Enligt henne innehåller Dubaiavtalet några framgångar för klimatet, samtidigt som motståndet från många länder mot att snabbt fasa ut fossila bränslen märks i texten.
– Det är tydligt att det är en kompromiss mellan starka intressen, säger Persson.
Hon pekar på att det finns formuleringar om att minska beroendet av fossila bränslen, men också flera "kryphål" för att slippa en snabb utfasning.
Som exempel nämner hon att subventioner till fossila bränslen ska fasas ut om de är ineffektiva, men om subventionerna adresserar energifattigdom så är de okej. Det finns heller ingen tidslinje för hur snabbt "övergången bort" från fossila bränslen ska vara.
– Jag tror att det är många länder som inte är helt nöjda med den här överenskommelsen. Det är framförallt besvikelse bland de sårbara länderna, speciellt önationerna, säger Persson.
"Litet steg"
Mathias Fridahl, expert på klimatpolitik och lektor vid Linköpings universitet, pekar på att nyckelformuleringar som en "övergång bort från" fossila bränslen, trots allt inte fanns med i slutdokumentet från FN:s klimatmöte i Glasgow för två år sedan.
– Så det ett är litet steg framåt som kommer att föra oss i rätt riktning mot 1,5 graders målet, säger han.
Men formuleringen "övergång bort från" fossila bränslen är betydligt svagare än vad EU hoppats på.
– Ska vi hålla 1,5 graders målet inom räckhåll, så måste de fossila bränslena bort. Då hade det varit önskvärt med större tydlighet, som sänt signaler till investerare, företag och industrier, säger Fridahl.
Vissa framgångar
Både Persson och Fridahl pekar även ut punkter i Dubaiavtalet som kan betraktas som framgångar när det gäller att hålla jordens uppvärmning inom en ökning på 1,5 grader.
En är nya steg för att fonden som ska ersätta fattiga länder för skador och förluster i klimatförändringarnas spår ska fungera. En annan framgång är målsättningen att trippla kapaciteten för att producera förnybar energi till 2030.
Det nya klimatavtalets ambitioner är kollektiva. Länderna uppmanas dock att uppdatera sina nationella klimatplaner och komma med nya nationella åtaganden. Dessa kommer att visa sig i vilken grad ambitionerna också leder till handlingar, enligt Naghmeh Nasiritousi, forskare i klimatpolitik vid Uppsala universitet och Utrikespolitiska institutet.
– Genomförandet är väldigt viktigt och ett steg i det är 2025 när länderna ska lägga fram nya klimatåtaganden. Det blir det stora testet, säger hon.
Sverige ingår i EU:s klimatplan och nya åtaganden påverkar därmed även den svenska klimatpolitiken, enligt Nagme Nasiritousi och Mathias Fridahl.
– Alla ombeds ju nu att komma in med starkare åtaganden. Så EU måste skärpa sina klimatåtaganden till 2025, och det innebär att även Sverige måste göra det, säger Nasiritouisi.