Det var en söndag. Snart skulle jag vara tvungen att lägga mig för att gå till skolan nästa dag. Vad gör man då för att fylla de sista timmarna av frihet med mening om man bor på en ö i Göteborgs skärgård? Man cyklar till videobutiken förstås. Jag minns inte vad jag hyrde men jag minns däremot att en glad gubbe med motorcykelställ och hockeyfrilla vände sig till mig, höll upp westernfilmen ”Med Satan i hälarna” och sa ”den här handlar änna om en kille som har Satan i hälarna, den är rätt bra faktiskt.”
En konnässör. Av skräp. Men likväl en konnässör.
Jag minns varenda videobutik jag någonsin varit inne i. Min främsta leverantör av skräckfilmer och amerikanska komedier med ”lite naket” var BP-macken. De hade bäst utbud i relation till priserna och låg dessutom närmast. Jag kunde cykla dit och hem på en kvart. Men när killen bakom disken antydde något om att kanske skaffa sig andra intressen var det dags för variation. Hade man hyfsat gott om pengar kunde man då ta sig till en kombinerad kiosk/grill/pizzeria/minigolfbana/videobutik i folkmun kallad ”syndens näste.” Ett ställe som doftade grillad korv och fara. Utanför hängde hotfulla moppegäng. Därinne kunde de kedjerökande lite äldre tjejerna plötsligt fånga ens blick och börja hånskratta. En bit bort satt de blängande ungkarlarna med seriemördarutseende som i timtal drack kaffe under kompakt tystnad. Under cykelturen hem var man glad dels för att det vankades video, dels för att man överlevt. I en händelseutveckling så klichéartad att även den mest lättroade hade himlat med ögonen ifall den förekommit i en film är lokalen där syndens näste låg numera en kyrka.
Under magrare omständigheter tog man sig till gatuköket vid färjeläget som hade ett ställ med några slitna filmer man kunde hyra för en tia. Det var bottenskrapet från tidigare nämnda syndens näste.
Slagg som inte gick att kränga till fullpris längre. Likväl plågade man sig igenom varje oändligt långtråkig minut. Jag hade ju betalat och då fanns ingen återvändo!
Jag har hyrt film på Hisingen, i Guldheden, Floda och Landskrona. Ja, faktiskt även i Kalmar.
Detaljerna hos varenda videouthyrare träder fram när jag sluter ögonen. Expediternas polisonger.
Plastväxterna. De snuskiga golven.
Det hörde inte till ovanligheterna att spontana samtal mellan människor som inte kände varandra uppstod där bland färgglada plastboxar som utlovade ”toppraffel” och ”skrattfest.” Vi var ju alla drömmare på jakt efter kickar. Där släppte den typiskt svenska reservationen och man kunde hålla upp ”Joe, skjut varenda jävla hippie” eller ”Barbarernas hämnd” och fråga en total främling om vilken av dem som var bäst.
Jag säger inte att det var bättre förr. Ett utbud som bara gick att drömma om för trettio år sedan finns numera i min telefon. Men en viktig del av det som gör kultur till just kultur är samtalen. Om det så bara är en fryntlig gubbe som håller upp en skabbig B-film och säger ”den här handlar änna om en kille som har Satan i hälarna, den är rätt bra faktiskt.”
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
