Mannen som misstänks för mordet på Malin Lindström har tidigare givit flera olika förklaringar till vad han gjorde den 23 november 1996 då flickan försvann.
När fallet tas upp på nytt i hovrätten för nedre Norrland förhörs han på nytt och den här gången berättar han saker han inte sagt tidigare. Under hösten 1996 umgicks han med tre personer som han inte vill namnge eller uppge några närmare detaljer om. De brukade köpa knivar och åka runt i trakterna med bil. Ibland hände det att de stannade och onanerade i skogen. Enligt 44-åringen var det vid ett sådant tillfälle som de hittade Malin Lindströms kropp i en presenning.
44-åringen berättar lugnt och sakligt. Han tittar stadigt på åklagaren Stina Sjöqvist när han berättar vidare att han först inte förstod att det var en kropp inlindad i presenningen.
– Sedan vill han (ledaren för gänget red anm) att vi ska ta den och lasta den på flaket på bilen.
Vid förhöret i rättssalen är det första gången på 25 år som han medger att han varit i kontakt med Malin Lindströms kropp. Han berättar vidare om hur de stannar vid den plats som beskrivs som fyndplatsen där flickans kropp hittades. Och hur ledaren uppmanade alla fyra att onanera när de lastat av kroppen i presenningen från flaket.
– Och han är ingen som man säger nej till, så vi gör det, säger 44-åringen.
Förklaringen till dna-spåren
Först efteråt beskriver den misstänkte att han förstod att det var en kropp i presenningen.
– Sedan lyfter ledaren på presenningen och där ligger det en död person. Sinnesnärvaron blev inte den bästa för det var så overkligt.
Åklagaren: Förstod du att det var Malin Lindström?
– Man kan väl säga ja. Det finns ju inte så många döda personer liggandes ute, säger han och tillägger att han aldrig såg ansiktet.
Åklagaren: Är det så du förklarar ditt dna på Malin Lindströms byxor?
– Det borde finnas mer, för det är ju tre personer till som tagit i kroppen, säger han.
På frågan om varför han inte gick till polisen och berättade om kroppen förklarar den misstänkte att han inte vågade för att personerna som han umgicks med hotade honom. Det är också det som hans advokat, Ulf Holst, trycker på är förklaringen till att hans klient ändrat sin berättelse så många gånger.
– Det finns en hotbild som förklarar varför han haft svårt att lämna en vettig berättelse i polisförhör och att berättelserna har skiftat och svajat, men det finns en logisk förklaring och det hänger samman med hotbilden, säger han under förhandlingen.
Åklagaren: Håller inte
Efter förhandlingen är åklagare Stina Sjöqvist inte förvånad gällande de nya uppgifter som kommit fram under dagen.
– Han berättar ändå att han hanterat Malin Lindströms döda kropp. Det är inget erkännande, men han medger ju att han sett den.
TT: Vad säger du om onaniberättelsen med männen i skogen?
– Han är ute efter en förklaring till hur hans dna hamnat på Malin Lindströms kropp, men hans förklaring håller inte.
Bakgrund: Detta har hänt
Den 23 november 1996 försvann 16-åriga Malin Lindström i Husum i Örnsköldsviks kommun. Flickan hade åkt med buss från Örnsköldsvik för att träffa en skolkamrat i Husum men gick av vid fel hållplats.
22 maj 1997 hittades hennes kropp i ett skogsområde strax utanför Husum, i närheten av E4. Hon hade knivhuggits och utsatts för sexuellt våld.
Sommaren 1998 åtalades och dömdes en 20-årig man av Örnsköldsviks tingsrätt för mordet på Malin Lindström. Han bodde i närheten av den hållplats där hon tros ha gått av och han hade setts tillsammans med en flicka längs med vägen mot E4. Hos mannen hade polisen hittat teckningar och andra fynd som de kopplade samman med brottet.
I oktober 1998 friades mannen av hovrätten, framför allt då det saknades teknisk bevisning som kunde knyta honom till brottet. På flickans byxor hade hittats en spermafläck, men dåtidens analysmetoder räckte inte till för att få fram en sökbar dna-profil.
Ärendet låg därefter kvar hos polisen som ett så kallat cold case, i avvaktan på en teknikutveckling som skulle kunna göra det möjligt att analysera spermafläcken.
I juli 2020 blev det känt att nationellt forensiskt centrum (NFC) hos polisen lyckats få fram en sökbar dna-profil ur fläcken. Förundersökningen återupptogs i november samma år. Åklagaren begärde att ett salivprov skulle få tas på den tidigare misstänkte mannen. Det nekade Högsta domstolen till.
Efter detta gjorde polisen en fördjupad uppföljning av vad som hänt med de spår som säkrats tidigare i utredningen. Det visade sig att det dels fanns kvar hårstrån från mannen, dels att en rest av ett blodprov skickats till forskare vid Uppsala universitet och fanns kvar där. NFC analyserade proverna och det visade sig att både blodet och håret matchade med spermafläcken.
I juli 2021 ansökte åklagaren hos Högsta domstolen om resning i målet.
I oktober 2021 hölls ett nytt förhör med mannen, där han informerades om matchningarna. Förhöret är mycket kort, men av det som sägs kan man dra slutsatsen att mannen nekar till anklagelserna.
Den 30 maj 2022 beslutade Högsta domstolen att bevilja resning. En månad senare inleds den nya huvudförhandlingen i hovrätten för nedre Norrland.