Ibland vaknar jag på nätterna och tänker på den mystiske Allan Thorén.
Jag har aldrig träffat Allan Thorén. Jag vet nästan inget om honom. Jag vet inte hur han såg ut. I GP:s arkiv finns ett foto från 1922 som föreställer fyra personer. En av dem påstås vara Allan Thorén. Men det är oklart vem som är vem. Han var 21 år då.
Men jag har hört historierna om honom. Gamla tennisspelare har berättat. Allan Thorén var tennisspelare.
Han ska ha varit det finaste bollsinnet i Göteborgs idrottshistoria. Han spelade tennis på cementbanorna i Särö. Redan i denna upplysning anas något liksom finlemmat. Den som på 1920-talet spelade tennis på Särös cementbanor är omöjlig att tänka sig som vulgär slugger. Snarare föreställer jag mig vita manschettknappar och prydligt nedpackade racketar av hickoryträ. Jag tycker om att föreställa mig att han sa att han skulle spela ett parti tennis. Jag har förstås ingen aning om hur Allan Thorén uttryckte sig och jag hyser ingen åstundan att ta reda på det. Han får så att säga vara ett blankt blad. Ett blankt blad för den vita sporten.
Ty poängen med Allan Thorén, berättar grånade gamla tennisspelare, var att han trots enträgna maningar från vännerna i Särö i princip vägrade att spela någon annanstans. Det var ju så trevligt i Särö. Möjligen kunde han göra en sväng till Halmstad. Bilden i GP:s arkiv tycks vara tagen i Ullevi tennishall.
Men propåerna om att åka till Wimbledon eller Franska öppna mästerskapen avvisade han. Jag tänker mig att han betraktade sådana tävlingar som överdrivna tarvligheter.
Han satt hellre under sin korkek och luktade på blommorna i Särö. Eller snarare: han slicade väl sin vackra enhandsbackhand längs sidlinjerna. Jag får en stark vision av att han hade en slicad backhand.
Om inte Allan Thorén ville komma till Wimbledon så fick Wimbledon komma till Allan.
Efter att sålunda ha skurit och med flacka och finurliga forehanddrives ha drivit ut pustande motståndare i terrängen gick han och satte sig på Särö Värdshus och intog i den falnande kvällssolen en liten supé bestående av färska räkor och rostat bröd. Han var knappt svettig. Inte vet jag om det var så, men jag föreställer mig det.
Vid de andra borden satt gästerna och viskade sinsemellan och frågade sig hur bra Allan Thorén egentligen var. Det tycktes ju vara omöjligt att skicka honom till Wimbledon.
Och någonstans här i berättelsen går det faktiskt att kliva in i en del av historien som går att bekräfta. Ty här finns det dokumentation.
I Särö bodde resursstarka tennisvänner. De fann en lösning. Om inte Allan Thorén ville komma till Wimbledon så fick Wimbledon komma till Allan.
Fransmannen Henri Cochet var sommaren 1926 världens bästa tennisspelare. Han hade precis vunnit Franska öppna mästerskapen. Året därpå vann han Wimbledon.
Däremellan for Henri Cochet alltså till Särö, inbjuden av Allan Thoréns supportrar.
Fråga mig inte hur det gick till eller hur de fick tag på adressen. Eller hur mycket det kostade.
Men världsmästaren Henri Cochet anlände alltså till Särö för att spela mot Allan Thorén.
Särös andra tennisspelare ville helt enkelt veta om Cochet hade någon chans.
Det måste, föreställer jag mig, ha varit en smärre chock för Allan Thorén att ställas mot grand slam-segraren Cochet. Allan, som brukade servera sina effektiva slicar utan svettdroppar.
Henri Cochet bjöd fint motstånd.
Allan Thorén lär rentav ha behövt fem set för att besegra världsettan. Det var han inte van vid.
Allan Thoréns seger var kanske ingen överraskning för Särös tennisvänner. De hade förstås haft på känn att Allan Thorén var bäst i världen. Men kanske kan man anta att världsmästaren Henri Cochet blev en smula fundersam.
Gissningsvis var han glad över att Allan Thorén höll sig i Särö.
Jag blev nästan besviken när det visade sig att Allan Thorén nyligen har fått en Wikipedianotis. Det var roligare när bara jag kände till honom. Allan och jag.
Legenden om Allan Thorén är oemotståndlig av ett enkelt skäl. Det är sådana vi alla vill vara. Bäst utan att det märks. Det ska bara märkas lite. Lagom ska det märkas. Helt obemärkt. Man vill vara den där figuren som är känd för att ingen vet vem man är.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
