Väl ute på gården rusar han iväg åt motsatt håll än vad mammorna Lotta och Romy Koitrand tänkt sig.
–Den här killen går aldrig. Han springer jämt, berättar Lotta.
Sixten är född i slutet av januari 2008, men hans mammor hade planerat honom i nästan tre år innan dess. Runt 2005 började de prata om barn och i samma veva blev det tillåtet för lesbiska par att genomgå insemination på svenska sjukhus.
–Men det var ändå nästan två års kö och det kändes som en lång väntan. Men man kunde få komma snabbare fram i kön om man värvade en donator till Sahlgrenska, berättar Romy Koitrand.
Så paret annonserade efter en spermiedonator som skulle hjälpa dem fram i kön, och de fick ett svar redan samma kväll.
Sju försök på dansk klinik
I stället började ett speciellt liv för Romy och Lotta, totalt styrt av Romys menstruationscykel.
–Vid ägglossning hade man en dag ungefär på sig att ta sig till en klinik i Danmark. Varje behandling, med boende och resa kostade 7 000 kronor ungefär. Livet blev väldigt inrutat, säger Romy och suckar vid minnet.
Sju gånger försökte de med insemination på dansk klinik. Aldrig med positivt resultat. Paret blev så gott som experter på ägglossning, spolning av äggledare och olika knep för att få ett plus på graviditetsstickan.
Fokuseringen på befruktning och danmarksresor tröttade, och i stället bestämde de sig för att fråga donatorn de haft kontakt med om han ville försöka med en heminsemination. Han sa ja.
–Jag körde hem till honom, satt i bilen och väntade på sperman. Fick den i ett rör och hade den i armhålan för att hålla den varm när jag körde hem. Och så blev jag gravid på första försöket! berättar Romy.
Både Lotta och Romy tycker att väntetiden i Sahlgrenskas inseminationskö är för lång. De tycker att man skulle kunna ge en något större ersättning än de nuvarande 300 kronorna till donatorerna och att sjukhuset skulle annonsera i tidningar efter fler donatorer.
–När man väl försöker bli gravid är det redan pressande om det inte sker. Och ska man dessutom åka till Danmark för att försöka innebär det en ekonomisk stress. Varje barn som föds genererar ju en mängd skattepengar senare i livet, så jag tror att samhället skulle tjäna på att köerna var kortare, säger Lotta.
Sixten hör en moped köra förbi lekparken och reagerar direkt. Han härmar ljudet och hämtar en stor leksakstraktor. Ännu säger han inte så många rena ord, men ”mamma” har han lärt sig - både för att ropa på Lotta och Romy.
–Vi kör med samma ord, så får han lösa det själv när han behöver hålla skillnad på oss, säger Romy.
Mammorna understryker att de aldrig gjort heminsemination om det inte känts bra vid mötet med donatorn. De är medvetna om att det finns risker.
–Dels när det gäller sjukdomar, men vi visste att han testat sig. Men det kan ju också vara en donator som kräver vårdnad eller umgänge när barnet är fött. Men kvinnan kan ju göra likadant, så båda tar en risk, säger Romy.
Sixten har träffat donatorn
Lotta gjorde en närståendeadoption strax efter att Sixten fötts. Det var avtalat med donatorn. Socialnämnden skriver ett utlåtande till tingsrätten som sedan fattar beslut. Och förutom en nej-röst från en KD-politiker gick beslutet deras väg.
Paret har bestämt sig för att vara helt öppna med hur Sixten kom till, och han har redan träffat donatorn några gånger. Någon djupare kontakt har de inte, mest för att familjens liv fylls av arbete, barnpassning och förberedelse inför tvillingarna. Lotta har en 12-årig son sedan ett tidigare förhållande och han bor växelvis hos sin pappa.
–Han är överlycklig för Sixten, tyckte det var jättekul att äntligen få syskon. Men han tyckte nog att ett var lagom. Så när vi berättade att det låg två i magen så skrattade han bara, berättar Lotta.
Paret har använt samma donator även den här gången, men den här gången ville han ha lite betänketid först. När Romy, denna gång efter fem försök, blev gravid igen kom beskedet som något av en chock, en insemination ökar inte utsikterna till tvillingfödsel.
–Vi var dessutom lite oroliga och gjorde ett mycket tidigt ultraljud. Vi var rädda att det inte skulle vara något foster alls, och så var det två!
Sixten får syn på några barn som kommer till lekplatsen och kutar iväg. Än så länge är han ovetande om att han snart inte längre är yngst i familjen.
