Hon flyttade till storstaden, arbetade hårt och målmedvetet för att vid 60 års ålder köpa sitt livsverk: Hotel Royal. Där blev Mia Palm kvar till sin död 1979. Efter sig lämnade hon en stiftelse – och sin själ. Den sitter i detaljerna på Göteborgs äldsta hotell.
Mia Palm hade fått ihop 25 000 kronor på sitt sparkonto när hon lyckades övertyga dåvarande ägare av AB Pripp & Lyckholm, i folkmun ”Pripps”, att låna henne det som saknades för att köpa Hotel Royal. Då till en kostnad av 600 000 kronor. Det var den 4 januari 1945. Med fast hand, starkt hjärta och de sista åren som åldrande änka drev Mia Palm hotellet fram till sin död 1979. Hon fick inte allt hon drömde om i livet, men det hon fick förvaltade hon väl.
Mia Sofia Rydin föds 26 juni 1885 som nummer sju i en syskonskara av åtta. De skulle blivit nio, men bara att par år efter att Maria Sofia kommer till världen får hon en lillebror som dör efter tio dagar. Familjen har sin hemvist i Hyssna, Marks kommun, men åtminstone fyra av döttrarna hamnar så småningom i Göteborg, varav Maria Sofia, ”Mia”, är en. Nyinflyttade Mia Rydin arbetar hårt och tar sig fram i restaurangbranschen. Hon jobbar på flera olika näringsställen, alltifrån enklare lunchserveringar, eller mjölkbarer som de benämns under mellankrigsåren, till finare etablissemang som Hotel Continental i Östra Nordstaden. Där träffar hon sin blivande make, källarmästare Emil Palm. Nyårsafton 1929 gifter de sig. Mia Palm, som hon nu heter, är 44 år och nio år äldre än sin make. Det blir inga barn. De anser sig vara för gamla och det är en sorg för dem båda. En högt älskad liten pekingeser vid namn Lotti kommer i stället att få en betydande roll i deras liv.
Paret Palm kompletterade varandra yrkesmässigt och även om det sägs att källarmästaren på Continental hade uppenbara problem med spriten så beskrivs Emil Palm som både snäll och rolig. Mia Palm är färgstark, humoristisk och mycket omtyckt. Flera av dem hon möter i sina tidiga yrkesår kommer senare att jobba för henne. Mia Palm driver under en period egen restaurang i Sjötorp norr om Göteborg. Ett utskänkningsställe dit militärer bussas för att serveras mat och – mer eller mindre laglig – alkohol. Det är här hon börjar tjäna pengar på allvar. Pengar som senare ska förverkliga en av hennes drömmar. Under ”Kungörelser” i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning kan torsdag den 11 mars 1948, noteras en registrering av firma ”Hotel Royal E. & M. Palm”.
Anställda på Royal har i efterhand beskrivit paret som lyckligt, även om äktenskapet utåt liknade något av ett resonemangsäktenskap. Att Emil Palm fick rollen som ”kamrer” tycks mest ha varit ett sätt att sysselsätta dem båda. Med värme beskriver ändå före detta anställda sin relation till hotellägarna.
– Vi fick ofta gå ut med hunden, som var Mias och Emils ögonsten. Man var tvungen att vara väldigt försiktig med Lotti.
Det minns Ingwar Heinrich, som arbetade på Royal första gången 1959, då 16 år ung.
Ingwar Heinrich minns kontakten med Mia Palm som god och personlig, även om hon kunde upplevas som något barsk.
– Hon var en arbetsmyra som gärna gick runt och kontrollerade att allt sköttes bra. Det var en charmig tid på hotellet som rymde alla sorters gäster, minns Ingwar Heinrich.
– Där bodde hantverkare och fiskare, affärsresande som visade sina varor på hotellen på den tiden. En och annan kändis och någon mindre bemedlad bodde där också. Jag minns en stamgäst som hette Finkelstein, som bodde där året runt, i ett litet rum precis ovanför receptionen. Ett smalt litet rum som egentligen inte skulle kunna gå att hyra ut.
Tvärs över gatan låg vid denna tid en klubb av något slag. Ett erotiskt tillhåll.
– Även prostituerade kom nog och gästade Royal då och då. Hotellet var inte så välrenommerat som i dag. Det var inte ett dåligt hotell, inte alls, men inte mer än trestjärnigt, skulle jag säga.
Mia Palm gjorde inte skillnad på folk och folk, och framförallt inte deras pengar. Hon betalade inte ut några strålande löner till sina anställda, men Ingwar Heinrich tror sig veta, genom sin mor som var fackligt aktiv, att Royal hade kollektivavtal.
– Hotellbranschen har alltid haft låga löner, det var ju dricksen du levde av. Men det var roligt att jobba i den miljön, du fick ju träffa spännande människor och vara med om saker. Det var en bra arbetsplats.
Gäster och personal trivdes och driften blev snart lönsam. Paret Palm köpte sig en sommarstuga i Öresjö, mellan Uddevalla och Trollhättan.
– Det var en ynnest att få åka med till stugan, minns Ingwar Heinrich som fick hjälpa Emil Palm med hans stora intresse: pelargoner.
– Han förodlade dem i Royals källare och sedan tog han alla växterna till sommarstugan på våren. Vi fyllde bakluckan på deras stora amerikanare, de körde en Buick vill jag minnas.
Denna bil minns också Kerstin Eriksson i Hyssna.
– Mina morföräldrar umgicks med Mia och Emil och jag träffade dem några gånger när de kom farande från stan, i en jättetjusig bil, för att hälsa på.
En bevarad minnesbild ur ett av Kerstins familjealbum, daterad 1951, visar Mia Palm från ett sådant besök. Snyggt och sportigt klädd i kavaj och blus och med solglasögon, står hon bredvid Kerstins familj.
– Man såg på henne att hon bodde i stan, hon var så parant.
Kerstin minns också besök inne i Göteborg som barn, då familjen hälsade på hos paret Palm och blev bjudna på kaffe och kakor.
– Jag kan ha varit i fyraårsåldern då och minns att man som barn inte skulle stöka till och söla. De hade brett ut tidningspapper på golvet runt bordet där vi satt i den fina lägenheten, ifall vi skulle råka spilla.
För Emil Palm tog äventyret slut 1965. Då gick han bort vid 71 års ålder och Mia Palm stod ensam kvar. En förmögen 80-årig änka som vid det här laget fått visst inflytande i Göteborgs kulturkretsar med en vänkrets i det högre samhällsskiktet. Med ett stort konstintresse, och kunskap på området, investerade hon i konstnärliga värden. Hon ombildade också hotellverksamheten till aktiebolag, Hotel Royal Mia Palm AB.
Det dyker nu upp en och annan gentleman som erbjuder sig att hjälpa änkan med både skatteplanering och drift av hotellet. En av dessa herrar, kallad Kåge, vinner Mia Palms förtroende och hjärta. Han är ett namn i Göteborgs kulturkretsar och får på något sätt till sig en stor mängd aktier i hotellrörelsen. Han lyckas också få Mia Palm att köpa en lägenhet på Kanarieöarna som skrivs på honom. Ytterligare en investering i utlandet övertalas hon till samt ett bilköp till Kåge själv. Vid en senare rättslig tvist, där Mia Palm menar att hon blivit lurad, påstår han att allt han fått är gåvor från henne. Hon förlorar tvisten. Kåge har mäktiga advokatvänner i Stockholm som den åldrande änkan från Göteborg inte kan matcha.
Det förekommer uppgifter om sol-och-vårare runt Mia Palm under dessa år och det framstår onekligen som att hon hade otur med sina relationer i livets slutskede.
Det ryktas i efterhand att Mia Palm vid några tillfällen öppet talade om att låta sin trogna personal ta över hotellet den dag hon själv inte längre var kapabel. 1970 valde hon ändå att placera det hon ägde i en stiftelse vars syfte är att främja forskning om Alzheimers sjukdom och bidra till äldreomsorg av olika slag. De anställda gick trots detta inte lottlösa. Av dödsboets samlade tillgångar på 777 134 kronor och 50 öre (efter avskrivningar) testamenterade Mia Palm 100 000 kronor till åtta anställda, där Verna Karlsson efter 29 års anställning fick mest: 27 619 kronor, och Brita Löfås minst, efter tre års anställning: 2 857 kronor.
– Mamma Brita var änka med fyra barn, så det var förstås väldigt välkommet, säger hennes dotter Lotta Löfås, som träffade Mia Palm några gånger när hon som ung hälsade på sin mamma på jobbet.
Den 11 maj 1979 insomnade Mia Palm, 93 år gammal. I begravningsannonser i Göteborgs-Posten daterade 14 maj sörjs hon av syskonbarn, samt övrig släkt och många vänner. Att personalen på Hotel Royal satte in en egen annons för att ära sin ”högt värderade chef” i ljust och tacksamt minne bevarad, känns följdriktigt. Färgstarka fru Palm lämnade ett tomrum efter sig.
För Royal, i dag Göteborgs äldsta hotellverksamhet, innebar Mia Palms frånfälle en förändring på flera sätt. Familjen Oddestad som drivit verksamheten sedan 1 september 1980 genomförde omgående en stor och nödvändig renovering. Spåren efter Mia och Emil Palm tunnades ut. Men en bit parkett finns bevarad utanför lägenheten som var deras och hotellets charm och själ påminner fortfarande om Mia Palm. De sitter kvar i detaljerna. Det sägs också att lilla Lotti ibland hörs spöka om nätterna, på tredje våningen.
GP Göteborgiana
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
