Osteoporos, även kallat benskörhet, fortsätter att vara en dold och underdiagnostiserad sjukdom. Enligt Socialstyrelsen behöver en person som fått en benskörhetsfraktur få en diagnos så snabbt som möjligt för att få rätt behandling.
Ofta tar det lång tid mellan att en fraktur inträffar till att en diagnos av sjukdomen ställs.
"Enligt vår analys är det ungefär 75 procent av patienterna som får diagnosen osteoporos inom två år från det att de fått en första fraktur. Det kan gå betydligt fortare men även ta längre tid än så", säger Ann-Sofie Bertilsson, utredare på myndigheten, i ett pressmeddelande.
En orsak kan enligt Socialstyrelsen vara att väntetiderna till bentäthetsmätning varierar mellan regionerna.
Socialstyrelsen rekommenderar bland annat att regionerna inför så kallade frakturkoordinatörer som kan samordna vården. En tredjedel av regionerna saknar den funktionen.
"Det är viktigt att regionerna och kommunerna fortsätter med det frakturförebyggande arbetet för att stärka individens hälsa, vilket kan leda till minskade sjukvårdsinsatser", framhåller Socialstyrelsen.
Fakta: Osteoporosvården
I Sverige behandlas varje år 80 000–90 000 benskörhetsfrakturer varav ungefär en femtedel utgörs av höftfrakturer.
Omkring hälften av alla kvinnor och 25 procent av männen beräknas få en benskörhetsfraktur under sin livstid, vilket bidrar till försämrad livskvalitet om man inte får rätt behandling i tid.
Socialstyrelsens nya utvärdering av hur regionerna följer riktlinjerna för vård vid osteoporos visar att antalet personer som råkar ut för ytterligare en fraktur bara har minskat marginellt sedan den förra utvärderingen gjordes för tio år sedan.
Källa: Socialstyrelsen