För Lena har det tagit åtta år att komma in i lägenhetsvärmen igen.
Tre rum och 85 kvadrat, för henne och tioåriga dottern Sandra. Förstahandskontraktet kan ligga klart och påskrivet vilken dag som helst. Lena har nämligen visat att hon klarar av att bo - igen.
Vinsten för Lena går inte att räkna i pengar. Men socialtjänsten sparar 367 000 kronor om året på att Lena får egen lägenhet. Det senaste två åren har Biskopsgården betalat över en miljon kronor för Lenas sociala boende.
Bara för Lena.
Nu när Lena får kontrakt behöver inte socialen längre betala för "tillsyn" eller vård. Hon klarar sig själv.
Fruktbart samarbete
Hittills har socialtjänsten i Biskopsgården sparat 11,5 miljoner kronor på det projekt som ska hjälpa stadsdelens "bostadslösa" till ett eget boende. Ofta människor med en trasig boendekarriär, ibland med hyresskulder och i vissa fall missbruk. Samarbete mellan socialtjänst, Stadsmissionen, Bostadsbolaget och Poseidon har pågått i snart två år. Snart får tio personer ett eget hyreskontrakt.
När Lena och hennes dotter blev erbjudna en lägenhet i projektet ingick boendestöd av Stadsmissionen fyra gånger i veckan.
- Då kändes det som om jag skulle bli evig sambo med Stadsmissionen.
Det senaste halvåret har boendestödjaren Eva Gärderyd knappt besökt Lena - precis som planerat. Och det har inte heller behövts.
- Men du ska veta att jag kommer att sakna henne, vi har ju lärt känna varann, det kommer att kännas konstigt att hon inte tittar in till mig ibland, säger Lena.
Lena vill inte att hennes efternamn ska stå i tidningen, och dottern Sandra heter egentligen något annat. Skammen och skuldkänslan är stor. Även om Lena "kan stå för sina misstag".
- Jag har betalat ett högt pris för att bli torsk på en pokermaskin, säger Lena och skrattar lite åt sin formulering medan hon rör om i kaffekoppen. Men tårarna är inte långt borta.
Lenas liv tog en tvär och oväntad vändning när hon drabbades av en hjärnblödning och blev förtidspensionär från jobbet som spårvagnschaufför. Kanske var det sviterna av sjukdomen, eller bristen på sysselsättning som förtidspensionär, som gjorde att hon sökte sig allt mer desperat till spel.
Ibland ramlade ju pengarna in.
Oftast inte.
Dramatisk vräkning
Det slutade med en dramatisk vräkning från lägenheten. I det läget insåg Lena att hon behövde hjälp. Genom socialtjänsten fick hon en lägenhet hos det privata företaget Rebo, som hyr ut boende till socialtjänsten och där kostnaden för "tillsyn" betalas per dygn.
Men boendet hos Rebo blev inte långvarigt. Efter ett år kom vräkningsbeskedet - Lena påstås ha brutit mot företagets stadgar och haft besök sent på kvällarna. Lena gick till advokat, samlade in namnunderskrifter från grannar och gick till hyresnämnden - men hon förlorade tvisten då hon inte själv dök upp vid förhandlingarna.
Perioden som följde är smärtsam att tala om. Lena ursäktar sig flera gånger, för hon kan i dag inte själv fatta hur det kunde bli så. Bostadslös igen.
Lena tog med sig då 4-åriga Sandra och flyttade in i sin Volvo.
- Vi flyttade mellan olika parkeringsplatser och så lämnade jag Sandra på dagis på dagarna. Det var förstås inget värdigt liv för min lilla flicka. Hon fick ju ingenting. Ingen tv, ingen Bolibompa.
Polisen hittade dem en tidig morgon, högst upp på en parkering på Ramberget. Socaltjänsten kopplades in. Lösningen blev akut: Lena och Sandra fick bo några nätter på hotell.
Sandra omhändertogs tillfälligt.
För Lena fanns bara en chans kvar: att flytta till ett behandlingshem för att bli fri från spelberoendet. Två år bodde hon där med sin dotter. Men Lena hittade direkt pokermaskinerna i stan och kunde spela vidare.
- Men nånstans där tappade jag ändå det där med spel, jag har faktiskt inget sug längre.
"Alla vinner på det"
Så kom chansen. Stadsmissionsprojektet i Biskopsgården. En konstruktion som finns i liknande varianter i andra stadsdelar.
Allt eftersom boendekostnaderna skenat försöker socialtjänsterna etablera kontakter med bostadsbolag, med löften om garantier för hyran och skötsel. I Biskopsgården har Bostadsbolaget och Poseidon bidragit med 60 lägenheter. Endast en tiondel av deltagarna i projektet har misskött sig och förlorat lägenheten. Tio personer får eget kontrakt före jul. De har visat att de klarar av att bo med grannar och har punktligt betalat hyran i två år.
- Det är en succé. Alla vinner på det, framför allt kan många faktiskt få ett bra liv. Och bostadsbolagen har både hängslen och livrem. Dessutom får de visa att de hanterar skattemedel på ett bra sätt, säger Lena Säljö, individ och familjeomsorgschef i Biskopsgården.
Det håller Poseidons Jan Halling med om:
- Detta är det goda exemplet. Det fanns ju ett riskmoment men allt har gått väldigt smidigt. Det var också bra att stadsmissionen gjorde så många som fyra, fem hembesök i veckan i början.
Handlar om att se människor växa
Eva Gärderyd på Stadsmissionen betonar igen att vinsterna inte bara går att räkna i pengar. Det handlar också om att se människor växa, säger hon, och visar ett brev som Lena skrivit till Stadsmissionens ansvariga. Fyra handskrivna A4-sidor om "en lycka helt utan gränser". Hon kan inte riktigt förstå att detta inte kunde göras från början, när allt gick åt skogen.
Nu behöver Lena inte någon kontakt med socialtjänsten över huvud taget.
- Jag försörjer mig själv och nu lever vi ett värdigt liv. Jag planerar att stanna här, säger Lena.
