–För att hjälpa dem måste jag få dem att sätta ord på sina känslor, säger Svensson.
I tio år har Svensson behandlat sexualförbrytare på fängelset i Norrtälje. Det handlar om mer än hundra av landets grövsta brottslingar– och de mest hatade.
Nu har han skrivit en bok om dem.
Naturligtvis har han reflekterat en hel del kring varför de är så hatade. Varför till och med poliser tycker att det är lättare att förstå en mördare än en våldtäktsman. Varför de är så avskydda av andra fångar att de måste förvaras åtskilda från dem.
–Som barn har man lekt krig och att slå ihjäl. Brottet och brottslingen är olika saker. Men ingen har lekt våldtäkt som liten, därför blir brott och brottsling samma sak. Man har ingen egen inre referensram kring sexualbrott, tror Svensson är en delförklaring.
Skamfyllt och omanligt
En annan viktig bit är det skamfyllda och omanliga i brottet.
–Skammen färgar av sig på allt runt omkring honom; på offret, hans egna anhöriga och arbetskamrater. Och det gör det mycket svårt att erkänna vad man gjort.
Målet med behandlingen är förstås att få klienterna att inte återfalla i brott när de kommer ut. Men vägen dit är lång och mödosam. De måste gå från att tiga om alla svåra känslor till att öppet reflektera över vad de gjort. I hela sina tidigare liv har de i stället agerat ut känslorna.
Fängelsets förnekarkultur
–Man kan säga att känslolivet har satt sig i könet på dem. Många är väldigt känslomässigt avskärmade. Och då är det lätt att komma med bortförklaringar och förminska sina brott. Jag måste alltid ha för ögonen att för att kränka en annan människa så svårt som de har gjort så måste man själv ha blivit kränkt.
Till detta kommer att de inledningsvis motspänstiga klienterna lever i fängelsets förnekarkultur och inte är vana vid att ge något av sig själv. En del gömmer sig i tystnad andra säger att de vill ha hjälp att söka resning eftersom de är oskyldiga.
Offret "avmänskligas"
–För att bryta det här är det viktigt att möta dem på ett respektfullt sätt. Jag vill visa dem att jag utan att fördöma vill veta varför han gjort det han har gjort. Och hjälpa honom att hitta en väg ut. Ibland börjar jag med att fråga om det är okej att vi går igenom hans dom tillsammans.
För att kunna genomföra en handling som våldtäkt måste förövaren som ett försvar mot närhet och intimitet "avmänskliga" offret.
–Han måste bland annat undvika att se henne i ögonen. En gärningsman berättade att han mitt under våldtäkten plötsligt fick ögonkontakt med offret och då kunde han inte fortsätta.
Så här sammanfattar Börje Svensson sin bild av sexualbrottsförövaren:
Han kan i något avseende haft svåra uppväxtförhållanden.
Han kan ha varit sexuellt utnyttjad.
Han kan lida av tvångstankar om våld kopplat till sex.
Han kan som barn ha lidit av brist på sensuell kontakt med vuxna vilket gör det svårt att skilja sensuell njutning från sexuell upphetsning.
Han kan lida av obearbetade kränkningar som tar sig uttryck i sexualiserad hämnd.
Han kan bära på en känsla av att inte duga.
Källa: Svenssons bok De mest hatade. (TT)
