I Sverige finns ett flertal organisationer som med hjälp av volontärer gör samma sak.
Är det så vi ska ha det? Att människor är beroende av skänkt mat? Har vi inte ett socialt skyddsnät?
Det borde vi. Men det har vi inte.
Häromdagen träffade jag en hemlös mamma. När hennes rivningskontrakt gick ut i våras stod hon på gatan med sin tvååriga dotter. Idag bor hon i ett rum i en sliten byggnad som tidigare huserade ensamkommande. Ett boende som beviljas en vecka i taget. Dotterns hårsnoddar hänger på brandsläckaren och i rummet och här finns ingen plats att leka – vare sig i rummet på tolv kvadrat eller i huset. Här bor flera hemlösa mammor med sina barn. Varje vecka ska mamman söka drygt 40 lägenheter – i hela Sverige, och därefter redovisa detta för sin socialsekreterare.
En bostadspolitik som inte fungerar
”Det känns löjligt. Det är ju ingen som vill ha mig som hyresgäst”, säger hon själv. En skuldsatt ensamstående mamma som lever på försörjningsstöd som ska börja plugga i höst. Henne högsta dröm: ett hem nära dotterns förskola.
Vi har en bostadspolitik som inte fungerar, det har bland andra GP belyst i veckan. Inte ens för de väletablerade, de med lön, utan skulder eller prickar i kronofogdes register.
Hemlöshet och fattigdom hör ihop. Men det är ett ännu starkare samband mellan hemlöshet och avsaknaden av politiska beslut. Hur är det ens möjligt att vi tillåter barn växa upp i hemlöshet? Idag är det ett normaltillstånd, 618 barn lever i akut hemlöshet i Göteborg, drygt tusentalet i någon form. Barn som också är fattiga. Som med all säkerhet är mottagare till de där matkassarna som uppmärksammas på fattigdomsdagen.
Matkassar i alla ära
Det skaver i mig när civilsamhället med dess volontärer är dem som ser till att hemlösa barn har mat på bordet samtidigt som myndighetsutövande socialsekreterare – efter beslut av ansvariga politiker – inskränker stödet till barnfamiljer utan sociala problem till nödbistånd och hänvisa till att ”det är den enskildes skyldighet att skaffa sig en bostad”.
Matkassar i all ära. Volontärer och människor som vill göra gott i all ära.
Hjulet snurrar på. Ställningarna upprätthålls, magar mättas för stunden.
Men förändring?
Den är bara möjlig genom politiska beslut.
Som forskaren Marcus Knutagård uttrycker det: ”Ok. Socialtjänsten är ingen bostadsförmedling. Men var finns den bostadsförmedling som ska hjälpa hemlösa barnfamiljer?”
Att ha ett hem är en förutsättning för att få ett jobb och kunna köpa sin egen mat.
Det måste vara huvudmålet.
