– I dag är det otroligt enkelt att hitta en kvinna som säljer sex, säger Mikael Lins, chef för spangruppen på Stockholmspolisens människohandelssektion.
En stor del av dagens prostitution sker genom sexköpssajter, ofta kallade eskortsajter, på nätet.
Antalet sajter har ökat kraftigt sedan 2014, från 10 till 32.
Jämställdhetsmyndigheten talar om en kommersialisering där sidorna alltmer börjar likna vanlig e-handel. Besökaren kan klicka i allt från nationalitet och ålder till vikt, längd, hårfärg, bröst- och skostorlek.
På vissa sajter publiceras även omdömen från tidigare köpare, som ska ge en hint om kvinnan är "värd" att boka.
Erbjuder "allt"
Sajterna är viktiga i polisens spaning. Här letar man efter utsatta sexsäljare och misstänkta lägenhetsbordeller att slå till mot.
– Sajterna spelar en stor roll i vårt arbete. Det är ett stort forum där affärerna görs upp, säger Mikael Lins.
Redan i annonsen kan det gå att utläsa vilka som säljer sex mot sin vilja, menar han.
– Det finns saker som höjer misstanke om koppleri. Det kan vara bilder, det kan vara hur annonsen är skriven eller att utländska nummer används i annonsen, säger Mikael Lins.
Om bilderna visar en tjej som är väldigt ung kan man gissa att hon inte lagt upp annonsen själv, utan fått hjälp, säger han.
En annan varningssignal kan vara att tjejen erbjuder "allt".
– Det kan stå "du kan göra vad du vill, du kan tortera mig". Sådana tjänster är det mindre troligt att man ställer upp på av egen fri vilja, säger Mikael Lins.
Två kunder – en månadslön
Många av de prostituerade som polisen kommer i kontakt med uppger att de säljer sex av egen fri vilja.
– Men väldigt många jobbar antingen för en organisation eller en hallick. Det kanske inte alltid är hot om våld, däremot är grunden till prostitutionen nästan alltid fattigdom.
– En vanlig månadslön i Rumänien kan ligga på 2 500–3 000 kronor, och det drar man ju in i Sverige på två kunder, säger Mikael Lins.
Nyligen anmälde ett antal organisationer, som arbetar mot sexhandel och våld mot kvinnor, fyra stora svenska sexköpssidor. På sidorna fanns i augusti 668 annonser med kvinnor som sålde sex i Sverige.
Organisationerna vill att ägarna till sidorna utreds för koppleri, människohandel och penningtvätt – och i förlängningen att sidorna, som organisationerna kallar "digitala bordeller", stängs ned.
Polis Mikael Lins ser positivt på tilltaget.
– Fanns inte de här forumen så skulle det försvåra ganska rejält för köpare, säger han.
Ägarna utomlands
Men ägarna av eskortsajterna är svåra att lagföra.
Thomas Ahlstrand är vice chefsåklagare vid riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.
TT: Är sexköpssajter eller eskortsajter koppleri?
– Enligt mig så är de det. Den som främjar och/eller tjänar pengar på andra människors prostitution gör sig skyldig till koppleribrott. Och det här är alldeles uppenbart ett främjande och dessutom en viss vinning i det, säger han.
TT: Går det att komma åt dem?
– Nej. Brottet begås i Sverige, för de är ju riktade mot Sverige, men de personer som jobbar med sajterna, som äger sajterna, de befinner sig i princip alltid i länder där koppleri inte är förbjudet.
Organisationerna hävdar i anmälan att ägarna finns i länder med "liknande" kopplerilagstiftning. Det rör sig om Ungern, Spanien, Irland, Tyskland och Norge.
Thomas Ahlstrand känner på rak arm inte till lagen exakt i alla dessa länder, men framhåller att det i alla fall inte är olagligt i Tyskland. Ytterligare hinder kan vara att vissa länder traditionellt sett inte är särskilt intresserade av att samarbeta rättsligt, säger han.
Att uppmärksamheten riktas mot profitörerna och främjarna bakom prostitutionen är ändå bra, anser Sven-Axel Månsson, professor emeritus i socialt arbete på Malmö universitet.
– Jag tror att det är viktigt att börja fokusera mer på dem som ligger bakom sexhandeln och som tjänar de största pengarna. Kan man komma åt kopplarna och hallickarna har man kommit en bra bit på väg, säger han.
"Behövs ett tvåfrontskrig"
TT: Skulle det få nån effekt på sexhandeln om sidorna försvann?
– Det kommer inte att ha någon avgörande betydelse, för man kommer antagligen att flytta sexhandeln till andra forum. Vi har redan sett hur sexhandeln till viss del flyttat från de här mer dedikerade sexköpssajterna till exempelvis sociala medier, säger han.
Det behövs ett "tvåfrontskrig" mot handeln – dels mot köparna, dels mot dem som ligger bakom, säger han.
Samtidigt får stödet till de prostituerade inte glömmas bort, framhåller han.
– Det är egentligen grunden för hela den svenska sexhandelspolitiken: de sociala insatserna. Det måste man komma tillbaka till – att prostitution som samhällsfenomen är ett uttryck för strukturell ojämlikhet mellan könen, men också för sociala problem, ofta fattigdom, utsatthet och utnyttjande. Kan man inte komma åt det så är det förgäves, säger Sven-Axel Månsson.
Rättat: I en tidigare version fanns en felaktig uppgift om lönerna i Rumänien.
Fakta: Så många köper och säljer sex
Knappt 1 av 10 män uppger att de nån gång köpt sex.
Motsvarande siffra för kvinnor är 0,5 procent.
1,5 procent av kvinnorna och 1 procent av männen säger att de någon gång sålt sex.
Det är mycket vanligare att utsatta grupper sålt sex. Bland hbtq-personer är andelen 7 procent. Bland kvinnor i fängelse uppger 24 procent att de sålt sex, och 11 procent att de varit utsatta för människohandel.
Bland unga som vårdats enligt LVU uppgav 13 procent av flickorna och 5 procent av pojkarna att de haft sex mot ersättning. En majoritet hade gjort det mer än en gång.
Ytterligare en stor andel av de som befinner sig i prostitution i Sverige är migranter.
Källa: Jämställdhetsmyndigheten