Vi bor i en fiskstad. En stad där man äter fisk. Fast, vågar jag gissa, i mindre och mindre utsträckning. Fisken förlorar stadigt mark mot köttet – även om det säkert går långsammare i en feskestad som Göteborg. I en sådan stad dras det efter andan om man tackar nej till en portion av havets läckerheter.
Som jag gör ibland. Jag äter så lite animaliska produkter att jag nästan är vegan. Fast i ordet “nästan” vilar hela tyngden i den meningen och, faktiskt, hela detta kåseri. Jag ÄR ju nämligen inte vegan. Till exempel äter jag ost, i stort sett varje dag. Då är man ju, per definition, inte vegan.
– Jaha, säger någon, men då är det vegetarian du är.
Hårdrockare börjar flacka med blicken och drar nervöst efter andan när jag nämner att jag varit programledare i både Pirate Rock och P2.
Nja, det kan jag inte påstå heller, eftersom jag, någon gång per månad, äter kött. Äter man kött, om så bara ibland, är man ju inte vegetarian. Det ingår ju liksom i dealen. Och man är definitivt inte vegan.
Nu ska ju det här kåseriet inte handla om att äta eller inte äta kött, specifikt, utan om det här med att inte vara något fullt ut. Och det här med att inte vara något fullt ut, att inte anamma något till hundra procent – det, kan jag berätta, stör väldigt många. Det gör människor nervösa. Folk har ett starkt behov av att kunna placera varandra i tydliga fack och när det inte går uppstår en oro hos många.
Vi tar ett annat exempel: Jag gillar också hårdrock. Älskar, skulle man till och med kunna säga. Men inte enbart hårdrock – vilket är grundläget för väldigt många som gillar hårdrock: man älskar hårdrock och metal och pratar, skriver och lyssnar bara på den typen av musik. Hårdrockare börjar flacka med blicken och drar nervöst efter andan när jag nämner att jag varit programledare i både Pirate Rock och P2. Eller att jag lyssnar på jazz, reggae och klassisk musik ibland. De håller sig för öronen och ser ut som figuren i Munchs “Skriet”.
– Men så får man väl inte göra?!? Vem är du, egentligen?
Och häri ligger knuten för många. För om jag inte är något till hundra procent: vad tusan är jag då? Gillar man många olika saker kan man tydligen inte vara äkta. Det måste man alltid vara längst ut på en kant, uppenbarligen. Längst ut, där fåren bräker högst, uniformen är tydligast och taktslagen till marscherandet hörs allra starkast.
Min fru sa en väldigt klok sak här om dagen. Hon anmärkte på att våra politiker och vår media har anpassat sig till quickfix-tänket.
Varje gång ett samhällsproblem uppstår, avkräver vi våra politiker ett svar på hur de ska lösa det. De får sedan stå i media och berätta hur sund, enkel och förnuftig just deras lösning är, varefter de också gärna tar all heder och ära från varandras förslag.
Det vore så enkelt, menade min hustru, att bara direkt, när politikerna svarar på hur problem ska lösas, låta en panel av vetenskapsmän och sakkunniga bedöma hur nyttiga, rimliga och genomförbara deras förslag faktiskt är. Då skulle vi direkt få svar på vad som bara var ren och skär populism och vad som faktiskt, på riktigt, syftade till att lösa problemen.
Och då skulle vi säkert få lösningar som plockar lite här, lite där och kanske lite från alla politiska läger. Inte bara salt eller peppar, utan mer av en allkrydda. En hårdrockare som lyssnar på Bach och Louis Armstrong ibland. En köttätare som äter mest vegetariskt.
Nyanser. I ett tidevarv som detta, när de tydliga, enkla och ofta banala lösningarna och indelningarna – gärna förespråkade av någon självsäker gaphals med tveksamma värderingar – är de mest populära, då blir den som förespråkar och förkroppsligar gråzoner ett, i mångt och mycket, större hot än den som står diagonalt på andra sidan. För den motståndaren känner man åtminstone igen.
Kanske är det sedan länge dags att börja släppa på doktrinerna? På de bokstavstrogna ideologierna? Kanske är det inte de självsäkert stenhårda nävarna i borden och de predikande, bröstiga “så här är det”-rösterna vi ska lyssna på?
För, ärligt talat: hur bra har det gått, tidigare, när vi gjort det?
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
