Alltså. Det här med väskförbudet.
Jag tror inte att de välvilliga myndigheter som nedsänkt detta förbud över oss förstår vad de har gjort.
I radio hörde jag en yrvaken nöjesarrangör säga: Vi vet inte hur det kommer att gå.
Det sa hon mot bättre vetande. Vi vet precis hur det kommer att gå.
Det vill säga: gå vet vi att det inte kommer att göra.
Människan är ett fogligt djur. Vi kan avstå från att dricka, röka, svära och använda pronominet ”man” utan att knota. Vi sitter fast i signalfel i Katrineholm.
Vi är tåliga.
Men väskan är en helt annan sak.
När människan i tidens gryning för sisådär 300 000 år sedan reste sig på savannen och lämnade sin plats någonstans i mitten av näringskedjan (under lejon, men över grodor) var det inte elden eller stenyxan som ledde oss mot civilisationen med ozonhål och Bonde söker fru.
Det var väskan.
Den av våra förmödrar som först tillverkade en påse för stenar, påkar, nötter, vedträn och arga barn frigjorde minst en hand för mänskligheten.
Det var inte elden som gjorde oss till människor.
Det var väskan.
Av samma skäl är väskan självklart förknippad med våra första minnen av när vi gjorde något på egen hand. Vi skickades på simskola eller mullekurs i skogen. Beroende på aktivitet och väderlek kan omständigheterna och klädseln ha varierat. Vi må haft skidkläder eller badbyxor.
Men en sak är säker: vi hade med oss en väska.
Av omtänksamma händer puffades vi iväg på vår första självständiga stråt i livet och vi hade garanterat en väska på ryggen. Vi minns alla vår första väska. I mitt fall var det en hallonröd Kånken.
Jag har aldrig i mitt liv känt mig mer vuxen än när jag lämnade hemmet med min Kånken. I den låg två ostsmörgåsar och en festis och fem kronor för oförutsedda utgifter.
De myndigheter som försöker att förbjuda väskor ställs alltså alltså inför en mäktigare och djupare allmänmänsklig kraft än de i sin vildaste fantasi (ett måhända illa valt uttryck när det gäller svenska myndigheter) kunnat föreställa sig.
Vi har nu några intressanta månader framför oss.
Det som inte kommer att ske är att göteborgarna upphör att medföra puderdosor, astmasprejer, telefonladdare, halstabletter, glasögonfodral, kvitton, lappar med telefonnumret till den där trevlige mannen i Grums och de obestämbara ljusblå grunkor av hårdplast, vars ursprung och användning ingen känner, men som återfinns i alla väskor.
I stället kommer göteborgarna – och framför allt: göteborgskorna – att inledningsvis pressa in dessa ting i kavajfickor, jeans och bh:ar.
Detta kommer väl att pågå fram till jul, ungefär.
Därefter finns det två tänkbara scenarier.
Det ena är att de stora klädkedjorna då säljer skjortor, blusar, kavajer och galaklänningar med ovanligt stora blixtlåsförsedda fickor.
En del av dessa fickor kommer att vara löstagbara, med knappar eller kardborreband. Därmed kommer de rent principiellt att vara väskor. Vi kommer så att säga att återuppfinna väskan. I alla händelser kommer dessa stora fickor att vara precis lika utmärkta för att förvara pistoler eller sprängämnen.
Därmed kommer vi på vårkanten att kunna räkna med ett lätt sinnesrubbat offentligt samtal där myndighetsfunktionärer och ishockeyklubbar kommer att bråka om innebörden av ordet ”väska”.
Men det allra troligaste är väl att reformen redan i vinter dukar under i det allmänna opinionstrycket.
Ty det är lätt att göra ett tankeexperiment.
Jag tänker mig till exempel en kväll på Göteborgsoperan.
Den göteborgska operapubliken är färgstark. Och – tro mig – färgstarkast är den andel av publiken som bär handväskor. Dessa väskbärare kommer inte att överlämna sin handväskor.
De har burit sina handväskor i 300 000 år. De bär civilisationen i sina handväskor.
De kommer inte att släppa dem.
En genomsnittlig kväll passerar väl sådär 500 handväskor biljettkontrollen på Göteborgsoperan. Blott att konfiskera en enda handväska torde vara en utmaning. Att beslagta 500 handväskor är att mana till revolution. En väskrevolution.
Vi kommer att få se en revolution i galaklänning.
Det kommer att bli en spännande vinter. Det är väl bara kultur- och nöjesarrangörerna som framåt jul kommer att sucka: We are bagging for Mercy ...
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
