En läsare upptäckte en bild på nätet där ”Drott” tar sig fram utmed älven, en färd som företags i den månad då andra världskriget bröt ut.
”Drott” var den bogserbåt vi skrev om tidigare i GP (5/9). I vårt reportage drog den en kolpråm från hamnen till industrierna i Gårda 1933. Vi följde i dess kölvatten nära 90 år senare, genom Vallgraven, in i slussen vid Drottningtorget och upp i Fattighusån.
Bilden hör till en initierad artikel av den särdeles hamnkunnige Bertil Söderberg och handlar om pråmar och bogserbåtar. Texten heter ”Familjen Östs pråm- och bogseringsverksamhet” och publicerades i Länspumpen (2002:4). Den genomgången lutar vi oss tungt emot här.
Vintrarna var i början av 40-talet mycket hårda och vattnet i hamnen och kanalerna frös igen.
Det vimlar av allehanda skepp och båtar på fotot och ”Drott” är inte lätt att upptäcka. Men bogserbåten skymtar i bildens vänstra del, bortom ångaren ”Helene” som just får sitt namn vitmålat (en åtgärd som har med kriget att göra; sådana jättebokstäver skulle helst finnas på sidor, däck, skorstenar och bryggor). Nedanför pontonkranens arm, på andra sidan ”Helene”, ser man ”Drott”.
Det är den minsta båten på ett foto som är smockfullt av allehanda flytetyg. ”Drott” befinner sig på ena sidan om kranen och pråmen skymtar på den andra. Ekipaget är på väg nedströms, kanske mot Sannegårdshamnen där privata företag hade sina koldepåer. Pråmen ser tom ut.
Det är en underbar bild. Man inser hur nästan våldsamt utnyttjad älven var på den tiden och hur sjöfarten och arbetet i hamnen bestämde stadens liv. Sten Selander talade om "den sotiga, oljiga brådska" som präglade älven på 40-talet.
Även ljudnivån var hög. Ångvisslor ljöd och tusen signaler och bröl hördes ständigt över vattnet. Från Hisingssidan dånade nithammarna på varven. Man hörde oväsendet "i denna stad som är Sveriges enda oceaniska", som Harry Martinson en gång skrev.
Som synes vimlar det också av kranar. De sticker fram sina armar över kajer och fartyg. Söderberg har därtill upptäckt "sex bogserbåtar i arbete på älven".
”Drott” inköptes av bröderna Öst 1938. Säljaren var den Anton Johansson som körde bogseraren till Gårda i den förra artikeln. De drev ett bolag där kolpråmar användes för frakt på stadens kanaler och i älven. "Man utförde mycket arbete för kolimportörerna i hamnen", skriver Söderberg.
Bogserarna drog sina pråmar ända till Mölndals centrum och papperstillverkaren Papyrus. Industrierna utmed ån behövde mycket kol och "otaliga är de kollastade pråmar som dragits denna väg". Också industrierna utmed Gullbergsån och Säveån försågs med kol.
Någon riktigt bra närbild på ”Drott” finns inte bevarad men ”Svante” var en snarlik bogserare och har fotograferats på 30-talet när den kommer puttrande i Vallgraven med "en fullastad kolpråm... för vidare färd mot slussen vid Drottningtorget och Mölndalsån". ”Svante” lämnar efter sig en plym av rök när den just passerar Kungstorget. Bilden finns på nätet men filen har tyvärr gått förlorad.
En normal arbetsdag kunde ”Drott” ta sig till Sannegårdshamnen på morgonen och hämta åtta kollastade pråmar som sedan bogserades till Gasverkskajen, meddelar Söderberg. Det hela började med varmkörning av motorn, "samtidigt som det stacks fyr i den lilla järnkaminen i skansen".
Man gick sedan ner under Götaälvbron, stoppade i sig "ett par extra mackor" i det lilla kaféet i Sannegårdshamnen och gav sig så i väg med det tunga pråmsläpet som var "otympligt och svårmanövrerat". Släpet fick delas upp, ankras på vägen och köras i två omgångar till beställaren.
Ringön var på 30-talet fortfarande en ö, omsluten av Tingstadsvasskanalen och Göta Älv. Där fanns flera varv som reparerade och byggde enbart pråmar. För slussning och färd i Fattighusån och Mölndalsån hade man specialkonstruerade ekipage. De byggdes i trä, var "smalare och hade mindre upphöjd stäv".
Arbetarna på pråmvarvet tog vara på spikar och bottnar. De senare kunde "återanvändas upptill fyra gånger om de var i bra skick."
Under kriget fick motorbogserbåtarna köra på tjära vilket slet motorerna alltför hårt och de måste därför tas ur drift. Men just ”Drott” fick då och då ransonerad olja under de år när leveranserna av drivmedel annars var mycket beskurna.
Vintrarna var i början av 40-talet mycket hårda och vattnet i hamnen och kanalerna frös igen. Då blev det ett folknöje att se på när ”Drott” bröt is! Man stod vid Kämpebron och iakttog "hur Drott klättrade högt upp med förstäven på isen innan den gav med sig", skriver Söderberg.
”Drott” byggdes 1929-1930 av ek och furu på Hälsö. Båten hade en encylindrig tvåtakts råoljemotor på 50 hästkrafter och var 9,65 meter lång 3,65 meter bred, just med tanke på slussboxarna.
Det finns, meddelar Söderberg, få uppgifter om små motorbogserbåtar i de officiella registren. Söderberg bygger i stället sin artikel på en djupintervju med Evald Öst, själv verksam i ett familjeföretag som sysslade med pråmbogsering.
Missa inget från GP Göteborgiana!
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
