Ove Skog, Sveriges första professionella tatuerare, gjorde sin första tatuering 1959 när synen på kroppskonst var en helt annan än i dag.
Tatueringens svenska historia är också Ove Skogs, han berättar den i kronologisk ordning, från den första gaddningen i tumvecket med nål, via flera år till sjöss, till egen tatueringsateljé, och samarbete med hudläkare och plastkirurger.
Men historien tränger inte in under huden, Ove Skog blir aldrig riktigt personlig, utan håller distansen och det landar i en berättelse utan smärta.
Alla sommarprogram måste inte få en att gråta, men det får gärna göra lite ont ibland.
Visst är det intressant hur attityderna till tatuering förändrats, men det räcker inte riktigt för att fylla 90 minuter i radio. Skog räknar upp trender inom tatueringen och olika milstolpar, men bjuder inte på några historier som berör. Jag hade till exempel gärna hört lite mer om livet till sjöss, "enda sättet för arbetarklassen att se världen", eller om fler möten med kunder och tatuerare.
Familjen kläms pliktskyldigast in på slutet, men det blir inte mer personligt för det.
