto på en flottig pizza ibland för det kommer bara bidra till den ouppnåeliga bilden - att HON som har DEN kroppen ändå äter pizza, wow.
Den andra person jag beskrev känns såklart mysigare men också mindre inspirerande på något sätt. Friare, absolut, men vi människor vill väl också se upp till något som känns omöjligt att nå? För att kunna drömma sig bort, fantisera om det där livet som ser så härligt ut. Ja, det är roligt att någon råkat spilla lite kaffe på sig själv en måndag, eller är det så roligt? Det kanske också är en pose som allt annat? Den 100 procent relaterbara kommer heller aldrig nå total framgång då jag tror det måste finnas något, om än en smula, ouppnåelig gudomlighet för att kunna bli maximalt dyrkad.
Om nu målet är att bli dyrkad.
När jag balanserar på spindeltråden blir jag utmattad. Hur mycket vanlig ska jag vara? Om jag står på Grammisgalans röda matta iklädd en fjäderklänning ena dagen kanske det är bra att visa mig mänsklig med dubbelhaka andra dagen? Vad vill de ha från mig, följarna? De fina, fina tjejerna med tindrande ögon och intressanta tankar.
Jag försöker verkligen bara vara normal, vad nu det är. Men det är ju inte normalt att få en medalj från sin hemstad, som jag fick förra veckan, för gott ambassadörskap eller bli inbjuden till Polarpriset på Grand Hotel.
Däremot känns det ganska normalt när jag får en betalningspåminnelse, opererar bort cellförändringar eller när min mamma frågar varför jag inte har en tröja under kavajen när jag ska ta emot min guldmedalj från Jönköpings Kommun, är det inte lite väl bart?
Det är utmattande att på ett redaktionellt sätt välja ut vad som ska läggas ut för att mätta både dem som vill ha inspiration men också dem som vill kunna relatera. Ha åsikter om saker som känns viktiga, men inte för mycket åsikter, för då kan det bli fel.
Ja tjejer, det är utmattande att vara kvinna. Det skulle bara vara skönt om det var lagom utmattande.
En influencer balanserade
På en liten liten spindeltråd.
Det tyckte hon var jävligt jobbigt.
Så hon ville skriva om det i tidningen.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
