En tanke uppstår och slår rot: ”Jag vill ha höns, men jag vill kunna bo kvar i stan.”
Detta hände då Tina Camitz gick med sin blåbärskorg i Sjöbergen när barnen var små i mitten av nittiotalet. Det skulle dock dröja ett antal år innan hon kunde köpa sin efterlängtade djurgård. För Sjöbergens koloniområde är ett av få ställen där man kan hålla djur mitt i stan. Och för att få äga en av gårdarna (som oftast består av ett enklare hus med djurdel) måste man ha djur. Duvor var det många som hade tidigare, men de ersätts numera ofta av höns, ankor eller kaniner.
Området tronar på berget ovanför Röda Sten och här finns förutom djurgårdarna odlingslotter, ett par dammar, flera utsiktsplatser och strövvänliga skogspartier.
Tinas gård ligger strax ovanför Gubbtorget och Käringgränd. Rosorna klänger runt dörröppningen till den lilla röda stugan som ville de in, humlen strävar uppåt med obändig kraft och täcker snart hela den långa elstolpen. Rabarberna är ett bra gömställe för ett mellanstort barn.
Mitt i denna frodighet sprätter Fjunrut och hennes Hedemorahönskompisar runt. Eftersom porten till gården står öppen traskar de frimodigt ut och in och är en del av sevärdheterna här uppe.
– De är roliga djur och det är kul att betrakta dem.
Men det finns en djupare mening i hönsägandet. Tina är engagerad i frågor kring djurhälsa och brinner för att de djur vi äter ska ha haft ett bra liv. Att ha egna höns i är i högsta grad en politisk handling, menar hon.
– Jag ville att fler skulle bli självförsörjande på ekoägg, värpta av höns som har ett bra liv, svarar hon på frågan varför hon tog initiativ till hönskooperativet som numera är en del av djurföreningen.
Men bakgrunden är även här lite djupare än så. Emellanåt har Sjöbergens koloniområde hotats av förtätningsivern och hon och de andra i föreningen ville ha än mer liv och rörelse här uppe för att ge moteld till dessa planer. Ju fler människor som arbetar i och njuter av området, desto svårare för kommunen att bestämma sig för att köra över deras vilja – är den hoppfulla devisen.
För här uppe finns det – precis som Tina – många människor med mycket vilja och stor kärlek till området.
– Det som är så bra är att det är så blandat. Unga, gamla, barnfamiljer – folk med olika erfarenheter möts på ett ovanligt sätt här. Det enda vi saknar är fler med annan bakgrund än svensk, tycker Tina.
I morgon, lördag är det Sjöbergens dag och då öppnar man upp sina gårdar för allmänheten för att fler ska få ta del av allt det härliga. Det blir musik, kaninhoppning, poängpromenad, kafé och korvgrillning, försäljning av lokalproducerat – till exempel honung – och visning av bikupor.
Nytt för i år är en tuppgalningstävling som Tina håller i och en debatt kring bevarandefrågan. Representanter för flera partier kommer och förklarar sina ståndpunkter kring hur Sjöbergen och liknande gröna rekreationsplatser ska kunna fredas.
– Tuppgalningstävlingen är ju lite galen, förstås. Men för de seriösa finns det ju den politiska debatten och alla som bara vill ha en trevlig och mysig dag kommer att få sitt lystmäte, lovar Tina Camitz.
Tina Camitz
Aktuell Ordförande i Sjöbergens djurförening och ordnar tuppgalningstävling på Sjöbergens dag 30/8
Ålder 50
Gör annars: Jobbar på Botaniska trädgården och är keramiker
Familj Två barn, 22 och 24 år
Bor Kungsladugård, nära Sjöbergen
Sjöbergen
Sjöbergen ligger ovanför Röda Sten. Man tar sig hit genom att klättra uppför berget vid Röda Sten eller via Otterklintsvägen som har sin infart högst upp på Karl Johansgatan. Här finns odlingslotter och djurgårdar med höns, kaniner, ankor och andra djur.
På Facebook finns det en grupp som heter Rädda Sjöbergen.
Läs mer: http://www.sjobergensdjurforening.se/
