Arkivbild. Kåsören Tyko och fotografen Peter Claesson besökte Morkarlby år 2013.
Arkivbild. Kåsören Tyko och fotografen Peter Claesson besökte Morkarlby år 2013. Bild: Peter Claesson

Tyko: Möte med Sveriges mest kända midsommarstång

Först var tanken att stången skulle resas vid midnatt, men det var för svårt att hitta trettio nyktra män.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Juni är en stressig månad. Allting sker samtidigt. Regn och sol. Natten är dag. Premiärdopp och islossning. Nationaldag och valdag (några svenska politiker väljs för att sedan bli anonyma som brysselkål i EU:s jätteparlament).

Och alla skolavslutningar och studentuppvaktningar. Lokalpressen har stora bildreportage från studentbaler med flickor i fina klänningar och pojkar i kostymer med gymnastikskor. Men hade det inte varit lite mer spännande för läsarna att fota dem när de lämnar studentbalen?

Och som om detta inte vore nog infaller även midsommar i år igen. Många minns man inte så mycket av. Men en minns jag särskilt. Vi var i midsommarfirandets epicentrum: Morkarlby i Mora.

ANNONS

Här firas midsommar med en stång som kommer i rakt nedstigande led från Anders Zorn.

Det började år 1896 när Zorn kom roende nedför Hemulån med prins Eugen på toften. Zorn bestämde att de skulle göra ett strandhugg i Morkarlby.

Arkivbild. Kåsören Tyko och fotografen Peter Claesson besökte Morkarlby år 2013.
Arkivbild. Kåsören Tyko och fotografen Peter Claesson besökte Morkarlby år 2013. Bild: Peter Claesson

Det blev ett besök som satte sina spår i konsthistorien. Och i byns midsommarfirande.

Zorn hämtade en spelman och en stol åt prinsen och snart var dansen igång. Prinsen blev alldeles till sig och han uppmanade Zorn flera gånger: "Hördu, detta får du lov att måla!”

Året därpå målade Zorn Midsommardans och skänkte samtidigt en rödmålad majstång till byn. Sedan dess firas midsommar varje år nära den plats där Zorn stod med sitt staffli.

”Oh, denna midsommarnatt vad den inspirerar till gammal hednisk naturdyrkan”

När vi anlände till Morkarlby låg den röda 23 meter långa stången klädd på bockar. Det krävs ett trettiotal personer att resa den.

På den lilla gräsmattan var kaffetermosarna på plats. Allt ordnat av bygdegårdsföreningen, några kanske släktingar med dem som finns med på Zorns tavla.

Den har blivit en av hans mest kända målningar med de dansande framför den röda husgaveln där det första morgonljuset reflekteras i fönsterrutorna.

Om ni varit lika kunniga som jag i polskadans skulle ni kunnat se att paren har olika fattning. Ett av dem tar gångsteg medan de andra tre håller på med omdansning.

ANNONS

Anders Zorn ville uppmuntra midsommarfirandet som var på tillbakagång efter den religiösa väckelserörelsen i 1800-talets Sverige.

För Zorn var midsommarnatten en viktig händelse. Han skriver: "Oh, denna midsommarnatt vad den inspirerar till gammal hednisk naturdyrkan och vad den har lite gemensamt med bleka kristendomen.”

Målningen Midsommardans visades första gången på Stockholmsutställningen 1897. Därefter skänktes den till Nationalmuseum i Stockholm. Numera med en tidstypiskt ängslig och helt irrelevant skylt: ”Långt ifrån en autentisk ögonblicksbild utan tvärtom iscensatt av Zorn”.

Arkivbild. Kåsören Tyko och fotografen Peter Claesson besökte Morkarlby år 2013.
Arkivbild. Kåsören Tyko och fotografen Peter Claesson besökte Morkarlby år 2013. Bild: Peter Claesson

Zorn målade även en andra version. Denna målning finns på Pusjkinmuseet i Moskva. Om man tittar noga kan man se Putin dansa Små grodorna i bakgrunden.

Folk började samlas. Några var klädda i Moradräkt med det obligatoriska läderförklädet, stjimpan.

Stången kläs dagen innan och den svenska flaggan i toppen sys traditionsenligt av paren i byn som gift sig under året. Vilken uppgift som tillfaller dem som skiljt sig fick vi aldrig någon klarhet i.

Ett tag provade arrangörerna att återgå till den gamla traditionen att resa stången vid midnatt men till slut blev det allt för svårt att hitta trettio nyktra resningskarlar klockan tolv på midsommarnatten.

Stången restes med fyra saxar, kraftiga korslagda stavar. Åtta man på första saxen och på en liten stege lutad mot fundamentet stod en man och dirigerade lyften.

ANNONS

Vid varje litet lyft jublades det och vid det sista ökade jublet: "Åååh...heeej! Jaaa!!!" och när stången var på plats började musiken och ringdansen. Nu stod den där igen som den gjort sedan 1897.

Sinnet är ljust som midsommarnatten, den som man inte ska sova bort. Vi är som besatta av midsommaren. Men det är inte ljuset som gör oss så besatta. Det är mörkret.

När det nordiska ljuset är som längst gör sig samtidigt dess korthet påmind. Kanske är det från denna smärtsamma insikt som vårt vemod kommer? Någonstans måste det väl ändå komma ifrån.

Midsommaren är full av känslor, gåtfullhet och hedendom. Det är lätt att drabbas av alltför stora tankar.

Men man ska inte prata så mycket om midsommarnatten. Det bästa är att låta den vara.

En lagomt hednisk midsommarhelg önskas.

Tallyho!

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS