En hungrig ung man går med raska steg in mot pizzerian, men annars är det tomt och öde.
Det hade kunnat vara en helt vanlig sensommardag på Kaneltorget i Gårdsten – om det inte vore för den brokiga skara människor som samlats runt hörnet. Iklädda den ideella föreningen Cykelfrämjandets gröna västar, och med varsin cykel i högsta hugg, står de och väntar på att dra i gång.
Det tiotal som tagit sig dit i dag är alla deltagare i föreningens initiativ ”Frihet på Cykel”, som bland annat verkar för att få fler att cykla över hela Sverige. I Göteborg hålls kurser i Biskopsgården, Tynnered, Bergsjön och just Gårdsten, och kort om en kille i yngre tonåren har alla som samlats här i dag en sak gemensamt: De är vuxna som aldrig riktigt lärt sig att cykla – men väldigt gärna vill.
”En glädje man sällan upplever”
Anledningarna bakom skiljer sig åt. En deltagare vill bara kunna göra helt vardagliga saker som att cykla till och från affären, medan en annan hoppas kunna lära sin unga dotter att cykla när hon blir stor nog.
För Tamam Assad började det med att hon som liten ramlade av sin cykel och skadade sig. Där och då svor hon att aldrig sätta sig på en sadel igen, men med tiden smög sig en vilja på om att överkomma sina rädslor. Så kom till slut möjligheten, när hon hörde talas om att ”Frihet på Cykel” skulle hålla kurs i Hjällbo.
Kan du beskriva känslan när du tog de första tramptagen?
– Oh my God, säger hon och utvecklar:
– Det är en glädje man sällan upplever. Riktig glädje, naturlig glädje utan något annat. Jag kan säga att jag var jättestolt att jag vågade.
Nästan tre år senare står hon i en orange väst som volontär, för att på något sätt betala tillbaka för det föreningen gett henne gratis. Några vurpor blev det under läroprocessen, det erkänner hon, men känslan av lycka och stolthet över att lära sig cykla som vuxen höll henne kvar.
– När vi var på utflykt tillsammans skrattade jag bara som ett litet barn. Att jag kan cykla, det ger mig en känsla av frid och låter mig uppleva mer av naturen.
Lär sig grunderna
Kanske är det också därför Tamam Assad skiner upp så mycket när hon ser dagens elever susa förbi. Som exempelvis Mozhgan, vars uppväxt i Iran inte tillät henne att lära sig.
– När jag var ett litet barn cyklade jag, men som ung finns det inte mycket möjligheter där jag kommer från, säger Mozhgan, som dock inte vill medverka i tidningen med efternamn eller bild.
Hon hoppas bland annat att hon ska kunna cykla till jobbet när hon väl lärt sig, och ser fram emot motionen som cyklingen ger. Hon gick med i initiativet för tre veckor sedan och säger att utvecklingen gått snabbt.
– Redan nu känns det väldigt bra. Jag kan cykla runt, bromsa, stiga av och på och hålla balansen, säger Mozhgan, och tillägger att det känns fantastiskt.
Doris Nartekie Botchway, en annan elev för dagen, uttrycker även hon stolthet.
– Jag tycker att det är en bedrift, säger hon efter en avklarad vända.
Tycker du att det är svårt?
– Allt är svårt i början, men jag tror att om man har visionen, passionen och viljan så kommer det att gå, säger Doris Nartekie Botchway, även om hon också medger att det fortfarande är kämpigt att ta sig upp för backar.
– Men det är aldrig för sent att lära sig. Förhoppningsvis kommer jag kunna cykla upp för berg när jag är klar!
Instruktören: ”Stora framsteg”
Bredvid henne står Peter Magnefält och ler. Han är en volontär från företaget Lease a Bike och är en av två instruktörer som har hand om eleverna i dag.
– Alla här gör jättestora framsteg väldigt fort, och det är väldigt kul att se hur glada alla är, säger han.
Hur är det att lära vuxna att cykla?
– Jag kastades lite in i detta, men jag tycker att det har varit jättekul. Och lite oväntat just för att man är så van vid att alla kan cykla. Man förutsätter liksom det i vuxen ålder, så det har varit väldigt belönande att få vara med och lära andra.
Peter Magnefält säger att det först och främst är balansen och vingligheten de flesta kämpar med i början. För att sätta grunderna måste alla därför börja utan trampor, och utöver själva cyklandet lär sig eleverna också teori.
– Vi pratar om allt från försäkringen på cyklar, var man hittar en cykel att köpa och skyltar att följa. I måndags pratade vi också om allemansrätten, att man kan ge sig ut i skogen och upptäcka cykeln där. Så det är mycket man lär sig, inte bara cyklandet utan även en hel del annat, säger han.
Det kan till exempel Fatema Mirza skriva under på. Hon har redan skaffat sig en egen cykel – en hon själv monterat ihop, när hon deltog i en annan cykelkurs.
– Du måste fixa den helt själv, vilket är varför saker kan gå fel när som helst med min cykel, säger hon och skrattar.
LÄS MER:Civila kontrollanter införs permanent av Västtrafik
LÄS MER:Regeringen går vidare med västsvensk järnväg
LÄS MER:Iron Maiden väljer Stockholm framför Ullevi sommaren 2025
