Nu kan han leva öppet med pojkvännen

Robert Hannah, människorättsjurist och politiker i Folkpartiet, är född och uppvuxen i Göteborg. Hans familj är kristna assyrier och föräldrarna flydde till Sverige från Irak. I måndags skrev Robert Hannah en artikel på DN debatt där han berättar hur det är att vara homosexuell i en hederskultur.

– I mitt arbete vill jag hjälpa människor, men jag kan inte göra det om jag inte gör upp med mitt eget förtryck. Det är som i en relation. Man brukar säga "du kan inte älska någon annan innan du älskar dig själv".

Mediestorm

Dagarna innan publicering kunde han inte sova av nervositet för hur den skulle mottas. Sedan i måndags har han inte fått en lugn stund. Han har varit med i radio fyra gånger, i TV, intervjuats av ett tjugotal journalister. Hans artikel har delats i sociala medier, också av assyriska vänner som Robert Hannah aldrig trodde skulle visa stöd. Men han är gladast över alla berättelser och tacksamma meddelanden han fått av personer i samma situation.

– Jag satt uppe till klockan tre eller fyra och svarade på mejl.

Han har också fått negativa reaktioner.

– Ärligt talat, personer som jag inte känner får tycka vad de vill. Men personer ur min släkt har lagt upp en video på nätet där jag håller tal på min pappas begravning och skrivit att jag ska hamna i helvetet. Jag har blivit väldigt sårad av det. I den assyriska kulturen avgör en person hela familjens rykte, det är därför jag har väntat så länge med att komma ut. Jag vill inte att någon ska prata illa om min mamma.

Tabubelagt

Robert Hannah berättar att homosexualitet har var väldigt tabubelagt under hans uppväxt. Ingen nämnde att det fanns. Om två män kysste varandra på TV bytte hans föräldrar snabbt kanal.

I Tynneredsskolan, där Robert Hannah gick, och i fotbollslaget fanns en machokultur som han spelade med i.

– Om man exempelvis gjorde en rörelse som inte passade in så fick man höra att man var bög. Det var värre än att vara mördare, brottsling eller rasist, säger Robert Hannah.

"Kände att jag var en avart"

I de tidiga tonåren insåg Robert Hannah att han blev kär i killar. Han berättar att insikten fick honom att må jättedåligt och han var säker på att han aldrig kunde berätta för någon.

– Jag kände att jag var en avart, en sjuk människa, helt från vettet. Jag tänkte att jag skulle få leva ensam och utstött. Aldrig få barn, aldrig en utbildning eller ett jobb.

Robert Hannah flyttade till Stockholm för att kunna leva friare. Han valde att inte ställa upp i Göteborgs kommunalval, utan i Stockholms i stället.

– Jag hade säkert kunna få många röster från assyrier, det är en stor grupp i Göteborg. Men hela kampanjen skulle vara en lögn. Jag tror inte att de skulle acceptera mig om de visste sanningen.

Vill upplysa

Hans mamma och syster fick veta att han var homosexuell när han flyttade ihop med sin sambo för drygt fyra år sedan. Hans bröder fick veta för några veckor sedan. Då var debattartikeln redan skriven.

– Jag sa till familjen att de får välja hela mig eller inget alls. Nu är vi närmre varandra än någonsin.

I framtiden kommer Robert Hannah jobba mycket med att försöka ändra de föreställningar som finns om homosexualitet i hederskulturer.

– Jag vill gärna åka till Tynneredsskolan och prata om hedersfrågor och homosexualitet för att påverka ungdomarna. Jag vet att det finns elever där idag som är i samma situation som jag var.

Robert Hannah om...

... att kunna visa upp sin pojkvän

"Att kunna gå på Avenyn med min pojkvän utan att behöva gömma honom eller presentera honom som min kompis är den bästa känslan någonsin."

... debattartikelns genomslag

"Jag trodde aldrig någonsin att det skulle bli så stort. Samtidigt har jag alltid trott att det finns ett stort mörkertal av homosexuella i hederskulturer. Nu vet jag att det är så."

... att ställa upp i valet i Göteborg

"Om Göteborg vill ha mig nu ställer jag gärna upp där med. Jag kommer ändå komma ner och kampanja."

...Emma Green Tregaros naglar

"Jag har varit i Ryssland och sett det osannolika förtryck av homosexuella som finns där. Att Emma fick ta bort sitt nagellack tycker jag inskränker den yttrandefrihet som finns inskriven i Europakonventionen."

Louise Lindell