Inger Svensson, Anders Bohlin och Simon Irvine berättade vilka platser som ska utmärkas under Linnéåret.
Inger Svensson, Anders Bohlin och Simon Irvine berättade vilka platser som ska utmärkas under Linnéåret.

Fest för Linné hela 2007

ANNONS
|

25 år gammal red Carl von Linné ensam upp i den farliga i vildmarken norr om Stockholm. Lapplandsresan följdes av en lång rad upptäcktsresor med skarpögda iakttagelser av natur och människor i 1700-talets Sverige.

Inför jubileumsåret 2007 har Simon Irvine, trädgårdsdesigner och författare, lusläst en nyutgåva i pocket och sedan letat upp de platser som skildras mest intressant.

- Texterna är härliga och jag trodde vi skulle hitta otaliga platser. Vi reste 6 600 kilometer för att stå på ställen där han stått och se vad han såg, berättar Simon Irvine.

Några platser var nästan orörda. Grövelsjön ser fortfarande ut som när Linné tillsammans med sex andra unga män slog läger på stranden. Vattnet är lika klart och naturen lika orörd, frånsett ett hus och ett par bodar som byggts sedan dess.

ANNONS

- Kanske finns inte just det träd han beskrev. Men trots att naturen är i ständig förändring finns samma blandning kvar. Och på Läckö har vi samma vita ros som på 1700-talet.

Annat är helt annorlunda. Det går att hitta den plats i Frändefors där botanikern gjorde sina reflexioner om kretsloppet (se faktaruta). Men kyrkan är flyttad och upplevelsen störs av trafiken som dundrar förbi strax intill.

Både Grövelsjön och Frändefors finns med bland de 33 platser som kommer att märkas ut med den röda skylten Linné was here, som med olika ceremonier ska sättas upp mellan Falsterbo och Kvikkjokk i maj nästa år.

Den som vill kan titta efter vägbeskrivning i sedvanliga broschyrer. Men här möter 300-åringen också modernare teknik. Man kan till exempel leta sig fram med hjälp av gps-sändare. Den som har mobil kan ringa och få Linnés text uppläst i örat. Den som har dator ska definitivt gå in på de hemsidor som kommer att explodera av information.

Förhoppningen är att den som besöker en plats sedan mailar tillbaks och berättar om sina egna intryck.

- Det är vanligt att visa turister vad som är vackert. Vårt mål är inte skönhet, men att ta sig ut till konstiga ställen och få en bred bild av Sverige, säger Inger Svensson, informationsansvarig på Västsvenska Turistrådet.

ANNONS

Ett kärr i Lycksele är en av platserna som inte brukar finnas i vanliga turistbroschyrer. Men det var här Carl von Linné gav upp och vände efter bara 200 meter.

Anders Bohlin är ordförande i Linnégruppen Västra Götaland och full av historier om den unge djärve äventyraren som red runt, bodde i tält och var duktig på att registrera naturen. Sedermera blev en äregirig och respekterad professor som reste i vagn och övernattade på prästgårdar. Nu är han känd över hela världen.

- 49 arbetsgrupper i Västra Götaland håller på att förbereda 300-årsjubileet. År 2007 ska bli något extra, lovar Anders Bohlin.

Frändefors

24 juli 1746

Utdrag ur Linnés beskrivning: "Aspelundar sågos hela dagen i dag jämte byarna, men synnerligen stodo de helt vackra vid Frändefors kyrka. Kyrkogården låg nära intill landsvägen och gav oss anledning att eftertänka, om man kan eller bör taga myllan utav kyrkogårdarna, att därmed göda sina åkrar eller kålgårdar? Naturen lärer oss, att vi ej böra uppäta våra fäders eller barns lik, och jag vet icke, vem härtill skulle hava nog mage, om det icke voro en inhuman kannibal."

"Jag vet väl, att nässlor växa frodigt på kyrkogårdarna, och där plockas flitigt av käringar samt köpes och ätes på god tro, och det bekommer väl, fast jag för min räkning hellre åte dem, som vuxit i en annan trädgård."

Ålleberg

30 juni 1746

Utdrag ur Linnés beskrivning: "berget var ansenligen högt, ovanuppå ävensom de andra västgötabergen, med betesmark; dock utan skog; sidorna eller klevorna kring berget mycket branta och ofta av klippor, perpendikulära som den högsta slottsmur."

Grodor hoppade i stor myckenhet upp emot klevan av Iversta bergskullen på norra sidan, där det var så brant, att vi själva ej utan största möda och fara kunde komma upp; vi undrade desto mer, huru dessa usla kräk kunnat arbeta sig så långt upp, och vad dessa ville åt höjden, som alltid pläga söka djupet."

ANNONS