Kriget hade pågått i snart åtta år. Varningslamporna lyste i rött. Ändå kom det som en chock att vara på plats för vad som blev början på den största väpnade konflikten i Europa sedan andra världskriget. Bara några dagar tidigare såg Rumia Romanenko ut att ha kommit direkt från matvarubutiken, med en kasse på axeln. Hon hade en träattrapp som vapen i händerna. Hon tränade med andra frivilliga för att försvara sitt land:
– Det är min plikt, sade hon i kylan bland ruiner i skogarna öster om Kiev. Jag har aldrig hållit i ett riktigt vapen, men är redo om jag behöver göra det.
Vasiliy Volotovsky, en 21-årig försäkringsman från en mindre stad tio mil från Kiev, hade ingenstans att fly:
– Men det vill jag inte heller om ryssarna kommer. Vi måste försvara Ukraina.
Vid en ceremoni samma morgon vid försvarsdepartementet i Kiev klämtade en malmklocka sex gånger för att markera antalet döda det senaste dygnet. I ett tomt sovjetiskt skyddsrum i en förort sade Yuri Ushakov:
– Du kan gömma dig här, men inte stanna.
Blixtkriget misslyckades
Ett år senare fortsätter striderna, dödstalen stiger och skadegörelsen tilltar. Kriget rasar i öster, men avgörs inte om Bachmut faller. En söndersmulad stad i en offensiv som hejdades på flera fronter under egen oförmåga och ökat ukrainskt motstånd blir en symbolisk seger, inte strategisk, för ryssarna. Efter reträtter ockuperar de omkring 17 procent av Ukraina, och långt ifrån de områden som illegalt förklarats som ryska.
Hur mycket värre kan kriget bli? Putin ger inte upp om ingen tvingar honom. Hans mål, säger han, är att likvidera hotet från nynazister. Blixtkriget misslyckades, nu driver han ett utnötningskrig. Den västliga eliten bär skulden, vi bara försvarar oss, påstod han i tisdags och lämnar tills vidare kärnvapenavtalet med USA, Nya Start. Det kan vara ett förebud om hur långt han är beredd att gå.
USA:s president Joe Biden kom i måndags ut ur Sankt Michaelskatedralen i Kiev tillsammans med Ukrainas president, under flyglarm. I tisdags sade han i Polen att han hade varnat för att Putin ville ha en ”Finlandisering” av Nato, med syfte på hur Moskva hållit den västra grannen i ett grepp under kalla kriget. Nu blir det istället en ”Natoisering” av Finland, och av Sverige, sade Biden. Putin trodde att Nato skulle spricka och splittras, men istället är Nato mer enat än tidigare, sade han.
Biden lovade: Vi ska tillsammans se till att Ukraina kan försvara sig och stödet kommer inte att vackla. Brutaliteten ska inte mala ner de frias vilja, och Ukraina aldrig besegras av Ryssland.
Akuta behov
Det politiska stödet för landet är obrutet i väst. Men enligt EU:s utrikeschef Josep Borrell blir de kommande veckorna, våren, avgörande. Ryssland samlar trupper i frontlinjen: 350 000 ryska soldater, nästan dubbelt så många soldater som var där i början av kriget. Vi måste fortsätta vårt starka, orubbliga stöd till Ukraina, manar Borrell men tillägger: den ukrainska armén är i akut behov av stora mängder ammunition och vi måste agera snabbare.
En ny undersökning tyder på att européer och amerikaner är eniga om att hjälpa Ukraina att vinna, och att den kommande globala ordningen sannolikt kommer att definieras av två block ledda av USA respektive Kina. Däremot föredrar medborgare i flera länder ett snabbt slut på kriget även om Ukraina måste kompromissa.
Samtidigt visar en mätning på att amerikanernas stöd sviktar. För ett år sedan var uppemot 70 positiva. Nu är siffran nere i 46 procent. Det får ingen omedelbar konsekvens, men politiker är lyhörda för opinionen, inte minst bland republikaner. Floridas guvernör Ron DeSantis, en trolig presidentkandidat, anklagar Biden för att "försumma" frågor hemma, inklusive gränsen mot Mexiko.
Även västallierade påverkas om kriget drar ut oändligt på tiden med allt högre nationella kostnader.
Psykiska men
En av fyra ukrainare beräknas ha drabbats av psykiska problem på grund av konflikten. Enligt Världshälsoorganisationen innebär detta att cirka 10 miljoner människor sannolikt kommer att uppleva depression, ångest, posttraumatiskt stressyndrom, bipolär sjukdom eller schizofreni.
Ukrainas regering uppger att mer än 60 procent av dess soldater lider av posttraumatiskt stressyndrom och ungefär hälften av befolkningen behöver psykologisk hjälp för att klara kriget. För närvarande kan den bara ta hand om en tredjedel av dem. Den pågående konflikten har satt press på Ukrainas redan ansträngda psykiska hälsosystem och stört välbehövlig psykisk hälsa och psykosociala stödtjänster.
Jag tänker på 10-årige Rostislav Borisenko. Han flydde från Mariupol tillsammans med sin mamma och syster och hade fått en tillflykt i ett kloster i Hoshiv i västra Ukraina. Han saknade sin pappa som var soldat och instängd i det belägrade och hårt beskjutna stålverket Azovstal i hemstaden. De hade inga livstecken från honom på flera veckor. Överlevande togs till fånga och det skedde en fångutväxling. Jag undrar om pojken fick återse sin pappa.
Läs mer av artiklarna som skrevs i samband med att den fullskaliga invasionen inleddes här:
LÄS MER:Hos nunnorna i klostret får barnen en fristad i kriget
LÄS MER:Sovjetiska skyddsrum dammas av i ökad spänning
LÄS MER:Oleg i Mariupol: "Väcktes av kraftiga explosioner"
LÄS MER:Kievborna i spänd väntan på en rysk invasion
LÄS MER:Åtta år av krig ger mentala skador för livet
LÄS MER:Västsvenske Andreas stannar i Ukraina – trots ryska invasionshotet
LÄS MER:Präst torterad i Donetsk – nu flykting i västra Ukraina
