Barn är naturligtvis bedårande, men de är inte lika bedårande som vi vuxna.
Jag hörde en historia häromdagen. Jag hörde den för minst tredje gången. Den handlar om en hisingsk skolklass. Barnen går i femman och julavslutningen nalkas. De vuxna i barnens närhet – framför allt de högst motvilliga klassföräldrarna – har skakat fram den obligatoriska julrosen och en liten ask lövtunna chokladbitar. Men de elvaåriga flickorna vill också göra något på egen hand, ty de tycker så mycket om fröken. De vill att fröken ska få ett lugnt och vilsamt jullov utan skrik och bråk. Följaktligen går de elvaåriga flickorna till Pressbyrån vid Eketrägatan och köper för gemensamma medel ett kort med en noga utvald välgångsfras som borde passa en utarbetad skolfröken.
Det är ett gräddvitt kort med gredelina hyacinter och texten: ”VILA I FRID”.
Jag har alltså nu hört den här historien tre gånger i olika varianter och alla lägger huvudet på sned när de berättar den och säger att barn är då bedårande.
Jag kan inte tolka dessa reaktioner på något annat sätt än att vuxna aldrig antas göra den typen av bedårande språkliga misstag.
Men det gör vi ju.
Jag ska nöja mig med två exempel. Det första handlar om ett bröllop. Det andra handlar om mig.
Det var ett bröllop i början av 1990-talet.
Medan vi knuffade bilen formulerade jag i huvudet den perfekta frasen – allmänbildad, ödmjuk, klädsamt lågmäld.
Det ägde rum på en ö i Medelhavet, med blott den närmaste familjen på plats. Brudgummen arbetade (och arbetar möjligen fortfarande) på en så kallad kommunikationsbyrå i Göteborg. Det är verkligen ingen förmildrande omständighet att alla inblandade hade språket som professionellt verktyg. Arbetskamraterna i Göteborg fick nys om bröllopet först när brudgummen hade avrest. Han hade antytt att han skulle på semester. I hast samlade arbetskamraterna ihop pengar till en gåva. De köpte den på NK. Det var en så kallad Aladdin-lampa, det vill säga ett mörkblått glaskärl med en liten veke. 749 kronor. Denna Aladdin-lampa sände de brådskande med posten till det spanska hotellet. Sedan hade de några dagar på sig att skriva ett par roliga rader på vers. Detta var före internets tid. Raderna skulle sändas via den numera synnerligen utslocknade kommunikationsformen telegram.
De fyra unga männen ringde till Telegramrummet (ja, kära unga läsare, så hette det) och läste in följande:
I höstkvällars rusk när du vill sitta och svärma
vi hoppas Aladdins lampa ska värma.
Men paketet försvann på posten. Telegrammet nådde så att säga bröllopsfesten i ensamhet. En närmast ödslig ensamhet, skulle det visa sig. Ty den telegramtext som höglästes av en förvånad svåger på bröllopsmiddagen löd:
I höstkvällars rusk när du vill sitta och svärma
vi hoppas alla din slampa ska värma.
Ja, vuxna är bedårande.
Det andra exemplet får jag stå för själv. Det handlar om en svensk författare. Jag kan naturligtvis åbäka mig och vränga till namnet, men det tjänar ingenting till. Det var poeten Bob Hansson. Jag känner inte Bob Hansson. Det var det som var problemet.
Det är många år sedan. Bob Hansson och jag hade hamnat på samma nyårskalas. Jag hade förstrött skakat hand med honom utan att kunna placera honom. Jag identifierade honom med tio minuters fördröjning. Det sökte mig liksom. Jag ville inte höra till den del av mänskligheten som inte känner igen poeten Bob Hansson.
Efter en stund fick jag min chans till revansch.
En bil hade blivit stående i botten av en isbelagd backe. Två personer behövdes för att knuffa igång den.
Det blev poeten Bob Hansson och jag.
Medan vi knuffade bilen formulerade jag i huvudet den perfekta frasen – allmänbildad, ödmjuk, klädsamt lågmäld. Jag skulle säga:
– Nu ser jag att du är poeten Bob Hansson. Jag beklagar att jag inte kände igen dig.
Vi knuffade. Det var en lång backe. Vi var andfådda. När vi nådde toppen var jag så trött att jag sa:
– Nu ser jag att du är poeten Bob Hansson. Jag beklagar.
Det är faktiskt värre än ”Vila i frid”. Det är vi vuxna som är bedårande.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
