För ungefär två veckor sedan fick jag ett mejl från en läsare som var sur. Allting var redan skrivet, framhöll han. Det var liksom ingen idé att kåsörerna höll på år 2024. Det fanns alltid någon som hade skrivit samma sak bättre ungefär på våren 1957.
Jag läste hans mejl och tänkte: han har helt rätt.
Denna läsares mejl nådde mig dessutom i ett sårbart ögonblick. Jag satt då och skrev på förhand årets kåseri om midsommar. Jag har skrivit i princip samma kåseri om midsommar varje år sedan 1998. Varje år har midsommar genomförts på samma sätt med samma göteborgare, i ett hus på Orust. Under detta kvartssekel har detaljer – bilmärken, hårfästen, magar, barns successiva expansion till vuxenhet – förändrats. Men själva midsommarfirandet har, med ytterst små variationer, varit detsamma: fotboll, senapssill, potatis, ostpaj, OP, skutpilsner med fiskekutter på etiketten och jordgubbar med glass och grädde.
Klockan kvart över elva på kvällen står en balja i rostfri plåt kvar med tre liter vispgrädde.
Alltid denna överblivna balja med tre liter grädde.
Någon spelar dragspel eller saxofon.
Krabbor. Mareld.
Ungefär 27 personer övernattar i soffor och på luftmadrasser.
Häromåret föll jag ner i en båt och fick över axeln ett blåmärke i form av en båtshake och kunde inte sova på tre veckor. Det var lite omväxling. Men annars har allt varit sig likt varje år.
Jag kände alltså en lätt hopplöshet sprida sig i bröstet när jag två dagar före midsommar satt och försökte författa ett kåseri i förväg om den midsommar som, visste jag, inte skulle innehålla några överraskningar. Det var smärtsamt att inse att den sure läsaren från Onsala hade helt rätt: det är ingen idé att hålla på.
I denna dystra känsla av rutin och senapssill for jag till Orust och genomförde åter ännu ett exakt likadant midsommarfirande.
Men midsommarafton övergick i midsommardag.
Klockan sex på midsommardagens morgon vaknade jag i det hundratrettioåttaåriga huset på Orust.
På golvet – ungefär trettio centimeter från mitt ansikte – låg en medelålders man. Jag var säker på att jag aldrig tidigare i mitt liv hade sett honom. Jag låg en stund och tittade på honom. Jag tänkte: det ligger en död man på golvet, kan det verkligen vara bra?
Sedan snarkade han.
Jag klev över honom och tog en sväng i huset för att se om fler okända medelålders män fanns i byggnaden.
När jag kom tillbaka hade han vaknat.
Han var osäker på var han befann sig. Någon gång det senaste dygnet hade han färdats till en midsommarfest någonstans i Bohuslän. Upplysningen att han var i Mollösund förvånade honom storligen.
Han var akterseglad. Sådant har hänt förr i Mollösund.
Han ringde kamrater. De var ganska långt borta någonstans i Bohuslän. Han framhöll att han behövde bli hämtad.
Under tiden fick jag igång kaffebryggaren.
Det var en trettionioårig tatuerare från Krokslätt. Han var mycket vänlig. Han hade startat ett midsommarfirande ett knappt dygn tidigare och slutligen hamnat på ett golv i Mollösund.
Det sista steget under tatuerarens midsommardygn var det mest lättförklarade. Han hade helt enkelt blivit räddad.
Det finns numera tonåringar i den skara som har firat midsommar i Mollösund i ett kvartssekel. Denna midsommaraftons natt hade dessa hjärtegoda tonåringar lämnat de medelålders anekdotberättarna i verandan – det är samma historier varje år – och gått att besöka några av Mollösunds ganska tätbefolkade näringsställen. På sommaren är Mollösund Orusts Saint-Tropez.
Så småningom hade Mollösunds näringsställen stängt. Gästerna hade gått ut i midsommarnatten. Det regnade kraftigt.
De göteborgska tonåringarna hade upptäckt en vilsen tatuerare som saknade härbärge. Han var akterseglad. Sådant har hänt förr i Mollösund.
Som sagt: det regnade.
De hjärtegoda tonåringarna sa då: äsch, vi är bara 27 personer som övernattar i ett litet hus, naturligtvis får vi plats med en tatuerare.
Tatueraren från Krokslätt berättade detta i den grånande förmiddagen i verandan. Han behövde snus. Han fick kaffe, våfflor och snus. Emellanåt ringde han efter kamraterna. De verkade obenägna att hämta honom.
Tatueraren försvann vid lunchtid, efter att till avsked ha lovat 27 göteborgare rabatt på tatueringar.
Efter nästan tre decennier kan jag alltså för första gången redovisa ett oväntat utfall av midsommarfirandet: rabatt hos en tatuerare i Krokslätt.
Jag går här nu i de blåsiga sommardagarna och funderar på hur jag ska hantera denna nya och fantastiska möjlighet.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
