Det finns ungefär 100 miljarder nervceller i hjärnan. Som ett träd med rötter sträcker sig det genom hela vår hjärna och kommunicerar med varandra genom elektriska impulser. De för vidare impulser till varandra som så småningom förvandlas till ord, känslor och tankar.
Jag har varit på något så gammaldags som ett föredrag och suttit och antecknat med papper och penna, allt för att bilda mig. Rubriken var:
”Knaster – medvetandets gåta och illusionen av ett jag”. Finns jag eller inte? Sitter själen verkligen i hjärnan som en del psykiatriker hävdar och inte i hjärtat som poeter i alla tider vetat? Med viss oro tog jag plats i den hårda bänken.
I salen var jag äldst, det är ofta så numera, och runt mig flockades psykologistudenter som ivrigt väntade på inslag om klardrömmar, psykedeliska experiment och utomkroppsliga upplevelser, UKU kallat.
Frågestunden efteråt avslöjade detta. Inte heller antecknade de.
Man är olika. Det som intresserade mig var det där om knastret. Mäter man de elektriska impulserna mellan två neuroner och översätter den EKG-kurva man får till ljud låter det som ett knaster i en högtalare.
Jag fick omedelbart bilden av en slags radioapparat inne i huvudet som sände ord och olika radioprogram åt världens olika länder på en gång.
100 miljarder nervceller måste hinna med en hel del. Mina egna neuroner gör ett snabbt jobb men slocknar lätt av överinformation, ett vanligt problem. Det där med radion knockade mig. Jag måste ha nickat till en stund där under föredraget, för när jag återkom upptäckte jag att jag ritat en liten radio i hörnet på mitt kollegieblock och skrivit några vackra ord. Återförtrollning stod där.
En amerikansk professor i filosofi och religion hade under 20 års tid plågat sin fru genom att någon lördag i månaden ta sammanlagt 73 extremt höga doser LSD och sedan låta henne sitta och anteckna vad han kom fram till.
Avförtrollning innebär att vetenskapen helt tar över. Återförtrollning innebär att man återtar den mystiska sidan av hjärnvetenskapen som naturvetenskapen tagit ifrån människan med sin avförtrollning av densamma. Här blev det lite stopp igen. Det var oerhört svårt. En rad dubbla negationer ställde sig på kö i systemet men rätades ut när föredraget gled över på zenbuddism, demensmedicin och drömmar. En nykter power point sände sitt lugnande blå sken över föreläsningssalen. Ungdomarna kvicknade till något när ordet zenbuddism nämndes, för att sedan sätta sig käpprakt upp när föreläsaren kom in UKU, iakttagelsen av utomkroppsliga upplevelser.
Detta är när man varit kliniskt död och sett sig själv flygandes uppe vid taket och sedan återvänt till livet igen. Autoskopi – psykologisk effekt när vi uppfattar oss från utsidan, antecknar jag
På vilken sida stod han egentligen, knasterföreläsaren? Finns jaget eller är det bara en illusion? Kan man tänka sig jaget som en liten person som sitter mitt i hjärnan och betraktar livet, en oförstörbar kärna? Och sitter inte kärleken i hjärtat? Och om kärleken går fel, det är ju där det gör ont, inte i hjärnan. Alltså finns det ett jag. I det här fallet ett övergivet och mycket sorgset jag (se bild). Ju fler gånger man är med om den där kärlekssorgen, ju mer bekant blir den - som en gammal grammofonskiva som läggs på om och om igen (återigen, se bild). Man vet vart det barkar. Eller knastrar om man så vill.
Föredraget avslutades med redogörelsen för olika experiment personer gjort på sig själva i syfte att utforska hjärnan och universum. Jag gäspade mig igenom detta eftersom jag inte tror på droger som en genväg till själen. Om den nu finns. En amerikansk professor i filosofi och religion hade under 20 års tid plågat sin fru genom att någon lördag i månaden ta sammanlagt 73 extremt höga doser LSD och sedan låta henne sitta och anteckna vad han kom fram till och skriva ner det i en bok: ”LSD and the Mind of the University”. Vilken man skulle stått ut med detta?
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
