Birger Sjöberg år 1923.
Birger Sjöberg år 1923. Bild: TT

När Birger Sjöberg började sjunga var stämningen dålig

Alingsås firade ett känsligt hundraårsjubileum i veckan.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I tisdags firade vi ett hundraårsjubileum. Det var i Alströmersalen på Grand hotell i Alingsås. Frida var där och Birger.

Vi låtsades att det var den 7 november 1923. Det var nämligen då som författaren och vissångaren Birger Sjöberg (1885-1929) gästade Alingsås på sin höstturné med de nyutkomna Fridas visor.

Han hade kunnat sagt ”Den första gång jag såg dig” om Alingsås för han hade nog aldrig varit i staden tidigare. Möjligen var förväntningarna inte så höga.

Hans äldste bror Gösta var apotekselev i Alingsås hösten 1900. Redan efter en halv dag hade han omdömet om staden klart: ”En enformighet som skulle kunna döda en tågkonduktör”. Han sa upp sig tämligen raskt.

ANNONS

Birger Sjöberg, eller Päta som han kallades, är mer förknippad med Vänersborg, ombesjunget som Lilla Paris. Epitetet var inte nytt, det användes om staden redan vid sekelskiftet. Det lär ha varit en kvinna som köpte skor i Paris och när hon kom hem såg hon att de var tillverkade på A.F. Carlssons skofabrik i Vänersborg som ju hade några boulevarder och parken Plantaget.

Päta hamnade som 22-åring i Helsingborg där han många år arbetade som journalist på Hälsingsborgs-Dagblad. Varje dag tog han och några kolleger 11:23-färjan till Helsingör och ”åkte lunch”. Ibland smugglade han med sig någon flaska. För att klara sig mot snokande tullare brukade han lägga en illaluktande getost överst i väskan.

Konserterna varade i två timmar och efteråt var det supé med mat och alkohol.

Birger Sjöberg var 1:68 lång, hade cendréfärgat hår och bar alltid kostym med väst. Kavajen var noppig på axlarna eftersom det var där hans två katter, Potifar och Potimor, satt när han matade dem med böckling. Redaktör Sjöberg var ofta bjuden på middagar till Helsingborgs högreståndsfamiljer. Kravet var att han tog med sig gitarren och underhöll med nyskrivna visor. Han blev en populär parodimakare.

1918 började han skriva på allvar för en bredare publik. Han hittade tonträffen direkt. Det blev Fridas bok som kom ut 1922 och sålde första året i över 16 000 exemplar.

ANNONS

Högpoetiska ord och vardagligt talspråk blandades i en karaktäristisk stilblandning.

1923 turnerade han med sin Frida. Birger Sjöberg on tour blev ett segertåg.

Men det tog på krafterna. Han hade rampfeber och åt nervlugnande. Konserterna varade i två timmar och efteråt var det supé med mat och alkohol. Och krav på extranummer.

Birger Sjöberg beskrevs som oansenlig men när han framträdde ”var det som en gråsten börjat tala poesi”.

Klockan åtta på kvällen den 7 november äntrade han scenen på dåvarande Stadshotellet i Alingsås.

I Alingsås Tidning ett par dagar senare fanns en osignerad recension som började mycket kritiskt: ”Stämningen i salongen var av något kylig natur”. Och vidare: ”Detta berodde uteslutande på det permanenta draget i salongen, vilket den här kvällen var genomträngande som den värsta nordanvind. Men man fick snart annat att tänka på än dragspringor och rysilningar”.

När Sjöberg började sjunga blev det dock, enligt textförfattaren betydligt varmare i lokalen.

Sjöberg i Alingsås modell 2023 hette Christer Kernell, en Göteborgstrubadur som kan sina Fridavisor.

Päta hade varit nöjd som en tågkonduktör.

Tallyho!

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS