Svensk sjukvård har länge präglats av ambitionen om att vården ska utgå från patientens behov och önskemål. I Sverige har en gravid kvinna rätt att själv fatta beslut om abort, en rätt som hon kan åberopa till och med vecka 18. Därefter behöver det finnas särskilda skäl för ingreppet och tillstånd från Socialstyrelsen. Att det ska förhålla sig på detta vis följer av den svenska abortlagen som instiftades år 1974.
Mot kvinnans lagstadgade rätt till vård i en abortsituation kan andra intressen ställas, såsom exempelvis vårdutövarens samvete. Om vårdutövaren av samvetsskäl vägrar utföra aborter uppstår ett dilemma som i förlängningen kan gå ut över kvinnans rätt till vård.
I veckan röstade landstinget i Kronoberg ja till att utreda om så kallad samvetsfrihet ska gälla för landstingspersonal. Om förslaget antas blir resultatet att vårdpersonal, med hänvisning till religiösa eller etiska skäl, ges rätt att neka patienter exempelvis aborter.
Det är en farlig utveckling med oöverblickbara konsekvenser. Frågan är var gränsen ska gå och vem som ska bedöma vad som är arbetsvägran, i strid med arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet,och vad som är legitima etiska eller religiösa ställningstaganden att hänvisa till?
Ska en läkare som tillhör Jehovas vittnen, med hänvisning till sin religion, kunna neka patienten blodtransfusion? Ska en katolsk läkare kunna vägra att skriva ut p-piller eller remittera patienten vidare för abort?
Ska det i konsekvensens namn bli godtagbart också för apotekspersonal att vägra sälja kondomer eller "dagen efter"-piller? Och därefter som en naturlig följd av den principiella devalveringen, ska lärare som inte tror på evolutionsteorin ges rätt att avstå från att undervisa om den trots att den ingår i läroplanen?
En samvetsklausul av det slag som diskuteras öppnar risken för godtyckliga bedömningar inom vården med långtgående konsekvenser för patienten. Att vara barnmorska eller gynekolog är ingen mänsklig rättighet, abortvård ingår i den ordinarie yrkesbeskrivningen, varför inte söka sig till ett annat vårdyrke om man av olika skäl invänder?
Det vore ett enormt svek mot patienterna om vi fick en lagstiftning som ger vårdpersonal rätt att sätta sina privata preferenser framför patientens behov och rätt till adekvat vård. Den som motsätter sig aborträtten i sig är fri att ta strid i andra sammanhang. För den samvetsgranne vore det hederligare dessutom.
Läs också:
Krönika: Korkat tro att åsikter kan tigas ihjäl
Artikeln publicerades i november 2014, då Alice Teodorescu var fristående skribent i GP. I dag är hon ansvarig för GP:s ledarsida.
