När vi kom ut från Ica mörknade det redan. Ett nästan omärkligt duggregn virvlade i strålkastarljuset från bilarna på parkeringen. Vi lastade in alla varor i bilen, och gick för att köpa en gran från granförsäljningen utanför butiken.
Jag hade sett en som såg bra ut när vi gick in. Tät och välvuxen. Och ändå inte stor. Den var kvar när vi kom ut igen. Jag gick fram till den i skumrasket.
Men min trevliga fru ville se sig om efter en ännu bättre gran. Hon försvann in ibland alla granar i den täta skogen. Jag stod kvar och väntade vid min gran. Granförsäljaren var upptagen med en annan kund borta i mörkret.
När hon så småningom kom tillbaka och sa att det blir nog bra med min gran, var säljaren fortfarande upptagen. Vi väntade. Han kom tillbaka från granskogen bärande på en jättelik silvergran och med kunderna i släptåg. De betalade en ohemul summa pengar och försvann släpande på jättegranen ut i decembernatten.
Säljaren kom fram till oss, och jag sa den här vill vi ha.
Han körde den genom granförpackningstunneln, och den kom ut på andra sidan inplastad i nät. Jag betalade 350, och min trevliga fru och jag bar granen, som var förvånansvärt tung och fruktansvärt otymplig, genom skymningen bort mot bilen.
Där hade en gigantisk SUV backat in bredvid vår bil. (Riktiga män, de som kan sina saker, backar in på parkeringar. De bromsar in och med en elegant rattrörelse backar de in på den lediga platsen. Att bilarna ofta är uppställda i rader om två med fören mot varandra gör att de får det krångligt när de skall komma åt bagageluckan, eftersom den då står med aktern mot nosen på bilen mitt emot i stället för mot allt ledigt utrymme på parkeringen, gör ingenting, huvudsaken är att backa in.) Eller kanske var det en pickup; den försvann ut i det tilltagande mörkret. Stor var den hur som helst.
Vi gick in bredvid SUV:en – eller pickupen – men där var för trångt, vi backade ut och försökte oss på andra sidan i stället, och fick upp graneländet. Jag ägnade en lång stund åt att knyta fast den.
När jag åter blev varse omgivningen efter koncentrationen med att slå råbandsknopar, hade en man kommit ut ur jätte-SUV:en och stod och diskuterade med min trevliga fru. Han sa att vi hade gått emot hans bil. Min trevliga fru sa att det hade vi inte alls.
Ni skulle inte gått så nära min bil, sa han.
Det har kommit barr på min bil, sa han.
Min annars så trevliga fru slutade med det och blev i stället hånfull:
Oj, oj, oj har du fått ett barr på bilen, stackars dej, stackars, stackars dej!
Jag knackade honom på axeln. Han vände sig mot mig. Min trevliga fru skakade på huvudet och gick in och satte sig i bilen.
Jag sa: vad bråkar du om?
Det var en ung man i 25–30-årsåldern, som i alla avseenden såg fullkomligt normal ut, och var inte alls aggressiv eller hotfull, utan bara pratade på i lugn samtalston.
Det var flera barr, sa han.
Du har undersökt din bil, sa jag, det finns inga skador på den, bara ett barr, sa jag. Och du har redan borstat bort det.
Han sa att man skall vara försiktig med andras egendom. Han påpekade att det var ett samhällskontrakt bland civiliserade människor att vara rädd om andras egendom.
Hans bil kostade långt över en halv miljon, sa han och korrigerade sig genast och specificerade summan till 950 000, och att vi varit vårdslösa med den.
Det är min egendom, fortsatte han på sitt lågmälda sätt.
Det var väl inte så farligt med några barr, sa jag, nu får du väl ändå ge dej.
Din bil är kanske var värd 2 000, den är du nog inte så noga med, sa han stillsamt.
Ur hans synpunkt var det en förödande replik. Han definierade värdet på min bil med värdet på mig. Jag blev bara förvånad och började skratta. Vår bil är från 1984 och hans uppskattning av dess värde var nog ganska korrekt.
Han såg medlidsamt på mig och var beredd att fortsätta vår konversation.
Men det var ju meningslöst.
Jag gick skrattande och satte mig i bilen, lade i backen, och körde därifrån.
En sådan stolle, riva upp himmel och jord för ett barr, sa min trevliga fru.
Men lugnt och stillsamt, sa jag.
Och när vi kom till rondellen vid Kastenhof kunde jag inte låta bli att börja skratta igen.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
