Idag är Ebba 3,5 år, har slutat växa, hamnat i puberteten, kan inte gå, inte tala och ser dåligt.
När hon ska ta sig fram krävs fyra gånger så mycket energi som för en vanlig treåring. Hon växlar mellan två stämningslägen – trött och strålande glad. Enligt läkarna gav olyckan Ebba en svår hjärnskada, en förvärvad cp-skada. Hon har fått epilepsi och har flera frånvaroattacker varje dag.
Men det händer att hon vaknar mitt i natten utvilad och säger både mamma och pappa hur klockrent som helst.
Den dag då Ebbas liv slogs i spillror var en strålande höstdag. Egentligen skulle familjen ha passat grannens barn.
Familjefesten lockar tusentals
Caroline Törnros, gick på shoppingtur med Ebbas lillebror, den nyfödde sonen Ludvig, 19 dagar gammal.
Henrik Jeppsson och Ebba cyklade från bostaden i Haga ut till Åby för att kolla på trav. På väg ut genom dörren kikade Ebba bakom axeln och höjde handen i vinkning till mamma och Ludde. Hon var klädd i sin röda luvtröja som hade börjat bli smått för liten. Caroline bestämde sig för att köpa en ny redan samma dag.
Åbys stora pris och familjefest lockar tusentals besökare varje år och denna dag var inget undantag.
- Jag har älskat trav i hela mitt liv och det var folkfest, berättar Henrik.
En nyfiken Ebba springer in i en lokal under läktaren. Dörren står öppen men lokalen är tom. I mitten finns en liten uppställd scen. På varsin sida finns två stativ med varsin högtalare på toppen. En banderoll är fäst mellan stativen framför scenen.
Ebba blodig och medvetslös
Ebba vill upp på podiet. Henrik lyfter upp henne och släpper henne för en sekund med blicken när han tar av ryggsäcken.
I nästa ögonblick ser han den vänstra högtalaren falla, träffa Ebba i huvudet och studsa vidare ner på golvet. Framför honom ligger dottern blodig och medvetslös.
- Jag trodde hon skulle dö på fläcken, säger Henrik.
Ebba lutade sig mot banderollen. I efterhand har det visat sig att det bara krävdes ett kilos tryck mot banderollen för att rubba högtalararrangemanget.
Caroline befann sig på Åhléns City för att amma. När hon fiskade upp mobilen ur fickan såg hon att det var Henrik.
"Här kommer mamman"
- Henriks inledande ord tolkar jag först som att han vunnit mycket pengar. Sedan tar en polis över samtalet.
När Caroline uppfattade vad som hänt såg hon Ebba framför sig med ett stort hål i huvudet.
Med Ludvig i famnen kördes hon till sjukhuset av polisen med blåljusen på.
- Jag ser att livet utanför bilrutan passerar som om inget har hänt, helt overkligt, säger hon.
När hon på sjukhuset möttes av orden "HÄR KOMMER MAMMAN" förstärktes känslan än mer.
- Är det mig dom menar? Är det jag som är mamman? Jag kände mig som en tidningsrubrik.
Trodde skadorna var kosmetiska
Hon såg dottern liggande med krage runt nacken och borttorkat blod över hela kroppen.
- Det första jag tänkte när jag såg Ebba var att hon skulle fixa det här, att min busiga, starka, glada tjej snart skulle slå upp ögonen och vara sitt vanliga jag.
Henrik som hade sett olyckan hade en enda tanke i huvudet.
- En sådan olycka kan man bara inte överleva. Hon kommer att dö.
Först fanns det ingen misstanke alls hos läkarna att Ebba hade fått en hjärnskada. Beskedet var i stället att hennes skador var kosmetiska. Ett ingrepp förbereddes för återställa hennes huvud och ansikte.
- De skulle skära upp henne från öra till öra längs hårfästet. Då grät jag för att hon skulle få ett fult ärr för resten av livet.
Intensiven - en absurd plats
Men på operationsdagen var blodets förmåga att koagulera så liten att ingreppet inte kunde genomföras.
- Intensiven är en absurd plats på jorden att vara, där finns bara känslor av stor glädje eller stor sorg. Bredvid Ebba låg en tant för döden och hela familjen var där för att ta farväl. På andra sidan stod vi och väntade på att Ebba skulle vakna.
Men snart blev det klarlagt att Ebbas skador var av allvarligare grad.
Familjen stannade totalt tre månader på sjukhus, varav de tre första veckorna på Sahlgrenska. Caroline och Ludvig sov inne hos Ebba och Henrik ockuperade anhörigrummet som annars bara får användas enstaka nätter. Båda känner en stor tacksamhet och ödmjukhet inför sköterskorna och deras insatser.
- Fantastiska människor och underbara, underbara Fatma. Hon var länge vår gud och väldigt viktig för oss under denna period. När vi helt hade tappat hoppet gav hon oss ny styrka, säger Caroline.
Alla fick bo i Ebbas rum
När Ebba flyttades över till Östra försökte Caroline sova i bostaden med Ludde medan Henrik sov hos Ebba.
- Det gick inte, jag bröt ihop. Ebba fanns överallt, hennes pyjamas, leksaker, handavtryck på fönstret. Jag grät mig till att vi alla fick bo i Ebbas rum.
Vid jul flyttade familjen hem. Ebba var därefter på utredning under tre treveckorsperioder på vid regionhabiliteringen vid Bräcke.
Målet var att hitta tillbaka till ett någorlunda normalt liv så snart som möjligt. Hösten 2010 började Ebba på Broströmsgårdens specialförskola för barn med omfattande funktionsnedsättningar. Henrik gick tillbaka till jobbet som idrottslärare på halvtid och blev sjukskriven resten.
Men läkarintyget godkändes aldrig. Försäkringskassan ville ha bättre motivering men läkaren svarade aldrig på breven.
- Jag hade nog som det var, jag orkade inte tjafsa.
Ny och kämpig vardag
Familjen använde sina besparingar för att klara sig ekonomiskt. En ny kämpig vardag infann sig.
Ebba kommer troligtvis aldrig att kunna ha ett vanligt liv med skola och jobb och det är oklart när ansvarsförsäkringen kan betalas ut. Utbetalning förutsätter att graden av bestående men kan fastställas - något som kan vara svårt att avgöra före vuxen ålder.
För familjen innebär detta att de i dag saknar resurser för att kunna ge Ebba bästa möjliga rehabilitering som exempelvis perioder av intensivträning.
Första beskedet var att träning under de närmsta två åren efter olyckstillfället är helt avgörande för vilken grad Ebba kan återvinna sina funktioner. Två år som snart har passerat.
- Ebba är skadad, det går inte att göra något åt. Vi vill göra allt vi kan för Ebba nu, innan det kan vara försent, säger Henrik Jeppsson.
Hittills har vårdbyråkratin och juridiken bromsat tillgången till den träning som familjen vill att Ebba prövar. För barn med medfödd cp-skada erbjuder Västra Götalandsregionen exempelvis en ungersk träningsform, Move & Walk. Men detta gäller inte för barn med förvärvad skada, som Ebba.
- Hur kan det spela så stor roll hur hon har fått skadan? säger Henrik.
Omöjligt att hinna med
I dag är Henrik pappaledig för Ludvig. Caroline jobbar 75 procent på sitt vanliga jobb på Bukowskis Market. Ebba går fortfarande på samma specialdagis där det fungerar bra. En gång i veckan, i bland två, anländer sjukgymnast till förskolan för att träna med Ebba. Familjen har också anlitat en privat sjukgymnast en gång i veckan.
- Vi har fått långa listor på vad vi kan göra men det är omöjligt att hinna med, vi har tagit till oss det vi klarar av, säger Caroline.
De saknar en långsiktigt plan för Ebbas rehabilitering.
- Vi kan ju knappt åka på semester. Tänk om det plötsligt öppnas en möjlighet för Ebba att få plats igen på Bräcke, då måste vi ju vara hemma, säger han.
Familjen är på väg att flytta från tvåan i Haga till en trea och en halva i Linnéstaden. Det har varit svårt att hitta bostad som passar. När olyckan hände letade familjen hus på landet men nu är det avgörande att bo centralt nära dagis, jobb och sjukhus.
Vid mötet med Ebba faller ett lätt duggregn på morgonen men Ebbas humör är på topp och hon älskar att bli fotograferad. Hur trött hon än är lyckas hon anstränga sig lite extra så fort kameran är inom synhåll. Hon tittar stadigt in i objektivet och presenterar sitt mest charmiga leende.
När sorgen var som värst
Ludvig är snabbfotat, sprallig, glad och inte helt olik sin syster som hon en gång var.
- Som tur är finns Ludde som krävt och kräver vår närvaro och uppmärksamhet hela tiden, annars hade man väl bara dragit täcket över huvudet och aldrig tittat upp igen. Utan uppbackning från våra familjer, på alla möjliga plan, hade det inte heller gått, säger Henrik.
Caroline hade när sorgen var som värst ett vårdslöst beteende - livet betydde ingenting. Hon kunde gå rakt ut i gatan utan att se sig om. När hon såg mycket snö hängande från hustaken flyttade hon sig inte.
- Vad gjorde det om jag dog?
Sorgen och längtan efter första Ebba är fortfarande påfallande.
- Vår första Ebba var ett speciellt barn och så lätt att älska. Vi älskar vår andra Ebba också, fast på ett annat sätt, säger Caroline.
