En dag i våras var jag med om en ganska märklig sak. Jag skulle just kliva av nians spårvagn vid Jaegerdorffsplatsen. I själva verket hade jag redan foten på trottoaren. Då hörde jag inifrån vagnen en främmande röst som mycket mjukt och mycket hövligt sa:
– Jag skriver en bok om Östen Hedenbratt.
Jag hann precis vända mig om. Det var en välvårdad mustascherad gentleman. Han verkade mycket kultiverad. Han satt med en penna i handen. Jag hade aldrig i mitt liv sett honom förut. Sedan slog dörren igen och jag stod på trottoaren vid Jaegerdorffsplatsen med vetskapen att någon skriver en bok om Östen Hedenbratt. Mer visste jag inte. Det grämde mig. Jag ville veta mer om boken om Östen Hedenbratt.
Östen Hedenbratt – om någon stockholmare undrar – var alltså Sonya Hedenbratts legendariska brorsa. I likhet med Sherlock Holmes som visade sig ha en briljant bror vid namn Mycroft hade alltså Sonya Hedenbratt en enastående musikalisk bror. Han var pianist. Men framför allt anses Östen Hedenbratt ha varit pionjär när det gäller practical jokes. Kalle Sändare lär ha tagit intryck av Östen Hedenbratt. Eftersom det finns göteborgare som anser att Kalle Sändare är själva kulmen på den västerländska civilisationen omtalas följaktligen även Östen Hedenbratt med respekt i Gris- och skridskoföreningen.
För alla som känner till Kalle Sändare är det alldeles självklart att dennes supporterklubb heter Gris- och skridskoföreningen. För övriga svenskar (en majoritet) är det omöjligt att ens försöka förklara.
Denna händelse med Östen Hedenbratts mystiska levnadstecknare på spårvagnen inträffade alltså i våras.
I fredags tog jag en promenad i Klippan. Vindarna dånade under Älvsborgsbron. Det var som det brukade: disigt och fullt av cyklister och labradorer som strävade i riktning mot Nya varvet. I Skarvikshamnen syntes en luggsliten bunkerbåt. Snett nedom brofästet – nästan i dess skugga – ligger Göteborgs auktionsverk. En vit lastbil stod utanför. Och bredvid denna lastbil såg jag nu för andra gången mannen som skrev en bok om Östen Hedenbratt. Han var lika välkammad som på spårvagnen. Hans ärende var åter den göteborgska kulturhistorien. På auktionsverket hade han ropat in kafépianisten Harry Perssons gräddvita och dekorerade piano. Harry Persson var i många decennier huspianist på Bräutigams på Östra Hamngatan. Jag brukade sikta Harry Persson på Älvsnabben, med vit keps och en liten portfölj under armen. Han avled i januari 2021, 97 år gammal.
I den blåsiga eftermiddagen denna oktoberdag 2023 fick jag nu veta att mannen som har köpt Harry Perssons gamla piano, och dessutom skriver om Östen Hedenbratt, heter Anders Jansson. Han för Harry Perssons arv som kafépianist vidare. Vi stod och beundrade Harry Perssons hundraåriga Östlind & Almquist. Hugo Öfverström – som också har dekorerat Bio Royal på Avenyn – har målat Fragonards gungande flicka och andra rokokotablåer på gräddvit botten. Det är ett piano som inte kan förväxlas med något annat piano.
Jag frågade hur det gick med boken om Östen Hedenbratt. Anders Jansson svarade att jovars, finansieringen var lite besvärlig, men det skulle nog bra. Och han skrev inte ensam, utan tillsammans med Lars Carlsson, en kollega från föreningen.
– Föreningen? sa jag.
– Gris- och skridskoföreningen.
Auktionsverkets allvarsmän svepte in Harry Perssons piano i grå filtar och bar ut det. Sälta och dieselrök blåste från redden. Anders Jansson sa att för all del, han hade ju erfarenhet av att skriva böcker. Hans förra bok handlade om cellfängelset i Karlstad. Den kom ut 1984.
Sedan dess har Anders Jansson varit musiker. Han har också varit bland annat städare, museiarbetare och tidningsbud. Nu spelar han Sinatra och wienervalser på kaféer.
– Allt utom hårdrock, sa han.
Vi stod och såg Harry Perssons piano bäras upp i den vita lastbilen. Matarbåtarna passerade. Om tio minuter skulle kafépianisten Anders Jansson ha Harry Perssons kantstötta rokokomotiv i sin lägenhet vid Mariaplan. Och vilket år som helst meddelas väl från Gris- och skridskoföreningens kommunikationspresidium att biografin om Östen Hedenbratt är klar. Göteborg har sina osynliga hjältar, som Anders Jansson. Utan dem skulle Göteborg vara grått och tyst. Och jag stod kvar och såg den vita lastbilen rulla iväg och jag tänkte på Gris- och skridskoföreningen och regnet drog in från Rivöfjorden.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
