"Orsa kompani lovar ingenting bestämt."
I dag är det exakt 130 år sedan detta bevingade uttryck yttrades. Men det handlar vare sig om velighet eller opålitliga dalkarlar – utan om en rejäl krogkväll.
Detta uttalande har i 130 år använts på olika sätt. Många har trott att det kom från 1500-talet och att det handlade om att dalkarlarna inte alltid ville göra som Gustav Vasa ville. Det har också använts som ett tecken på att man inte kan lita på folk från Dalarna. Men i själva verket handlar det om att hantera förväntningar.
De bevingade orden framfördes den 13 september 1894 då Orsa kompani vid Dalregementet var på väg hem från avslutat regementsmöte. De skulle övernatta i närheten av krogen i Gagnef som bar det motsägelsefulla namnet Komtillmåtta (detta etablissemang var inte precis känt för sin måttfullhet). När kapten Bjurgren skulle lämna kompaniet för kvällen var han mån om truppens anseende. Han ger en tydlig order och kräver ett nykterhetslöfte: ”Alltså kommer vi nu överens om att alla håller sig nyktra.”
Gifting fick något av hjältestatus i kompaniet och hans ord blev snabbt bevingade.
Denna order skapade stor förstämning. När man nu skulle övernatta vid en bra krog med billigt brännvin, så var det inte mer än rätt att man kunde ta en sup. Eller två. Situationen diskuterades mellan soldaterna; vissa var förbannade och andra lite förskräckta. Ingen ville ju begå orderbrott.
Till slut enades man om att korpral Jonas Jonsson Gifting, som hade talets gåva, skulle skickas fram för att lösa situationen. Han avvaktade en stund, då hans befäl åt middag. Sedan klev han fram, gjorde oklanderligt ställningssteg och en rakryggad honnör och sa med hög och tydlig röst sina väl genomtänkta ord:
”Kapten. Orsa kompani lovar inget bestämt!”.
Eftersom kapten Bjurgren förstod vad Gifting menade och inte protesterade, var det underförstått fritt fram. Gifting fick något av hjältestatus i kompaniet och hans ord blev snabbt bevingade.
Korpralen fick ett långt liv och när han på sin ålders höst intervjuades om sin riksbekanta utsaga, fick han frågan om en soldat verkligen fick dricka. Hans svar kom snabbt:
”Det var inget straff på att supa, men det var straff på att inte tåla brännvin …”
Korpral Gifting levde ända till 1934 och 50 år efter hans död hedrades han i form av en bronsstaty. Men det blev inte riktigt som kulturnämnden eller konstnären Dominico Inganni hade tänkt sig. De fredsälskande Orsaborna tog gång efter gång bort bajonetten på hans gevär. Till slut gav kulturnämnden upp och Gifting ser liksom mer ut som en fjällvandrare än en indelt soldat. För snart tio år sedan flyttades statyn från kulturhuset till en plats närmare Orsa järnvägshotell.
Det trivs Korpral Gifting säkert med. Han har fått ge namn åt hotellets femrumssvit. Men framför allt har hotellet fullständiga rättigheter.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
