Det är första dagen på sommarlovet och Camilla Ohlsson Håkansdotter befinner sig med sin familj på lantstället utanför Östersund. Det är en varm dag och husets dörrar står öppna. Utanför stugan finns en damm som blänker i solen, familjen har länge pratat om att fylla igen den nu när minsta barnet Herbert blivit så rörlig.
Camilla och Herbert, eller Kotten som han kallas, har precis avslutat frukosten. Camilla lyfter ner Herbert som börjar leka med sina bilar, medan hon tar emot ett samtal. Camilla stoppar i hörlurarna för att få händerna fria och hela tiden hör Camilla sin 1,5-åring.
– Han är superaktiv och grejar på, jag hör honom hela tiden.
Men plötsligt blir det tyst.
– Det bara isar genom hela kroppen. Jag tänker direkt på dammen och inser att jag måste springa dit och kolla.
Tung och lealös
Camilla springer mot dammen. Först ser hon bara dammens blanka yta. Men när hon kommer närmare ser hon Herberts lilla kropp ligga där och flyta med ansiktet neråt. Camilla hoppar i och drar upp sin son ur den gamla ankdammen, som är djup och hal.
– Han är alldeles vit med blå läppar, tung och lealös.
Camilla ringer 112. Hon berättar att hennes lilla son råkat ut för en drunkningsolycka och att han är livlös. Hon får instruktioner och påbörjar hjärt- och lungräddning.
– Jag tänker bara – han får inte dö!
Men trots mamma Camillas HLR, visar Herbert inga tecken på liv. Så hon fortsätter. Totalt håller hon på i 25 minuter.
– Jag vet bara att jag måste fortsätta, jag får inte sluta.
När helikopterpersonalen anländer bekräftar de att Herbert har puls och att han andas.
Vad känner du i den stunden?
– Enorm lättad! Men min hjärna förstår inte, jag hinner aldrig få paniken att han är död.
För två år sedan gick Camilla en kurs i hjärt- och lungräddning. Hon ville sprida kunskap om livräddning i grannskapet.
– Och så är det jag som får störst användning av den kunskapen.
Färdas till sjukhus
Herbert och mamma Camilla åker helikopter till Östersunds sjukhus där 21 personer möter dem i traumarummet.
– Alla är så fina och stöttande. Man blir extremt ödmjuk inför vården, säger Camilla.
Därefter åker de till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm, där Herbert sövs och kyls ned i två dygn för att förhindra skador på kropp och hjärna.
Familjen sitter med Herbert när han sover, håller hans små händer och har lagt favoritgosedjuren tätt intill honom i sjukhussängen. När Herbert vaknar på torsdagskvällen är han dåsig och har tunga ögonlock. Men han kan säga ”mamma” och ”pappa”.
– Han kan inte vända sig, inte sitta eller gå. Vi är inställda på att det kommer bli en lång vårdsommar. Men det spelar ingen roll så länge jag såg att han är glad.
Men Herberts återhämtning går mycket snabbare än förväntat. Redan under lördagen, midsommardagen, börjar Herbert bli sig själv igen; han leker med en ballong, stojar och skrattar. Dagen därpå kan Herbert plötsligt gå, med stöd av pappa Niklas. I dag, drygt två veckor efter olyckan, är Herbert helt återställd.
– Nu är han sig själv igen. Han är mer vild än tam och springer runt och domderar, säger mamma Camilla och skrattar.
Hur känns allting i dag?
-- Det är overkligt och fruktansvärt. Man känner jättemycket skuld. Tänk om han inte hade klarat det, hur hade livet sett ut då? Jag kan fastna i det, så jag måste påminna mig om att skärpa till mig, han klarade sig faktiskt.
Har fyllt igen dammen
I dag är dammen fylld med grus, men Camilla undrar varför de inte gjorde det tidigare.
– Det är så lätt att skjuta på saker, så länge det har gått bra. Att jag berättar det här kanske gör att människor tar tag i de där grejerna man lätt skjuter på, som kan vara helt avgörande.
Händelsen har fått stor uppmärksamhet i media, både lokalt och nationellt. Camilla har gjort flera intervjuer om dramat.
Hur har det varit att dela med sig av en sådan livsomvälvande händelse?
– Det finaste är att jag har fått så sjukt fin respons från människor i hela Sverige. Två personer har berättat att de har fyllt igen sina dammar efter att de hört om Herbert.
Så gör du HLR på barn:
• Håll max armlängds avstånd till ditt barn när det finns vatten i närheten.
• Börja med att kontrollera medvetandet.
• Ropa på hjälp så att du slipper stå ensam. Någon kan hämta hjärtstartare (vissa har barnläge).
• Kontrollera andningen:
Se – går bröstkorgen upp och ner?
Lyssna – kommer luft ut?
Känn – känner du luften mot din hud?
Oavsett om andningen är onormal eller ingen andning alls – påbörja HLR.
• Börja med fem stycken inblås, innan du larmar 112. Barnet behöver luft så snabbt som möjligt.
• Larma 112, prata med dem samtidigt som du utför HLR och påbörja bröstkompressioner.
• Barn under 1 år: Lägg två fingrar (för att inte trycka för hårt) på bröstbenets nedre del, i mitten av bröstkorgen.
• Barn över 1 år: Använd handflatan.
• Varva 15 bröstkompressioner med två inblås; fortsätt tills ambulans är på plats.
(Källa: Anna Snöberg, Svenska Livräddningssällskapet i Göteborg.)
