Det är dagen före nyårsafton och sista dagen i stadshuset för Helene Odenjung efter 18 år som kommunalråd. Högar av papper att gå igenom. Det mesta åker efter en snabb titt i återvinningen. Men så stannar hon upp, med ett papper fyllt av handskrivna noteringar i handen.
– Det är ju anteckningar från när vi förhandlade om januariavtalet. Det ska jag nog spara.
Helene Odenjung har varit kommunalråd sedan 2002. Mellan åren 2010 och 2019 var hon Liberalernas vice ordförande. I partistyrelsen har hon suttit sedan 2003.
Det är ingen tvekan om att det är en av stadens mest inflytelserika politiker, på såväl lokal nivå som på riksnivå, under de senaste åren som städar ur sitt arbetsrum – och förbereder sig för någonting helt annat. Hon ska ha kvar uppdraget som ordförande för utbildningsgruppen i Göteborgsregionen, GR, och uppdrag för Sveriges kommuner och regioner, SKR, men partistyrelsen lämnar hon vid landsmötet i november.
Hur känns det?
– Det känns bra. Konstigt, men bra. Det är inte ett jobb, utan ett sätt att leva som tar slut.
Har du räknat på hur mycket du jobbat?
– Jag har slutat med det, för jag mådde inte bra av att se hur mycket det var. Men 50-60 timmar. Och 70 timmar vissa veckor. Dagtid sitter man instängd i möten, sedan får man ta ikapp allt annat på kvällarna.
Framtiden är oviss
Vad som händer efter nyår vet hon inte riktigt. Hon är fortfarande tjänstledig från jobbet som skeppsmäklare på Swedish maritime och säger att hon ska föra diskussioner med dem och med andra som kontaktat henne.
Är det ett alternativ att gå tillbaka till ditt gamla jobb?
– Det vet jag inte, jag har inte hunnit landa där. Jag har kört för fullt hela vägen in. Nu får jag börja fundera på vad jag vill.
Helene Odenjungs sista år som kommunalråd har inte liknat något annat. Mest tid och kraft har coronapandemin slukat. Det har handlat om allt från att försöka begränsa smittspridningen på stadens äldreboende, se till att undervisningen fungerar för gymnasieeleverna och att snabbt fatta beslut om att skjuta till pengar till blödande delar av verksamheten.
Och mitt i allt detta: skolvalshaveriet.
Skolfrågan är den man förknippar mest med Helene Odenjung och hon lyfter fram centraliseringen av stadens skolor som en av de saker hon fått igenom som hon är mest stolt över. På sikt är hon övertygad om att det ska leda till en större likvärdighet över staden.
– Barn ska kunna få en bra framtid oavsett var de råkar vara födda, var de bor eller var de kommer ifrån, säger hon.
”Har grubblat jättemycket”
Men det är också inom skolområdet som ett av de jobbigaste bakslagen finns. Helene Odenjung säger att hon inte önskar någon att gå igenom det några av stadens vårdnadshavare tvingades göra efter det att deras barn placerats på en skola de aldrig önskat sig, i helt fel del av staden. Själv kunde hon inte sova om nätterna när det var som värst under våren.
– Jag har så klart grubblat jättemycket över det här.
Frågan är vid det här laget noga utredd och det har visat sig att problemet uppstod i och med att felaktiga variabler matades in i ett försenat dataprogram, som man aldrig hann testa ordentligt. Ut kom ett antal vansinniga skolplaceringar som ingen kontrollerade innan de skickades ut till vårdnadshavarna – och eftersom gynnande besked inte kan återkallas gick det inte att göra om processen.
– Många var väldigt snabba med att peka ut att det var nyanländas fel, friskolornas fel, det aktiva skolvalets fel – och så visade det sig att det inte var något av det. Utan att man gjort fel och gett datasystemet fel förutsättningar.
Även om utredningen visar att felen låg på förvaltningen, ser du att du kunde någonting för att undvika det?
– Jag har grubblat mycket på det och i den akuta fasen gjorde vi en del, som att utöka platser på en del ställen. Men vi får ju inte gå in i enskilda ärenden. Vi pratade med väldigt många vårdnadshavare och de förväntade sig att vi skulle fixa det, men det kunde vi inte.
Kommer finnas kontrollstationer
Jag menar i steget före, så att det inte blev fel överhuvudtaget?
– Nej, och när jag tittar på utredningen så kan jag inte se någonting som politiken kunde gjort annorlunda. Men det är klart: om vi hade fått signalen tidigare, innan man skickade ut beskeden, så hade vi kunnat göra någonting. Men den kontrollstationen fanns inte. Men den kommer att finnas nu.
Till nästa gång kommer vårdnadshavarna också få en lista med förslag på skolor i närområdet där man är garanterad plats, om de inte vill välja någon helt annan. Ingen ska heller kastas ut från en skola för att man byter stadium och det i juridisk mening är en annan skolenhet.
Försvarar januariavtalet
När GP nyligen gjorde en lokal opinionsmätning förklarade tillträdande kommunalrådet Axel Darvik Liberalernas låga siffror med att skolvalshaveriet kostat i förtroende för partiet. Helene Odenjung är inte lika säker.
– Det är väldigt svårt att veta, men jag tror att det är svårt att ge ett parti skulden. Det var ju inte på grund av något beslut vi fattat som det blev så här.
Inte heller på riksplanet ser opinionssiffrorna särskilt bra ut och i veckan talade partiledaren Nyamko Sabuni om det knappast är aktuellt med ett andra januariavtal.
Tycker du att det var rätt att gå in i januariavtalet?
– Ja, det var rätt val.
Varför?
– Om man tittar på punkterna vi gick igenom, så är det mer liberal politik i januariavtalet än vad vi fått igenom i en alliansregering. Men det var ingen enkel fråga. Vår partistyrelse hade både Stefan Löfven och Ulf Kristersson på besök. Vi hade en lång och gedigen process.
Helene Odenjung konstaterar att den politiska kartan håller på att ritas om. I SOM-institutets modeller över hur väljarna skattar sig själva är C- och L-väljare i dag längre in i mitten än vad de var 2018.
– För mig är det en tydlig indikator på att våra väljare tycker att vi gjorde rätt. De tycker att det behövs en stark mittenkraft i svensk politik.
Måste stå emot när det blåser
Hon tycker att partiet måste bli tydligare på att visa vilka frågor de tycker är viktiga och pekar på att de värderingar partiet står för är hotade runtom i Europa.
– Extrema högerpartier går framåt. Men bara för att det blåser snålt får man inte ledas att tro att man ska gå med den strömmen.
Många efterlyser ett besked från Liberalerna, om det är Löfven eller Kristersson ni ser som statsministerkandidat i nästa val. Hur ser du på den frågan?
– För mig är det uteslutet att stödja någon som tänker ta stöd av Sverigedemokraterna. Så jag vill ställa den frågan till Ulf Kristersson och Ebba Busch – kan de tänka sig ta stöd av Jimmie Åkesson? Det är viktigt att veta innan vi bestämmer oss.
Hur uppfattar du att Nyamko Sabuni ser på det?
– Jag kan inte tolka det riktigt. Vi för de här diskussionerna i partistyrelsen, men jag vill inte recensera det som sägs där. Men avsluta januariavtalet i förtid, det tror jag inte på.
Det låter som det är svårt att veta vart framtiden leder för Liberalerna?
– Frågar du mig så är det inte det. Jag är mest förvånad när jag ser andra alliansföreträdare prata om oss eller Centern som svikare. Om man drömmer om alliansen 2.0 behöver man fundera över hur den ska se ut. Sakfrågor är en sak, men är man beredd att släppa fram värderingsmässiga krafter som står så långt ifrån en. Ja, som direkt motarbetare en. Det är helt främmande för mig att vi skulle ge inflytande åt ett parti som hatar allt vi står för. Och det tror jag inte att Nyamko Sabuni vill heller.
Tycker du att M och KD på riksplanet tagit för lätt på detta?
– Jag tycker det. Av det jag sett hittills i alla fall. Det är ju så att man kan landa i samma slutsats som vilket parti som helst, men det är någonting annat än att förhandla och kompromissa. Och varför man inbillar sig att Jimmie Åkesson inte skulle ha en kravlista? Det är klart han har.
LÄS MER:Skolkommunalrådet lämnar politiken vid årsskiftet
