–Jag har många gånger känt mig rädd för det som döljer sig ’under skägget’, för det sätt som en del muslimer uppför sig på, säger Sajaa Al Saidan.
Hon är själv troende muslim och går klädd i hijab, slöja.
–Jag kan grunderna i islam och min religion är min; jag tar till mig det som passar mig och har sedan länge tagit avstånd från många av de stela reglerna inom shia-islam.
Läs också:Radikalisering bakom Molenbeeks fasader
För tio år sedan var Sajaa en tjej på 20 år som just gått ut från Angeredsgymnasiet. Nu är hon en yrkesarbetande kvinna som är gift och har tre barn.
När hon påminns om rubriken för tio år sedan säger hon spontant, och bara en aning skämtsamt: Allt är haram (förbjudet)!
–Kraven på hur man ska vara och uppföra sig är jättestarka och de har blivit starkare under de här åren. Det behövs en rörelse för att stötta unga kvinnor. Det är väldigt svårt för den som står utan utbildning och jobb att kräva sin rätt.
Själv har hon haft kraften att stå emot trycket, exempelvis när hon under gymnasieåren tränade boxning, i slöja, och fick höra att detta var haram.
Samma märkliga sak har hörts sedan hon och hennes systrar startat en catering-verksamhet där arbetslösa kvinnor lagar Mellanöstern-mat för hemleverans. Invändningarna har handlat om att en kvinna ska vara hemma och ta hand om sina barn, och att det är fel att lägga upp bilder på facebook.
Under de tio åren är det mycket som inte förändrats i Hammarkullen, tycker Sajaa: många är fortfarande arbetslösa, lever på socialbidrag, mår psykiskt dåligt och oroar sig för sina barn och för sina hemländer.
En sak som har ändrats är att hon sett unga människor förvandlas och bli terrorkrigare eller propagandister för terrorrörelser.
–Vissa familjer skickar sina barn till hemlandet om de visat tendenser till att börja med droger eller bli kriminella. En del kommer tillbaka i traditionell klädsel, lärda men fattiga på principer. De är nästan sinnessjuka, kriminella på ett nytt sätt, och tycker att ’vi muslimer är bäst, alla andra kan hålla käften’.
Sajaa har sett hur dessa unga män börjat predika det de lärt sig – ”uppträda som munkar” – och hur några av dem sedan rest tillbaka för att strida för IS.
–Föräldrarna är förtvivlade över att detta blivit resultatet av deras försök att rädda barnen ur den vilsna förortsmiljön.
Sajaa har just skolat in minsta barnet på dagis och skall snart återgå till jobbet som kontakttolk. Samtidigt väntar hon på besked från universitetet om hon kommer in på socionomprogrammet till våren.
Hon var fem år vid flykten från Saddam Husseins Irak. Därefter följde sex år i flyktingläger i Saudiarabien innan familjen kom till Sverige. Nu har Sajaa bott nästan 20 år i Hammarkullen.
–Det har varit både och. Ibland har jag känt att jag inte velat bo kvar, när det varit knarkförsäljning precis utanför dörren. Men nu känns läget någorlunda under kontroll. Det finns många som jobbar bra här: föreningar och Mixgården förstås; de gör jättestora insatser. Vi är en del som inte ger upp. Om vi skulle sluta kämpa, skulle det bli som i Paris förorter, säger Sajaa Al Saidan.
En av föreningarna i Hammarkullen som kämpar vidare är kurdiska Sköna konsterna. Liksom för tio år sedan är Dilshad Hasttyar ordförande. Då tyckte han att Hammarkullen börjat likna Saudiarabien med moralregler som, med eller utan grund i islam, blivit allt strängare. Och det har inte blivit bättre sedan dess, tvärtom, säger han; de religiösa grupperna blir allt starkare.
Enligt Koranen ska det inte förekomma något tvång i religionen. Men verkligheten är en annan, enligt Dilshad: ökad religiositet gör att folks rörelsefrihet minskar, liksom möjligheterna att bedriva kulturell verksamhet.
–Politikerna kan stoppa religionens utbredning men de vågar inte, för de är rädda att tappa röster, säger han och pekar bort mot det som till för drygt tre år sedan var Hammarkullens kyrka; nu omvandlad till islamsk förskola.
–De muslimska skolorna förstärker segregationen. I irakiska Kurdistan finns det inte längre islamska skolor. Kurdistan är på flera sätt friare än Angered, säger Dilshad, som ser islamismen öka med religiositeten.
Han beskriver sig själv som sekulariserad muslim, och förklarar att han inte tvekar att säga vad han tycker.
–Jag var peshmerga i sju år och var inte rädd då. Jag är inte rädd nu heller, men jag är jättearg. Som skådespelare och regissör känner jag djupt med Frankrike. Hela världen måste gå ut och skrika: Nu räcker det!
■ 50 629 personer bodde förra året i sdn-området Angered som sträcker sig från Hjällbo i söder till Lövgärdet i norr och Bergum i öster. I hela Göteborg bodde 541 145 personer.
■ Medelinkomsten var 186 400 kronor - att jämföra med 269 400 för hela Göteborg. Men skillnaden är ännu större inom Angered: från 148 200 kronor i Hammarkullen till 305 700 i Bergum.
■ Andelen vuxna med eftergymnasial utbildning var 15,1 procent (33,9 i Göteborg som helhet).
■ Andelen arbetslösa och personer i program var 13,6 procent (6,6 i hela Göteborg). För ungdomar 18-24 år var andelen 14,5 procent (7,1 i Göteborg).
■ Andelen vuxna, 25-64 år, som förvärvsarbetade var 59 procent (76).
■ Ohälsotalet, antalet ersatta dagar per person, var 35 (26).
■ Andelen personer födda i utlandet var 51 procent (24).
■ Andelen som bodde i hyreslägenhet var 70 procent (55). 20 procent ägde sin bostad (18 i hela Göteborg).
Källa: Göteborgsbladet, statistik från Göteborgs kommun.
