Båtmässan blir en hjärtstartare när vi sladdat ner till Korsvägen med blötsnö upp till fotknölarna. Mässan betyder nystart, strategiskt placerad mellan februariköld och junilängtan. Man träffar folk. Får upp konversation. Hittar grejer som skulle passa till båten, känner lusten ut på sjön igen.
Snabbspår till sommaren, direkt i ett scenprogram med temat ”Skönheten lägger ut”. I centrum finns tolvan ”Northern Light”. En av världens vackraste tolvor som vi såg kappas på Marstrandsfjorden om Pelle Petterson Trophy i september (VG 220918).
Det är Lars Molse, delägare i ”Northern Light”, som berättar rysaren om hur det gick till när man köpte tolvan, byggd i New York 1938 med skrov i dubbel bordläggning.
– Vi köpte Northern Light obesedd, hade bara sett lite snygga bilder från mäklaren. Vi fick ta henne till Vindö Marin och sen vann vi första seglingen direkt. Sen vann vi nästa också. I den tredje gippade vi, tappade en gubbe i sjön och kom ner på jorden igen. Men det var fart i Northern Light och vi var riktigt jäkla glada, en fantastisk säsong med den här nygamla båten. Till sommaren blir det Medelhavet, Cannes, America´s Cup i Barcelona.
Från scenen har man perspektiv över mässan. Jag vet att det ska finnas en Folkbåt någonstans. En Folkbåt vill man ju alltid se, klassikern som precis fyllt åttio år.
Vi kryssar mellan snabba styrpulpetare och där står ju Folkbåten, lite väl undanskymd kanske. Men det är klang och jubel i montern när seglarna Kjell Vågfelt och Lennart Magnusson berättar om sin kära ”Emelie”, vinnare på SM-regattan.
– Folkbåten är största kölbåtsklassen i Sverige, vi har minst 20 båtar på startlinjen på ett SM, förklarar Lennart Magnusson. Folkbåten är så jäkla go att segla, särskilt på kryssen. Vår Emelie är ju ny i plast, byggd i Danmark av Brand och Möller, men de gamla träfolkorna är jämbördiga när vi kappseglar.
Men här finns mer att se, känns som årets mässa har extra allt. På väg från esset ”Emelie” snubblar jag nästan över en irländsk setter som helt oväntat tassar fram bakom en RIB-båt.
Jag har nog aldrig sett en hund på båtmässan tidigare.
– Hon heter Signe, berättar husse Kent-Åke från Blekinge, och fick såklart följa med idag. Jag har förresten sett flera hundar här. En liten vit pudel satt i en ryggsäck, såg rätt kul ut. Signe hänger gärna med på vår Dehler 34a, men efter sådär fem timmar tycker hon det är lagom och då får vi börja spana tilläggning.
Vi tar oss vidare över mässgolvet, förbi ett gräddvitt skrov med texten ”100 % Electric”.
Linjespelet är elegant som på en Petterssonbåt med det där speciella örat i språnglinjen.
Eldriften kommer, såg någonstans att en toppchef på Tesla sadlat om och börjat med elbåtar.
Det skiljer 158 år mellan den elektriska racern och Bohusekan ”Isak”, mässan äldsta båt som har form och doft kvar. Lars Leijon från Föreningen Allmogebåtar drar med tummen över bordläggningen och får upp lite svart tjära.
– Isak är tjärad, det är grejor som står sig över tiden och Isak är fortfarande igång, varje sommar ute på Bassholmen.
Tätt intill Bohusekan, en rar liten flotta av dingar. Rakt fram skjuter det vassa förskeppet på S/Y ”Gandul” ut som ett spjut. K-märkta ”Gandul” är spektakulär.
– Båten fanns i Schweiz och det var lite trassligt innan hon kom hem till Sverige, berättar Tor Hedvall från Västkustens Träbåtsförening som är engagerad i projektet ”Rädda S/Y Gandul”.
På plats vid rodret på ”Gandul” står Tors kollega Mats Berggren, projektledare för renoveringsarbetet. Mats bubblar av entusiasm över skärgårdskryssaren och framtiden.
– Vi jobbar ute på Ringön och målet är att få henne i sjön till sommaren. Vi har en inbjudan att vara med och segla på den klassiska regattan på Långedrag 6 juni. Det siktar vi på, bra press på oss. ”Gandul” är byggd i fenomenalt virke, kärnfura, svårt att hitta det virket i dag men här har vi en bordsplanka från Oxevik som håller måttet.
Jag ser en hel familj som hänger över dingen med sin bordläggning i blank mahogny, spant i ek, teakdurk, årtullar i brons, läderskodda åror.
Det var mästaren August Plym som byggde ”Gandul”. August Plym, en av världens skickligaste båtbyggare. En kompromisslös hårding med näsa för kvalitet, född i lågt soldattorp i ett småländskt skogsbryn.
Plym var noga, både med kunder och material. Byggde inte åt vem som helst. Den här storyn hörde jag av en kompis som bor granne med varvet på Neglinge där Plym höll till:
En fin karl kom till varvet, ville beställa.
Plym sa:
– Jag får se om jag tycker om honom först. Han får vara med i skogen när vi väljer ut virke, så får vi se.
Det blev en lång vinter. Svettigt, träd skulle fällas, virke bäras bort.
Våren kom. Beställaren sa:
– Då vill jag beställa en skärgårdskryssare som…
Plym bet av:
– Jag tycker inte om honom. Det blir inget!
Du kan lätt tillbringa en hel dag bara i A-hallen, ibland omöjligt att slita sig från de här båtarna. Framför ”Gandul” finns en vacker dory, en roddbåt som användes vid bankfisket i Nordamerika.
Båten är inte stor. Men seglades ändå över Atlanten till England av fiskaren Alfred Johnson. Det tog 66 hemska dagar, hopkrupen i båten. Johnson krampade. Fick lyftas ur båten. Bäras upp till puben för upptining med whisky.
Folk rör sig genom A-hallen, gör en lov runt en glänsande dinge i hallens mitt. Dingen sticker ut. En verklig smällkaramell, byggd av Johnny Andersson på Lilla Kålviks Båtbyggeri.
Mässbesökarna charmas svårt. Man klappar sidorna. Dröjer sig kvar. Drar handen längs relingen. Det verkar vara något sant mänskligt det här, att smeka formfulländat trä.
Jag ser en hel familj som hänger över dingen med sin bordläggning i blank mahogny, spant i ek, teakdurk, årtullar i brons, läderskodda åror.
Det är ett himla liv på mässan. Fläktar surrar. Folk pratar i ett. Ändå tycker jag att jag hör ett av barnen säga:
– Pappa! Den här båten vill jag ha!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
