Rysslands och Frankrikes presidenter talade från var sin ända av ett gigantiskt bord. Det var ett övertydligt sätt att markera det stora avståndet mellan väst och öst i den djupaste och potentiellt farligaste säkerhetskrisen i Europa sedan kalla kriget.
Från Moskva åkte Emmanuel Macron till Kiev för samtal vid ett normalt, runt bord med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Samma dag väntade i Berlin den tyske förbudskanslern Olaf Scholz, hemkommen från en blixtresa till Washington för möte med president Joe Biden. I Berlin fanns även president Andrzej Duda från Polen, ett land med gräns mot Ukraina.
Det illustrerar den hektiska diplomatiska aktiviteten i ett avgörande skede för att förhindra en ny rysk invasion i Ukraina och risken för ett storkrig. Läget är komplicerat och låst.
Ingen försämring eller eskalering
Emmanuel Macron hävdar att Vladimir Putin försäkrar att ingen ”försämring eller eskalering" kommer att ske längs Ukrainas gränser. Ryssland förnekar invasionsplaner, men har samlat mer än 100 000 soldater med stridsvagnar, pansarfordon, artilleri, robotsystem, stridsflyg och landstigningsfartyg i Svarta havet. På torsdagen inleds en övning med upp till 30 000 ryska soldater i Belarus. Det ökar oron även i Baltikum och Polen där Natos stridsgrupper förstärks.
President Zelenskyj uppmanar Putin att vidta allvarliga åtgärder för att minska spänningarna. "Jag litar inte riktigt på ord, jag tror att varje politiker kan vara transparent genom att ta konkreta steg", sade han vid en presskonferens på tisdagen.
Putin antydde på måndagen att några av Macrons förslag "kan ligga till grund för ytterligare gemensamma steg" – även om de "förmodligen fortfarande var för tidiga att prata om". Enligt president Macron finns en chans att få förhandlingar att gå framåt mellan Ryssland och Ukraina. Han kan se "konkreta lösningar" för att minska spänningarna.
Det är oklart vad han menar. Samtal om Minskavtalet återupptas på torsdagen, men inte på toppnivå. Inga åtgärder har implementerats för att nå en fredlig lösning på den åtta år gamla konflikten. Från ukrainsk sida befaras autonomi för de ryskstödda utbrytarrepublikerna i Donbass innebära att ukrainsk säkerhetspolitik dikteras från Kreml. Kritiker varnar för eftergifter. Den ryska sidan lägger skulden för misslyckandet på Ukraina.
Ytterst hänger allt på Putin
Ytterst hänger allt på Vladimir Putin. Han har den absoluta makten i ett allt mer auktoritärt system och med Ukrainas och Europas öde i sina händer. Ena dagen uppträder den outgrundlige 69-åringen leende i Peking vid sidan av Kinas Xi Jinping, hans viktigaste allierade i den ekonomiska, militära och ideologiska kraftmätningen med väst. Andra dagen är han återhållet artig i hälsningsfraser men iskall i sin beslutsamhet inför Emmanuel Macron.
Vladimir Putin höll i början av sina två decennier som president en lägre utrikespolitiskt profil. Ryssland var i efterchock efter Sovjetunionens fall och militärt illa rustat. Men det ändrades. Maktställningen stärktes. Oligarker ställdes inför ett val: bli vän eller fiende. Krigsmakten moderniserades och blev ett instrument för Putins ambitioner.
Han ser Sovjets upplösning som en geopolitisk katastrof och tänker göra något åt det. Mer än en antydan kom vid invasionen i Georgien 2008. Med annekteringen av Krim och krigsutbrottet i sydöstra Ukraina 2014 blev det uppenbart. 2015 gick rysk militär in på regimens sida i Syrien. Ryska legosoldater och rådgivare sattes in i afrikanska länder som Libyen.
Prejudikat för att använda militär
Ryssar är fredsbevarare i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach i södra Kaukasus. Efter protester i Kazakstan kom den ryskdominerade säkerhetsalliansen CSTO till undsättning. Ryssland befäster sitt inflytande i regionen och kan, enligt Jakob Hedenskog och Hugo von Essen, Östeuropaanalytiker vid Utrikespolitiska institutet, skapa ett prejudikat för att använda militär för att upprätthålla internt förtryck i det postsovjetiska området.
Inget talar för att Putin ger upp sina landvinningar i Georgien, Moldavien, Ukraina, Syrien och Belarus. Nya krig kan i bästa fall undvikas och diplomatiska kompromisser nås, men spänningarna upphör knappast så länge maktspelaren Putin är kvar i Kreml. Det är, enligt lag som han själv drivit fram, möjligt till 2036.
LÄS MER:Macron hoppas på ljusning i Ukrainakrisen
LÄS MER:Putin om Ukraina: Stå ut med det, älskling
LÄS MER:Vi måste förstå Putins motiv
